mamje skrev 2007-05-23 21:48:12 följande:
Härligt att höra att det går bra för dig! Och visst kan jag läsa igenom tråden...:)Det blir lite kliniskt när man bara läser i böcker om hur det är och hur diagnoser kan tolkas. Viktigt att höra lite personliga åsikter och erfarenheter! Har arbetat med barn med autism innan. Vad tycker ni är viktigt att jag har med mig i mitt jobb i framtiden?
Ingen aning. Jag lever mitt i det.
Jag tror det är stor skillnad på att själv ha och att arbeta med.
Jag tror det är någon här som har sidfoten "jag lider inte -andra gör det!" Ung så kan jag känna ibland.
Jag lider inte ett dugg av att ständigt vara tvungen att vara på benen, ha 2-3 saker på gång samtidigt för att kunna koncentrera mig, ta på mig så mycket att allt bara blir jobbigt och så får jag sticka huvudet i sanden och låtsas att jag glömt bort allt..
att aldrig kunna sitta ner i soffan och se en hel film igenom. Måste upp och fixa saker emellanåt.
Impulsiva fräsanden till höger o vänster. Ibland hoppar grodor ur munnen både till familj och mot klienter i jobbet.
Det fanns en bra diskussion om att frysa ner matlådor för att man skulle slippa kaoset kring middagstid. När man, återigen, inser att man glömt bort middagen.
Och hur en bra idé där kan bli lite väl bra. Tror den ligger i mitten av förra tråden. Den säger rätt mycket om vardagslivet.
Det är ju som inte totalkaos jämt, men små saker ger en del effekter, som man själv förbannar sig för och tycker man borde kunna prestera bättre.
Mer då... tja, här i tråden tror jag vi alla kämpar med att försöka komma ihåg styckeindelning och punkter samt inte skriva toklånga inlägg (som jag gör nu). Det är lätt att göra men vi vet att alla andra här i tråden inte orkar igenom sådana inlägg (fast nu skriver jag ju till dig så då passar jag på!

).
Att inte våga prata om sitt funktionshinder av risken för att bli negativt dömd av andra pga okunskap. Att man ses som någon med en sjukdom när man är helt normalbegåvad. Jag tror många här även lever ett liv och förflutet där de är mycket smartare än vad man först tänker sig.
Jag tycker mina diagnoser (ADHD med viss autism) gör mig speciell, annorlunda och intressant. Jag är inte som alla andra.
Men, som sagt, omgivningen är mycket dåligt informerad om vad det egentligen handlar om.