Anonym (vissautism) skrev 2007-05-21 11:07:33 följande:
Hej alla!Måndagar, måndagar... har precis vant mig vid helgköret och så börjar vardagen igen...Iaf så börjar kontakten med soc kännas jobbig. Jag vet faktiskt inte om jag vill ha hjälp av dem. Det känns så sunkigt på något vis. Soc står liksom för utslagna mm för mig, de har en dålig klang.Dessutom är jag inte säker på vad jag vill / behöver för hjälp. När jag tänker efter så tror jag att en samtalskontakt samt lite egen tid hemma på veckan räcker. Men det går inte riktigt fram. De vill absolut att barnen ska ha stödfamilj osv.. och jag vill inte lämna bort dem till ytterligare en instans (har ju dagis redan).Har ni kontakt med soc? Hur ser ni på det? Är det jag som är löjlig som tycker det känns besvärane?
Citerar mitt inlägg precis ovanför 
"Och ska försöka få tag på min handläggare på soc idag och prata om att ansöka om stödfamilj till Robin. Sitter ju på datorteket som är i samma byggnad som soc."
Fast nu så är jag ju ensamstående på heltid också! Så det är ju dessa 2 bitar tillsammans som gör att jag ska söka. Jag behöver avlastning!! Håller på att bli knäpp, speciellt nu när han varit sjuk så länge
. Nog därför jag har lita dåligt humör också!
Soc för mig är mest positivt. Men så har jag ju haft en hel del kontakt med dom senaste 2 åren! Fått hjälp efter missbruket och så. Så jag var ju "utslagen" under en period. Bara tack vare mina föräldrar skaffade lägenhet till mig som jag ens hade boende!! Tack "gode gud" för mina föräldrar asså, utan dom hade allt varit katastrof! *svammel*
Dom här på soc är oftast jättetrevlig och hjälpsamma, men där finns ju dom som inte borde jobba med människor också! Jag ahr fått mycket hjälp, mest från missbrukarenheten men ändå... Har ju haft en hel del kontakt med ekonomienheten också. Går ju på bidrag nu *blää*
Och den kontakten jag haft med barn-ungdoms enheten är enbart positiv, ja inte själva ärendet men personerna! Jag fick ju en anmälan på mig i höstas att jag skulle rökt på!! Herregud, jag har varit ren från både droger o sprit nu i 2år snart!!
Så dom kom ju hem till mig (jävla tur man hade städat precis innan
), men dom var jättetrevliga o satt o prata en bra stund. Så den gick ju inte vidare. Jag erbjöd mig att gå o lämna urinprov samma dag, men inte ens det behövdes! Då trodde dom på mig
Jag skulle aldrig kunna riskera att förlora Robin! Han är ju mitt allt!
Svammel igen men 