Somna utan gråt/NCSS, en mjuk "metod" för att hjälpa barnet att sova. Pepptråd nr. 3

Jag säger som Sara bf 2aug, vi hade också strul med sömnen vid 4-5 månaders ålder. Visserligen började det knöla redan vid 2½ månad (då han av misstag kom på att han kunde vända sig från mage till rygg, så så fort han kom ner på mage försökte han komma över på rygg), men jag upplever ändå tat de stora problemen kom runt 5 månader. Och jag vill minnas att de är många här i tråden som haft samma!

Och jag upplever också, precis som Sara igen, att mat hjälpte till att få min son att sova bättre.

Ah, tack för svaren =)

Kan tillägga att det blivit bättre redan nu, utan bok dock.
De små liven hade sovit för lite på dagarna och därav även sämre på nätterna...
Så nu trugar jag dagsömnen på dom! Och det funkar bättre som sagt, Skönt som attans

Boken kom idag btw, ska läsa den så fort jag har möjlighet!

Bellsebub: Skönt!! Melvin fick också för sig att ta bort ett nattmål i natt vilket var UNDERBART!! HOppas han fortsätter bara.
Är samma för oss med; bra dagsömn = Bra nattsömn

Och så kommer jag in och är tjatig och upprepande, men jag måste ju bara få hålla med! Bra dagsömn = bra nattsömn!!!!! Det är samma här! V började jobba med BÅDE daglurarna och nattsömnen samtidigt, och för oss var det toppen att ta de samtidigt!

Hej!

Har precis beställt boken o hoppas den kommer snart.

Min son är 14 månader, sömnen har alltid mer eller mindre krånglat sen han var nyfödd. Tror ni det är försent att börja med en "metod" nu??
E det ngn annan som börjat "sent"??

Chiba, jag har för mig att boken vänder sig till barn som är upp till två år, så det ska absolut inte vara för sent!
De flesta brukar nog börja lite tidigare än så, men framförallt inte för att det skulle vara lättare då, utan för att man helt enkelt inte orkar längre!

Jag undrar hur ni andra lyckas behålla tålamodet mitt i natten när era barn vaknar? Jag känner ofta att jag blir irriterad när min son vaknar tusen gånger (känns det som ) och är nästintill omöjlig att söva om. Egentligen är jag ju inte alls irriterad på honom utan mer situationen. Dessutom antar jag att sömnbristen gör att tålamodet blir sämre. Jag känner dock att jag ofta blir besviken på mig själv för att jag blir irriterad istället för att baar acceptera läget.

Aslan, bli inte besviken på dig själv! Jag orkade inte heller vara glad och tålmodig när Noel vaknade nätterna igenom! Ibland hade jag bara lust att vråla åt honom att det är natt och då ska man sova, men det gjorde jag ju förståss aldrig. Jag vet inte hur du har det nu, men hur funkar det med nattning/dagsömn?
Jag kände själv att at kändes allra viktigast att få just de bitarna att funka, för jag ORKADE inte kämpa på natten. Vi gjorde ju Gentle removal på nappen en period, men BARA vid kvällsnattningen, för på natten orkade jag inte utan stoppade bara i nappen.

Så känn dig inte besviken, för hur ska man orka vara pedagogisk, enträgen, tålmodig och metodisk när man är så trött att man knappt vet vad som är huvudända/fotända på sängen?!

jag är så van att han vaknar att jag oftast inte bryr mej, men är det något som t ex häromnatten då han vaknade varje timme och jag började bli sjuk (det fattade jag dock inte då men jag har bihåleinflammation nu, så...) då blir jag hemsk! fräser åt honom att ligga still och vara tyst och sen får jag jättedåligt samvete inget blir ju bättre av det. utom att maken brukar ta över då och jag får någon timmes ostörd sömn. det har hittills hänt kanske tre nätter på snart nio månader så det händer ju inte ofta men ändå.

just nu har jag iaf gett upp alla försök att få honom att sluta äta på natten. jag orkar inte. han får äta så mkt han vill och just nu är det 3-4dl ersättning per natt. det är oftast 3-4 uppvaknanden fram till 01 sen sover han nästan alltid till 05 innan nästa fas börjar. har jag tur somnar han om och sover till 07. det är mycket strul med dagsömnen eftersom han verkar börja vilja sova endast en gång per dag men inte orkar med det alla dagar. jag tänker inte tvinga honom att somna så det får vara som det är. dessutom somnar han oftast i famnen nytankad med flaska, det är enklast och rätt skönt för tillfället. nya tag längre fram, bara inte nu

Tack Bast och Milimina! Skönt att höra att man inte är den enda som brister ibland.

Jag har nog tänkt så att det viktigaste är att få nattsömnen att funka för att orka med dagarna. Jag har haft stor hjälp av NCSS med att få Elias att sluta somna vid bröstet. Under en lång period har läggningen funkat bra. Efter bokläsning och en liten sångstund har det bara varit att lägga honom i spjälsängen och buffa lite. Inom några minuter somnade han. Sedan vaknade han några gånger och jag har ammat 1-2 gånger per natt.

Nu är det annorlunda. Det funkar inte alls att lägga honom i sängen och buffa. Han bara gråter och ställer sig på alla fyra (han har precis lärt sig krypa). I ren desperation från min sida har jag då tagit upp honom och gått omkring och vaggat/gungat honom tills han somnat och sedan lagt ner honom i sängen. Nu är det inte 1 eller 2 uppvaknanden som gäller snarare 5 och det är i stort sett omöjligt att få honom att somna om utan att ta upp honom o gå omkring med. Jag börjar bli väldigt trött i kroppen och känner mig mer lättirriterad. Vet inte varför det blivit så här nu. Han är nio månader idag, vat inte om det händer ngt särskilt denna period? De senaste dagarna har han iofs varit lite snorig vilket förstås bidrar, men det var dåligt även innan det.

Jag vill helst sluta amma helt på natten utan att ersätta det med ngt annat. Han äter ju gröt vid sjutiden och somnar starx innan åtta och jag tror han bör klara sig en hal natt utan att äta. Orken räcker dock oftast inte så det blir 1-2 amningar per natt.

Jag har läst lite om baby whisperer pick up/put down och funderar på om det skulle kunna hjälpa oss.