Svetlanas Fanclub

Näää... alla vi som var på mötet idag VILL bli uppsagda istället för att stå inför de här villkoren. Men reglerna säger att det är  så här fint det ska gå till. Löneutfyllnad, pft! Idag blev vi presenterade ett jobb som gav 15000:- i månaden. Och ett annat som gav 16000:-, men det var på heltid och de här tjänsterna var inte heltid. Och det var inget prat om nån utfyllnad, bara att tacka ja eller dra.

Åh vad trist Mumu! Tycker så synd om dig. Förstår vilket dilemma du sitter i. Men jag undrar om de får göra så här? Men antagligen får de det för att de har hittat ett kryphål..... *muttrar* Jag hatar verkligen sånt här! Hoppas det löser sig till det bästa! *kramar om!*

Pejo: Jag har inte hunnit skriva något om ditt omtumlande liv, men jag bara håller tummarna för att allting landar som du vill ha det.
Hoppas det går bra för er!

Mumu: Nää, det där låter verkligen som piss och pest och senapsgas.

Men inte sjutton kan man väl bli omplacerad till hur okvalificerade jobb som helst heller-det är väl sånt man har facket till att bevaka?

Alltså snackar vi nåt i stil med att "du är lärare i kommunen med lång högskoleutbildning så nu får du bli måltidsbiträde på skolan istället, var tacksam för det"???

Jag tycker att ditt fack borde fixa så att ni kan bli uppsagda normalt åtminstone, annars hade jag bytt -visst finns det två lärarfack nuförtiden?

Och dagens story: Vi har väl alla läst om kvinnan som inte visste om sin graviditet och sen nedkom med ett barn i toan eller togs in akut för tarmvred och plötsligt blev mamma istället. Nu har jag ett sånt exempel i verkligheten på bara två stegs håll-en av våra konsulter på jobbet berättade att det hänt hans kompis och dennes fru alldeles nu för några veckor sen.

Tydligen är hon normalbyggd, hade varit lite stressad över jobbet, gått upp några kilon och har lite magproblem ibland så ja, ingen tänkte på nåt och inte syntes det heller. Plötsligt en kväll får hon våldsamma magsmärtor och förs bort i ambulans med killen efter i bil tänkandes "vad händer vad händer aaargh det är kanske brusten blindtarm!" Några timmar senare var han pappa, barnet föddes i sjunde månaden.

Hur tacklar man sånt? Som mamma eller pappa, för den delen? Och exakt hur berättar man för sin chef på måndan att man har fått en bebis sedan i fredags, fast ingen har sett nåt, utan att framstå som mindre mentalt närvarande med misstänkta bitoner av frireligiös hjärntvätt?

Vår konsultvän tror inte heller på ovetande graviditet så han sa att nu ska han äntligen gå till botten med detta med de drabbade när de har hämtat sig lite från chocken.

--
Det hade inte gått hem i min grupp just nu i alla fall, en kollega håller på att gå under och vi andra som bara har fullt upp får nu ta över lite av lasset. Så nästa vecka har jag fritt blås från chefen att bitcha hur mycket jag vill på alla resurser som inte fått ändan ur vagnen och börjat röja undan sina avvikelser. Muahahahahah-the bitch is back!

Jadu, Bimsan, det är verkligen helt chockerande dåliga villkor vi ställs inför. Och verkligen kniven-på-strupen-taktik från kommunens håll. Men faktum är att de tyvärr bara följer lagar och förordningar när det gäller det här med omplaceringar. Fast HUR det följer dem kan man ju diskutera. Och det SKA jag diskutera. Jag ska tillbaka och få mitt finfina erbjudande fredagen den 25:e, sen ska jag lämna mitt besked måndag morgon. Innan dess tänker jag: 1. Prata med berörda personalmän, ta reda på varenda liten detalj kring detta och dessutom tjata sönder öronen på dem gällande utbildningsalternativ. 2. Prata med facket och ta reda på exakt hur mycket de redan varit inblandade i denna deal och informera dem mycket noga om alla aspekter kring följderna. 3. Prata med a-kassan om under vilka omständigheter det anses skäligt att tacka nej till ett jobb.

Jag undrar som Bimsan; hur långt under sin utbildningsnivå ska man tvingas gå? Jag poängterar att jag inte varit arbetslös på x antal år, så jag har verkligen ingen aning. För det vi är erbjudna är fasta tjänster som personlig assistent med varierande arbetsgrad mellan 71% och 85% samt en tjänst som biblioteksassistent. Fem tjänster sammanlagt, och inte förrän de är fyllda kommer de två vikariat som biblioteksassistent som också finns, att börja erbjudas. Tackar alla vi nej så kommer vi genast att sägas upp med de förmåner jag nämnde tidigare fråntagna och de betar av listan neråt. Anställd längst får "välja och vraka" på härligheten först.

Sen kommer ju en annan aspekt fram också ... OM jag mot all förmodan skulle kunna ta mig igenom den här processen och på något magiskt vis inte ens vara uppsagd. Vill jag verkligen jobba mer? Åt min kommun? Beter de sig som en arbetsgivare jag kan acceptera? Kan jag tänka mig att resa på mig och skrapa bort resterna av min värdighet från marken och säga "tack så mycket för att jag fick vara kvar"?

Bäst av allt: Vi tvingas lämna besked nu i januari. Efter det så är vi liksom borta redan. DÅ (30 januari) påbörjar man förhandlingar kring pensionsavgångar. DÅ kan det bli så att ett gäng oldisar får gå i förtid och listan kanske skalas ner lite, några kan räddas. Det borde ju med all logik vara vi som varit anställda längst på listan och som ligger högst upp. Men nej. Då har vi redan tackat ja till att börja inom ett annat yrke eller tackat nej och är borta från listan. Så då är det några andra, som varit anställda kortare än oss, som får stanna ! Vad tycks om den finessen?

Bimsan igen, det där är ju spännande, med ovetande graviditeter. Jag har två, en nära och en längre bort i kretsen, runt mig, som inte vetat förrän runt v. 20. Båda vettiga, normala kvinnor, inga småflickor som förträngt självklara faktum. Båda med tredje barnet och båda i stabila förhållanden. Så jag säger inte längre att jag inte tror på det. Jag accepterar det faktumet att graviditeter känns olika mycket, inte bara mellan olika kvinnor utan också mellan olika graviditeter på samma kvinna. Och så är jag såklart lite fascinerad över hur det kan gå så långt utan att man vet.

Mumu: Milde tid, jag tycker verkligen synd om er.

Inte för att jag skulle begå självmord som personlig assistent (har faktiskt varit på intervju som det också när det krisade ett tag för ett antal år sen men rymde innan de hann anställa mig) men det är inte det jobbet ni har valt eller utbildat er för och det är ju inte ens heltid-hur ska man försörja sig då utan att vara beroende av sin karl hela livet?

Vad gäller arbetsgivare och värdighet så tackar jag min lyckliga stjärna att jag själv har vågat dissa ett par arbetsgivare när situationen blev omänsklig, utan att ha nästa jobb klart. Men jag vet klart att alla inte känner att det är möjligt, särskilt inte med barn. Man måste överleva och man har ofta inte råd att göra sig osams med de största arbetsgivarna i stan om man inte redan har tänkt sig att flytta.

Men hör vad facket säger, är de fåraktiga så kanske du blir tillräckligt arg för att komma på något annat. Titta brett på situationen:

Är det görbart att pendla?
Är du beredd att jobba med något helt annat i din stad tills du kan komma in som lärare igen?
Kan de eller AF (jag hade nog talat med dem också) erbjuda någon ytterligare utbildning som du vill ha och som kan leda till mer närliggande jobb inom kommunen istället för lågavlönade deltidstjänster? Informatör? Sekreterare? Tillståndshandläggare?
Detta är i så fall ett sätt att hålla dig kvar inom samma sfär och övervintra.

Hur ser strukturen ut för lärarkåren och elevantalet de närmaste åren-de måste väl också pensionera alla 40-talister? Kommunens utbildningsnämnd brukar göra prognoser och de är offentliga.

Ibland går det att förhandla fast det egentligen inte går, om du förstår vad jag menar. Men man måste jaga fram ett rimligt alternativ och göra klart att man blir avsevärt mindre besvärlig om man får med sig en morot att knapra på på vägen.

Låter väldigt konstigt att de inte kollar detta med pensionsavgångar FÖRST! Det är det första de gör i vår kommun och om det har varit någon som nappat på erbjudandet om förtidspension så har ju det hjälp de som är anställda av de sista och som ligger taskigt till när det gäller att bli uppsagd. Jag tycker du ska kolla upp detta med facket för jag tycker det låter konstigt att de har gått med att kommunen gör det i den ordningen.

Jag har nu snart klarat av en hel vecka att jobba! Har blandade känslor efter första veckan men det är ganska skönt ändå att få träffa vuxna utan sina egna barn. Kan säga att jag är inte glad åt min vikarie som inte lämnat ett dugg i överlämningsväg. Jag har inte ens fått resultaten på de prov eleverna har gjort under höstterminen. Hittade häromdan av en slump en kartong med prov i en salig röra som de gjort. Håller på att reda ut detta vilket inte är det lättaste. Hade jag inte hittat proven så hade jag inte ens vetat hur proven sett ut! Inte lätt att göra omprov för de som inte har klarat det. Jag vet inte heller vad de har gjort i biologi, kemi och fysik. Inte lätt att få ordning på allt för man ska ju bedriva undervisning oxå. Så milt uttryckt är det liiiiite rörigt just nu. Förhoppningsvis är jag ifatt till sportlovet, annars vet jag vad jag gör...

Nu ska jag sova så jag orkar med sista jobbardagen för denna vecka.

Kramis till alla som behöver och vill!

Tack för alla stöttande ord .

Pendling inom läraryrket är svårt här. De säger upp lärare i våra kranskommuner också, så det blir en väldigt lång pendling i så fall. Kanske inte lång med Stockholmsmått, men med småstadsmått... Annars är ALLA Bimsans alternativ gångbara för mig, jag skulle mer än gärna lämna skiten ett tag och göra något helt annat. Och utbildning är en fråga som ligger mig nära om hjärtat, jag är öppen för nästan vad som helst där. Älskar att plugga och ska verkligen göra allt för att få göra det med nån form av finansiering. Jag tror precis som Bimsan också, att det finns utrymme för förhandlingar om man gör det på rätt sätt.

Ja, den där konstiga ordningen kring pensionsavgångarna kunde personalman inte riktigt försvara nu under mitt korta samtal här på morgonen. Självklart har fler än jag reagerat, så facket har börjat komma med synpunkter och frågor kring "vissa aspekter" och jag misstänker att det här kommer att växa ordentligt. Jag har också redan hört av mig till facket för att stämma av läget med dem. Jag hoppas att någon i det här gänget som var på möte igår går till lokalpressen och ber dem bena ut lite vad som händer, för det är inte vackert... Jag tror inte att sista ordet är sagt, till det var vi alltför många upprörda själar, som tycker att det går fel väg, på mötet igår. Även om det rent krasst ÄR som personalman kastade i örat på mig imorse: De behöver faktiskt inte vara överens med facket för att säga upp folk.

Nu blir det mycket tjat om mitt jobb, men ni förstår kanske att Mumu är som ett bi just nu!

Jadu Mumu;
Vet inte riktigt vad jag ska säga...
Det lär bli en omtumlande resa vilken resa som det än blir.

Många stöttande kramar till dig!!