
mm.. tonfisk, mannen har precis gått ut för att hämta hem 4 cheeseburgare och en stor pommes till mig
Är ganska ledsen över era problem med ganska stökiga barn, tjejer. Under hela min uppväxt ville de gärna kalla mig hyperaktiv och så med. Jag har ganska svårt att koncentrera mig när NÅGON säger till mig att göra det, har ganska svårt att bli tillsagd helt enkelt. Dock har jag alltid varit ett "duktigt" barn och faktiskt fått de högsta betygen. Dock på mina villkor. När det gällde inlämningsuppgifter var/är jag alltid bäst.
Enligt alla är jag ALLTID ÖVERenergisk och pratar konstant. När jag var liten fick jag ganska mycket uppmärksamhet och gjorde saker HELA tiden så det var aldrig tråkigt (förstfödd och förstfödd kusin på båda sidorna). Hur som helst var jag aldrig stökig tills jag nådde åldern 14, då bröt helvetet lös. Förstår inte hur min pojkvän står ut för enl. honom så kan jag ALDRIG sluta ha tråkigt, att han alltid måste hitta på något för att jag inte ska bli uttråkad igen. Känns ganska hemskt. VIll ju inte att han ska agera pappa för mig.
Det är ju inte direkt i närheten av era problem men vissa lärare påpekade också att jag borde ha fått "hjälp". Det blev aldrig så iofs, hittade hela tiden på nya sätt att sysselsätta mig med. Tankelekar, sådant som får en att bli trött pga att det var så avancerat
Hoppas att det löser sig för er...