vuxen adhd/add!!!

jag vet inte om jag har detta, hur vet man, jag har aldrig haft problem att koncentrera mej i skolan, hade bra betyg och så, men jag är ofta stressad när jag jobbat mkt och har svårt att få ro till en film eller bok, men de kanske alla har???

Anonym (plutt) skrev 2007-05-19 16:37:30 följande:

Jag förstod mönster och samband och såg strukturen här i världen när jag började knarka amfetamin. Det var min räddning, och jag har än idag glädje av hur jag lärde mig tänka då. Innan dess fattade jag ingenting. Nu fattar jag "allt".

Jag hoppas få centralstimulantia utskrivet, annars vet jag inte hur länge jag lyckas finnas kvar som mor åt mitt barn. Väntetiden nu är en transportsträcka där hoppet iallafall håller mig vid liv...

menar du att knarka är bra för de som har detta?

Anonym (plutt) skrev 2007-05-19 16:48:00 följande:

Jag vet inte... Jag var också smart i skolan, fram tills dess jag var tvungen att studera själv. Har ingen självdisciplin. Kan inte läsa en bok och klarar sällan av att se en hel film eller ett helt TV-program.

Fruktansvärt dålig koncentrationsförmåga, kan inte medvetet växla mellan ämnena i huvudet, dock springer tankarna iväg på olika håll ändå men utan att jag kan styra dem.

Men som sagt, jag har ju inte diagnosen än. Längtar efter utredningen!

hur ska man som förälder ta hand om ett barn med adhd? är de föräldrarnas fel att man är bråkig?

Anonym (plutt) skrev 2007-05-19 16:52:18 följande:

Haha, sannerligen inte! Men jag menar att man måste få upp ögonen för det här problemet och barn som lider måste få hjälp INNAN de eventuellt söker sig till destruktivt leverne för att de mår dåligt. Såklart går det inte så för alla! Och alla behöver heller ej medicineras.

Anonym (plutt) skrev 2007-05-19 16:53:01 följande:

Nej, det är inte föräldrarnas fel att man är bråkig, men hur man som förälder väljer att hantera det är a och o för barnets framtid och självkänsla... Nu finns ju mycket mer kunskap och resurser kring det här, vilket gör att många kan leva med det. Det kan ju faktiskt också vara en tillgång!

hur ska man som förälder hantera det?

kan man lära sej leva med detta utan medicin?

en sak som är fel med mej är att jag inte orkar vänta, vill veta och göra allt nu nu nu

nej nu ska ja damsuga, har tänkte göra de sen i morse
men massa annat har kommit ivägen

tänker/funderar ni mkt också?

de verkar va lite pinsamt att ha detta, tror min kille har nån form av detta,