Unga som längtar efter barn

:E... nu blire rajtan tajtan visst.. hihi.. ses sen

Haha :) lycka till

ursäkta om jag är intim nu men....min käre sambo har slagit i huvudet tror jag ^^. Vi har ju kört med avbrutet nu en tid och så var det meningen att jag skulle börja med p-pillerna igår ju... jösses, hm.. hur som helst så sa jag ju till honom att jag inte ville fortsätta med dem och vi har pratat om det nuosvosv det gick bra...
såå, hade vi lixom sex nu och han KOM I MIG :O. DESSUTOM sa han... nu kanske det blev bebis och sen världens smajl....

är jag i himlen eller..?

haha vad härligt GRATTIS!!

själv har jag sån fruktansvärd "mensvärk" usch kan ju inte sova :S
Är helt slut i hela kroppen var det både idag och igår.. men jag har ju inte ens varit utanför lägenheten.. känns som jag gått på ett gympass eller nått så trött i kroppen är jag hehe
Tuttarna ömmar fortfarande också..
Men ska testa om några timmar igen hoppas det blir starkare streck då

ska dessutom tillägga att jag inte sagt nånting till pojkvännen.. vill vara helt säker innan.. vet ju inte riktigt hur han skulle reagera :-S

återkommer imorgon

ha d gott och sov gott

God morgon!

Så nu är jag på bra humör igen =)
Jag håller på att jobba med att övertala min älskling att vi ska gå den privata vägen när det gäller provrörsbefruktning (IVF)...

Kön som landstinget har är typ 2 år... och jag klarar inte av att vänta ytterliggare... vi har ju redan kämpat i 2 år.
Och vi har inte ens blivit uppskrivna på den där IVF kön =/

Älsklingen tycker dock att det handlar om mkt pengar (30 000) med tanke på att det inte är säkert att det lyckas...
Men jag tycker det är värt försöket... för tänk om det lyckas...

Måste bara tillägga att vi HAR gjort en massa undersökningar, bla spolat äggledarna, jag har sprungit hos både gyn och blod provs labbet i typ ett halvår med jämna mellanrum, älsklingen har lämnat sperma prov, och jag har fått prov alternativa tabletter (utan resultat, dvs om inte biverkningar räknas).

Så det har varit jätte påfrestande många ggr.

Det var nåt med mannens spermier typ att dom är nedsatta, han har gjort ett nytt prov som vi ska få svar på efter sommaren.

Jag tycker det absolut värt 30 000 (dom på kliniken sa att det typ är 50/50 att man lyckas men man kan ju inte säga säkert, det är så olika från fall till fall).

Men mannen min är inte lika övertygad med tanke på att det inte är säkert att man klarar det... Han tycker det för mkt pengar att lägga på nåt som inte är säkert.

Men jag är beredd att ta risken att förlora 30 000, men då har man i alla fall försökt. Och tänk va underbart om man lyckas...

*Nu ska jag ta och prata med mannen om IVF och försöka övertyga honom att vi ska gå den privata vägen...*