Svetlanas Fanclub

Imorgon ska vi förresten åka Ålandsfärjan, maken har fått fribiljetter, och vi behöver fylla på med gin och whisky i spritförrådet.

I dag planerade vi en utedag i solen. Minipizzor, varm choklad, frukt, filtar - allt som behövs för en lyckad pcknick. "Jippi - ja, jag vill åka på picknick". Väl framme vid skogen började tjatet om mat. Vi förklarade att vi måste hitta en mysig plats att sitta på först. "Men här är mysigt" - på parkeringen, jo, tjena... Vi hittade ett fårstall (heter det så?) som var jättespännande att gå in i, men det var läskigt att klappa fåren. Och till sist hittade vi en mysig plats i solen och picknickade allt vad vi orkade. Sen skulle vi gå och geocachea lite och då började gnället, "jag kan inte gå, jag orkar inte, jag har en sticka i fingret...." Gnäll, gnäll, gnäll heeeela tiden. Man hade god lust att säga åt henne att vara tacksam att hon fick se skog över huvud taget. När vi så var på väg till bilen igen och jag började bli rejält kissnödig - DÅ börjar ungen leka och klättra i träd och kasta kottar.....suck

Sen lite mys i soffan hemma. Att kolla på Ronja rövardotter med en treåring är som att starta en papegoja "varför är det Ronjas pappa?, varför gör pojken så?, varför tar Mattis saker?, varför, varför, varför" Hur länge ska detta varför hålla på? Jag börjar bli smått tokig på att förklara varför folk bor i sina lägenheter och varför bussen står stilla och varför...

Mumu: Härligt att höra att ert ramaskri ger resultat, våga vägra ta skit!
---
Och idag inträffade svärmorsjulgransplundring och det tog faktiskt fyra hela timmar innan jag fick toppspel på henne och tappade humöret, bet till och fick tillbringa en halvtimme med att lugna ner mig ute i köket.

Hur lyckas man? Varför blir jag så provocerad? Är detta sjukt eller är det sjukt? Mannen tyckte att jag överreagerade men det är ju små saker hela tiden som byggs upp.

Alltså: När vi kom hem från London och hade klätt honom "fin" för att gå ut med farmor på bio så dög inte kläderna, det kanske jag skrev om innan? Och då blev jag irriterad men bet ihop. Efter att det har blivit känt att vi har flyttat så har hon

-försökt kränga på oss ett gammalt ostämt piano

(och det kunde ha varit ett erbjudande men det låter som om det vore order, annars berövar vi vår son en del av hans naturliga utveckling....nämligen samma ständiga krav och tjatande som fick min man att vägra spela nåt mer nånsin då eftersom mamma tvingade honom att spela fiol? För det gjorde morfar... )

-försökt kränga på oss sin brors gamla begagnade sängar till vårt nya gästrum, och visst en kanske kunde vara till nytta men snälla kan jag själv då lov att bestämma vem jag frågar eller om jag har tänkt köpa nytt eller beggat på annat håll?

-gett mannen så dåligt samvete för att vi åker på väninnans födeledagsfest + annat gnäll så han mådde dåligt en hel kväll och tog ut en del av det på mig, vilket han sedan bad tusen gånger om ursäkt för.

Och idag så kom då detta med sängarna upp igen (och varför ska jag för övrigt diskutera vårt bohag i detalj med alla släktingar närvarande?) och jag sa att vi kanske kan ta emot en säng men vi ska köpa en bra dubbel bäddsoffa till gästrummet. Varpå svärmor börjar meningen: -Jamen då kan ni ju ta min bäddsoffa på landet så...

(samma bäddsoffa som jag får så ont i ryggen av att sova i så jag behöver professionell massage efter två dar, och det vet hon om)

Och ja, det är möjligt att mannen har rätt och att hon bara försökte dela ut brorsans sängar på ett bättre sätt men där brast mitt humör och jag sa: -Vi ska inte ha din jävla bäddsoffa och nu lägger du ner att diskutera våra möbler. Detta är min sista markering innan jag blir riktigt arg!!!!

Och så gick jag ut i köket och var redan skitarg, förstås. Högt blodtryck, yrsel och illamående typ. Och sen var mannen arg på mig också eftersom för en gångs skull det hela hade gått skapligt tills dess.

D v s svärmor hade bara beordrat kusinbarnen att uppträda med musik, vilket de tvärvägrade (13 och 11 år) och sen i brist på det försökt beordra mig att spela julsånger (men hallå kan du fråga i förväg så man hinner öva, jag har inte rört ett piano på nåt år och vem tycker om att göra bort sig???).
--
Vi blev för övrigt rikligt trakterade med Mamma Scans köttbullar, överkokt billig pasta och fruktsallad med Euroshopperglass. Barnen (inklusive kusin M som fyllde 25 förra året) fick varsitt kinderägg så de måste nog minst vara tacksamma i tio år nu.

Svärmor vid bordet: Ja inte för att skryta men jag ÄR ju så bra på att organisera, det har man minsann lärt sig genom åren!

Tre minuter senare till familjens äldsta ingifta judinna som inte äter fläsk: Nämen X. äter du köttbullarna?!?!

(ingen annan mat har presenterats)

Jag har ju annan mat till dig ute i köket, dom där vet man ju inte vad det är i!
Du får en ny tallrik, det här kan J. ta!

(föser över maten på tallriken till kusinbarnet som går på behandling för barnfetma och precis har berättat om sitt schema och att hon måste gå 25 000 steg varje fredag- smidigt hörrudu!)
--
Varför kan jag inte bara konstatera att hon är galen och slappna av?

Vero,
bra att ni kan finnas kvar i hans liv ändå, är säkert så att han inser hur bra han hade det senare och att ni kan uppskatta varandra igen. Skönt för dig också att få nattro för första gången på ett par år

Mumu,
skönt att de backar! Nu får vi bara hoppas att det finns många gamla lärare hos er så att du får vara kvar. Var har du köpt silikonlinser? Jag har känsliga ögon och tycker endags-linser börjar klia bara efter några timmar så jag är sugen på att testa andra sorter.

I fredags hölls begravningen för farfar. En jättevacker ceremoni och minnesstund som jag kommer bära med mig länge. Pappa skickade ett brev som lästes upp på minnesstunden och det var fyllt med ord som fick oss att minnas farfar precis som den han var samtidigt som vi både skrattade och grät. Den 1 feb hålls begravningen för Torbjörn och det kommer bli betydligt jobbigare. Mina kusiner var här igår ett par timmar, vi pratade en del minnen och grät tillsammans men samtidigt så var ju barnen med så vi kunde få tankarna på annat också. Efteråt släppte sista spärrarna av min egen sorg tror jag för igår kväll grät jag mest hela tiden kändes det som. Hugo och Alva har frågat hela dagen idag: -Är du ledsen nu mamma?, med huvudet på sned. Stackars små krakar men vad ska man göra, de måste väl lära sig hur livet ter sig också antar jag...

Pust, Bimsan, ska ni inte flytta till Norrland i stället, så ni får lite lugn och ro? Även om kanske inte just bäddsoffan i sig var en så farlig grej, så förstår jag frustrationen över alla dessa mängder med småsaker, någon gång rinner bägaren över.

Bimsan,
Vilken mardröm. Vet hur det känns att bli påtrackad saker(min farmor i Norge) och sen "spelar" hon så att man ska få dåligt samvete.

Abbe är så söt. Nyss gick vi in på toalette, och jag frågade om han ville kissa på toaletten eller på pottan. Till svar fick jag "Hmmm, pottan. Men jag är stor ändå. Jag håller på att växa upp." *tår i ögat*  Han har ju så rätt! Sen kollade han ner i pottan och sa "Men jag har fortfarande en liten snopp!" ...

Foff, jag har fått mina silikonlinser från Synsam, det är där jag går annars också. Skönt att kunna prova ut nya sorter helt fritt utan att behöva lägga ner några pengar på det.

Idag fick jag ett ludigt brev från personalchefen på kommunen där det stod att allt kring varslen är uppskjutet och att facken och arbetsgivaren ska träffas den 25:e och att man därifrån ska förhandla om hur man ska gå vidare. Inga möten med oss berörda kommer att ske före januaris slut. Snacka om att situationen har förändrats! Det lönar sig att protestera . Kanske utgången blir densamma, men just nu struntar jag i det, för det känns som att vi kanske, kanske kan bli mänskligt bemötta i det som kommer härnäst. Kanske... Kan inte säga att jag har särskilt stort förtroende kvar för min kommun, men...

Nu ska jag förbereda lite mat och kolla om lillstrumpa sover ute i vagnen. Hon har en häftig förmåga att bara ligga tyst när hon vaknar, så man måste kolla ut då och då.

Några av er har frågat på msn om nattsömnen och de jobbiga kvällarna. Det är mycket mycket bättre nu! Milla blir lite arg när vi lämnar hennes rum efter att vi lagt henne, men det är oftast över på nån minut. Vi kan få gå in och klappa om henne ett par gånger innan hon somnar, och hon vaknar nästan alltid och vill ha nappen nån gång under kvällen. Men hon somnar om nuförtiden! *peppar peppar* Och sen brukar hon oftast sova hela natten. Lyxigt och härligt !

Förresten, såg ni att Bimsan blev citerad på Flashback efter attacken igår !? Haha, du retade upp dem lite, Bims ! Eller så tyckte de bara att du var ofarligt hot kanske, men skitsamma, jag tyckte din hämndidé var bra!

Nä, det läste jag inte. Jag gav upp när flodvågen kom. Vad hade du för kreativ idé då, Bimsan?

Vad bra att det blev en reaktion Mumu, hoppas de hittar bättre lösningar nu för det första förslaget var ju bara vansinne!

vad pratar ni om för Bimsancitat? Jag kanske borde läsa ikapp hela tråden men den är lååång nu.

Och jag vet i vanlig ordning inte vad jag håller på med, men blir vansinnig av att rulla tummarna och kanske är det 30 års kris eller nåt, men jag har börjat plugga igen!

Idag registrerade jag mig på Pedagogik A. Det är ju bara två föreläsningar i veckan så jag hinner jobba ändå. Visserligen har vi veckans andra föreläsning på torsdag och givetvis ringde chefen och undrade om jag inte hade lust att gå intro på behandlingshemmet just den dagen. Eftersom det öppnar upp för nya jobbtillfällen så tackade jag ja och hoppas att jag lyckas klämma mig igenom den här kursen ändå. Vi ska ha läst en bok och krivit en reflexion tills på torsdag och jag har naturligtvis inte boken... Imorgon får barnen vara på dagis mellan 09 och 15 så får jag rusa runt stan och fixa allt sånt där studentgrejs. Registreringsbevis, kårleg, datorkonto, kurslitteratur... sen ska jag unna mig ett träningspass också.

Maken har övertalat mig att köpa ett träningskort så kan jag träna innan föreläsningen (eller efter) de dagar jag har skola. Lysande idé.