Finns det någon som kan berätta för mig hur det har varit under uppväxten med en förälder som haft Asperger?
Jag har ett litet barnbarn vars far troligen har det och det oroar mig. Jag ser hur hårdhänt och irriterad han är när inte barnet gör som han säger.Hur han kastar med barnet, håller det uppochned osv.
Anonym(j)
Tack för ditt inlägg.Nu för en stund sedan ringde fastern till mig och var djupt oroad över hela situationen.Hon var tacksam över att jag skulle åka dit.Vi pratade om allt detta som händer och som hon säger har min svärson uppfattningen att barnet ska "härdas" på olika sätt.Jag behöver inte beskriva här på vilket sätt detta ska ske.Vi grät bägge två.
Han är inte mottaglig för några argument enligt henne.Min dotter protesterar, men det hjälper inte.Fastern tror att hon innerst inne vill ha hjälp.
Min man kommer hem ikväll efter en resa och jag har god lust att vi sätter oss i bilen och kör hela natten.Just nu står det helt stilla i min skalle.
Jag tror ett sätt att få din dotter (och kanske även honom) att lyssna är att ställa frågor istället för påståenden.
T.ex.
"Jag tycker det verkar som att du (svärsonen) har väldigt många regler för hur vardagen ska fungera. Varför känner du att du behöver alla scheman och planer?"
"Vad tror du (dottern) att han (svärsonen) skulle behöva för att kunna bli en mer avslappnad pappa?"
"Hur har du (svärsonen) kommit fram till att dehär tiderna ska vara de som gäller?"
Kort sagt att ifrågasätta istället för att kritisera i klartext.
Då visar du både intresse och ett visst mått respekt för hur de har lagt upp sin vardag - och ju mer du förstår, desto lättare blir det att påverka då du kan använda deras argument för att vända eller vrida på någon schema-punkt eller specifik strategi.
Men samtidigt bör du inte vara rädd att helt enkelt säga "varför gör du så?" när som helst om du skulle se något som du tycker verkar olämpligt.
Provocerande, visst, men ändå helt klart bättre än att säga "du gör fel".
En tanke går ut till dig, TS. Jag antar att du är på väg dit just nu, eller så är du där. Du gör en bra sak!
Sitter här och snabbskriver lite.Min dotter och min svärson har gått på bio och jag är barnvakt.Åt mitt älskade lilla barnbarn! Han är så ljuvlig!
Innan jag åkte hit lyckades jag få en "bekants bekant" att låna ut sitt lösenord på en Högskola så att jag kunde som e-bok låna " Aspergers in Love" som fru Aspie tipsade om. Jag läste allt, över 200 sidor under min tågresa.TÄNK om jag hade läst den för ett år sedan.Vilken annan förståelse jag skulle ha fått!!
Nu kan jag inget ångra givetvis, jag visste ju då inget, men tänk ändå vilket underbart forum detta är.Där man kan hjälpa och stötta varandra i så svåra situationer.Jag vill tacka er alla återigen!
NadiaMi: dina frågor hade jag i "bakfickan". Lite försiktigt har jag använt dem, men jag får inga svar från min svärson. Han bara glider undan.Så fort han får en chans smiter han iväg till jobbet eller något annat som han anser akut.Eller så har han glömt min fråga inom loppet av två sekunder. Nåt annat tilldrog sig hans uppmärksamhet. Han är fruktansvärt tröttsam.
Två gånger har jag sagt till honom på skarpen att sluta drilla pojken. Han är helt besatt av att han ska vara bäst och tidigast på allt.Nu går den lille och nu har han ett nytt projekt, att han ska bli "torr" före alla andra barn.Jag har vid kaffebordet diskuterat barnuppfostran som ett sorts projekt. För att få in svärsonen på det, som fru Aspie skrev, men han nappar inte. Han är just nu helt fångad av ekonomi istället.Han vill varken byta eller klä pojken. Det vill han att jag ska göra.Han försökte slänga med den lille men då sa jag ifrån, nej, nu får du sluta!Sätt genast ned honom! Då reagerar på det utan att han tillsynes tar illa upp.
Igår e.m var vi alla till dagis för att träffa "fröken".Hon såg helt frågande ut inför min svärsons alla krav på tider och rutiner.Jag vet inte hur detta ska gå.
Jag stannar ett tag till för att se om jag kan nå fram till min dotter lite mer.Hon har jobbat mycket och kommit hem trött och sjuk som hon är.Igår efter dagis åkte jag med henne till läkare och hon fick pencillin och mår idag mycket bättre.
MITT nästa projekt blir att tala med henne och ev få henne att läsa den här boken.Det skulle kunna förändra hennes liv!! Men det är mycket känsligt...
Det var en liten "rapport" från mig...
TS: Vad glad jag är för din skull. Du är faktiskt där nu.
Skönt att det fungerar så pass bra TS.
Jätte bra att han dessutom lyssnar på dig då du säger ifrån på skarpen och jag tror nog att han kommer ihåg frågorna - men gärna låter bli att svara.
Att han dessutom lämnar över det praktiska ansvaret med blöjbyte, kläder mm till dig så gärna tyder ju också på att han verkligen behöver komma ifrån och inte känner att han klarar ansvaret fullt ut.
Ville han visa att han visst var en bra pappa och klarade sig själv skulle du ju knappast få ta hand om barnbarnet så mycket.
Har själv inte läst boken, men om du känner igen så mycket från hans sätt att vara så tror jag det vore en bra bok för även din dotter att läsa.
Du kommer säkert att hitta ett bra sätt att framföra det.
Mamma Sussie!Hade du en liknande uppväxt?
Jag tänker på dig Anonym(Anna). Jag tycker du skulle försöka läsa den här boken om du har möjlighet."Aspergers in love" av Maxine Aston.Kanske du skulle kunna få en någorlunda förståelse för din pappa. Jag vet inte, men kanske det vore värt ett försök?
Kram till er alla!
Mamma Sussie! På den lilla bild jag kan se ser du stark ut! Jag tror att du har klarat ditt liv bra.
Det är skönt att veta att det finns mormödrar,farmödrar eller fosterfamiljer som kan ta vid där föräldrarna brister.Man skulle ju önska givetvis att det var annorlunda, men om det nu inte är så, ja, då finns det ett annat skyddsnät. Jag försöker verkligen att skydda de mina när min dotter har det svårt, men det är en balansgång.
Lycka till med ditt liv. Du är stark!