Finns det någon som kan berätta för mig hur det har varit under uppväxten med en förälder som haft Asperger?
Jag har ett litet barnbarn vars far troligen har det och det oroar mig. Jag ser hur hårdhänt och irriterad han är när inte barnet gör som han säger.Hur han kastar med barnet, håller det uppochned osv.
Jag tror inte det nämnts tidigare i tråden, men jag sitter här och tänker på dysfunktionella relationer, maktförhållanden och psykisk misshandel. Alltså, vad ser du om du inte fokuserar på att mannen förmodligen har Asperger - även om det är en viktig aspekt så klart - och fortsätter se hur din dotter agerar och reagerar? Du kanske hittar några fler ledtrådar till situationen då? Kanske blir det ett till "raster"? Kan din dotter ha drabbats av en depression vid förlossningen, så att hon haft nedsatt ork och förmåga och på något vis tappat bort sig själv...?
Du har säkert redan tänkt på detta, men det var något som jag har funderat på när jag läst och skrivit i tråden tidigare och jag tänkte nämna det nu.
Anonym(j)
Det här låter intressant det du skriver.Kan du bara snälla förklara lite närmare vad du menar med dysfunktionella relationer, maktförhållanden och psykisk misshandel?
Jag måste iväg ett ärende nu, men jag väntar på ditt svar som jag läser ASAP.
Jag tänker att alla relationer handlar om makt. En har mer makt än den andra, även om vi kämpar för att t ex leva jämställt. En vuxen har makt över ett barn och då väljer den vuxne hur den ska hantera det. Så är det även mellan vuxna. Kan det vara så att maktbalansen i din dotters och hennes mans relation kan vara förskjuten så att han har den i sin hand, så att säga? Och att deras mönster i relationen gör att hon förändras och vänder sig ifrån dig?
Termen psykisk misshandel beskrivs rätt bra här (skrivet av privatperson): www.karinlinden.se/misshandel.html Jag vet inte alls om det handlar om sådan i det här fallet, men det är värt att läsa lite i alla fall.
Min tanke är alltså att du kan försöka få mer information om hur det ligger till. Visst, det blir spekulation, men ändå något. Jag tänkte också på att det för mig är talande att hon inte tar hand om sin relation med dig på ett sånt som hon gjorde förr. Förr skulle hon kanske ha svarat på mailet (utan att behöva visa det för sin man) och sagt tack för att du bryr dig, men jag kan själv? Nu går hon i försvarsställning istället.
De verkar uppsnärjda i varann. Så funkar det inte mellan min och min sambo. Klart jag pratar med honom om jobbiga saker och det kan gälla min mamma ibland, men jag tar det mesta direkt med henne. Både positiva och negativa saker. Vi har alltså en egen relation. Jag måste inte kolla allt med min sambo, jag visar inte alla mail för honom.
Kom just hem igen och har läst ditt mail.Tack för det! Jag ska läsa de tips du har gett och tänka igenom saken. Det är alltid vettigt att få nya infallsvinklar. Jag kan ha snärjt in mig i detta med Asperger, helt i onödan.
Jag är glad att kunna hjälpa till att bolla. Jag tänker mig att en eventuellt Asperger-diagnos kan förklara hans beteende en del. Kanske skulle den även hjälpa till att nå honom lättare (det finns ju sätt som är extra bra när någon har Asperger/autism-liknande problematik). Men det finns mer i bilden, med all säkerhet. Sköt om dig!
Ja, det finns nog många fler saker i bilden. Jag har läst och reflekterat.Tänkt ordentligt.Men jag behöver mer tid för att tänka igenom detta.
Jag bara tänker och tänker.Vaknar vid 04.00 på morgnarna och vrider och vänder mig tills det är dags att gå till jobbet.
Min andra dotter är ledsen på sin syster. De hade talats vid per telefon idag men samtalet hade urartat för min äldsta verkar inte tåla ens den minsta fråga eller kommentar.Hon hade skrikit och varit så arg.När min yngsta påpekade saker som händer eller har hänt den senaste tiden påstår hon att hon inte minns det!! Svärsonen står bredvid så hela tiden tar hon bekräftelse från honom genom att säga ..eller hur, XX?Min yngsta hade bett henne att sansa sig gentemot mig som mamma, men då hade hon sagt att vi aldrig hade haft nåt bra förhållande ändå!
Det här var oerhört sårande för i mina och andras ögon har vi alltid haft det bra.
Jag förstår inte vad det är vi har hamnat i. Nu får jag försöka lugna min yngsta.
Om din äldsta dotter har hamnat i ett "beroendeförhållande" där han sätter reglerna så kommer det att krävas mycket innan hon bryter sig loss.
Att han står och lyssnar på telefonsamtalen är oroande i sig, och om ni ber att få prata med henne ensam så kan han snabbt vända det till att ni försöker manipulera henne till att göra vad Ni vill och inte vad DE vill för de har ju bestämt tillsammans hur det ska vara ... osv osv...
Det är helt klart att det är han som sätter reglerna. Det är alltid några nya regler eller förhållningsorder som gäller.
Under hela graviditeten pratade hon om barnkammaren, hur hon skulle måla och dekorera.Sedan blev det helt tyst om det.Vid ett besök där erbjöd sig min yngsta dotter att hjälpa sin syster att måla barnkammaren, fixa gardiner osv.Då blev det knäpptyst och till slut snäste svärsonen att "enligt min personliga åsikt, så behöver barnet inget eget rum före två års ålder..."Då satt dottern där med sänkt blick och tårarna rann, men hon sa inget.Sedan, när barnet hunnit bli 4 månader, ja, då skulle det dras igång med eget rum till pojken. Men det får ju inget kosta, så det är spartanskt och kalt.Inga teckande riddarborgar och annat dottern drömt om tidigare.(De har bägge bra jobb och inkomster)
Det här var ett exempel på hans beteende och det finns många fler.Han har förvandlat min glada, vackra,spontana och älskliga dotter(så brukar hon beskrivas av andra också) till en person jag knappt känner igen.
Nej NadiaMi, hon kommer inte att bryta sig lös i första taget.
här är ett par länkar du kan läsa om Aspergerssyndrom..
Din svärson verkar ha en svårare variant av Aspergers
www.aspergercenter.nu/
www.growingpeople.se/templates/Page.aspx
www.autism.se/