(plutt): Jag känner mig inte berättigad att svara förrän jag fått diagnos. Står i kö. Men okej, jag skriver ändå.
"hur vet man om man har detta eller är allmänt, irriterad, kurt stubin, känslig och orolig? eller stressad och splittrad pga mkt att göra"
Tja, svårt att säga men orsakar det stora problem i vardagen så kanske man ska försöka få hjälp någonstans. Känns det bara "allmänt" eller känns det som ett stort hinder?
"hur var eran barndom?"
Kaosartad, förtvivlan, depression, dödslängtan, allergier, sveda, eksem, ont, mardrömmar, sängvätande, egocentrism, skrikig, självisk, oförsående, ingen som helst empati, matvägran, misslyckanden, ständigt ifrågasättande om varför jag skulle leva när jag ändå bara led?
"hur tacklade era föräldrar ert humör?"
De ville inte erkänna problematiken högt, trots att de hela tiden förstått att något var väldigt fel. Det fanns ingen hjälp att söka på den tiden. Trots att hela familjen splittrades av min manipulation och ständiga ilska så fanns förnekelsen kvar även när jag blev äldre och bad på mina knän om att få hjälp av psykiatrin. Inte förrän jag började knarka togs det på allvar, men då var det så dags... Inkonsekvens var min vardag som liten, och det är inte konstigt att jag blev så onödigt messed up som jag blev. Det hade kunnat undvikas. Med mer kunskap så hade det inte behövt gå så illa.
"har ni magproblem?"
Jag vet inte. Inte nu.
"ångest?" Ja. I 20 år hade jag konstant ångest. Nu sedan jag fick barn så är den faktiskt mildare, men det är nog för att jag har ganska skyddande omständigheter och isolerar mig. Annars kan ett oväntat ljud, en sönderslagen planering, ett misslyckande (trots vanan!), precis vad som helst sända ut en dos obehagligt adrenalin i mitt blod och så är det dåliga humöret och den korta stubinen ett faktum...
"låg självkänsla?"
Extremt. Den har legat på minus. Jag har trott att jag var så otroligt ovärdig att leva att jag till och med borde straffas. Så jag har länge straffat mig själv och varit fruktansvärt destruktiv. Men nu är det i stort sett slut med det.
Hoppas du blev något klokare trots att jag babblar för mycket? 
