För oss med barn som inte sover!!!

Ja hit kan jag också sälla mig. Sonen är snart 6 månader men jag har aldrig sovit mer än MAX 2 timmar i sträck sen han föddes...jo kanske när han var runt en månad och vaknade 2 ggr per natt. Han är hopplös att söva på kvällen, skriker som en besatt om han inte får snutta sig till sömns...gärna torrsnutta....sen när han väl somnat..(aldrig att han ska sova i sin egen säng)...så vaknas det ca 1 gång i timmen och skriks...det enda som hjälper för att det inte ska gallskrikas i 1 timme är att snutta/äta...ibland behövs det bara ett par sug för att somna om. Han tar inte napp....

På BVC gav de mig en broshyr om barns sömn när jag bad på mina bara knän om råd..."det är så viktigt med rutiner" var det enda hon sa.....jo tjena...hallå...vi har testat ALLT!!!! snutte, bada lägga samma tid, leka i sängen på dagarna, sjunga, släcka, mysa....

Skönt att inte vara ensam

Kram till er alla utmattade mammor och pappor som har "vägra sova" barn.

Min minsta är 9 månader och har sen hon var en månad gammal varit piss jobbig när det ska sovas. Första 5 månaderna var det sjalbärande vareviga kväll eftersom hon hatade vagnen och spjälsängen. Hon har ingen säng längre,utan sover mellan oss ist. Periodvis har hon sovit bra. Men nattningen har varit jobbig
Sista månaden har varit värst.

Ammar liggande i sängen och hon somnar gott, en halvtimme!! Sen skrik, tuttig, ska inte ligga i sängen. Hon har somnat i famnen efter ett antal nynnande barnvisor och vankande runt i sovrummet.

Nu är hon visserligen en glad och social unge, men hur katten ska vi få henne ner i varv på kvällen?!

Vi har testat bad, mys i sängen, funkar ibland. Testat flaskan funkar det oxå, ibland... Alltså det har handlat om tur de gånger hon somnat utan problem. Men sen vaknar hon lik förbaskat efter en halvtimme och sen får man söva om henne 3-4 gånger innan hon somnar för natten...då vaknar hon och ska äta!! 3 gånger...minst.

Dagtid kan hon sova 2 timmar i vagnen utan ett ljud,utomhus. Ibland sover hon bara ngn halvtimme på fm och en halvtimme på em. Alldeles för lite.
En del kvällar har maken fått söva henne i vagnen och hon har sovit ute.

Hon utvecklas som hon ska och är matglad men verkar inte kunna koppla av. När hon leker kan hon sitta och pilla med sina saker så hon far inte omkring som ett jehu och river hemmet. Hon är fullt normal som de flesta i hennes ålder.

Det tar på orken att aldrig få sova eller koppla av ordentligt. Jag har börjat jobba lite för att få egentid och sen har jag häst som är min medicin och energibrunn

Fast visst tar det på humör, ork och jag blir grälsjuk och ilsken på allt och alla de flesta dar

Hur klarar ni av er parrelation? Finns det ork och passion för att klara vardagen? Har ni ngn form av avlastning? Får ni stöd från bvc?

Kram till er alla utmattade mammor och pappor som har "vägra sova" barn.

Min minsta är 9 månader och har sen hon var en månad gammal varit piss jobbig när det ska sovas. Första 5 månaderna var det sjalbärande vareviga kväll eftersom hon hatade vagnen och spjälsängen. Hon har ingen säng längre,utan sover mellan oss ist. Periodvis har hon sovit bra. Men nattningen har varit jobbig
Sista månaden har varit värst.

Ammar liggande i sängen och hon somnar gott, en halvtimme!! Sen skrik, tuttig, ska inte ligga i sängen. Hon har somnat i famnen efter ett antal nynnande barnvisor och vankande runt i sovrummet.

Nu är hon visserligen en glad och social unge, men hur katten ska vi få henne ner i varv på kvällen?!

Vi har testat bad, mys i sängen, funkar ibland. Testat flaskan funkar det oxå, ibland... Alltså det har handlat om tur de gånger hon somnat utan problem. Men sen vaknar hon lik förbaskat efter en halvtimme och sen får man söva om henne 3-4 gånger innan hon somnar för natten...då vaknar hon och ska äta!! 3 gånger...minst.

Dagtid kan hon sova 2 timmar i vagnen utan ett ljud,utomhus. Ibland sover hon bara ngn halvtimme på fm och en halvtimme på em. Alldeles för lite.
En del kvällar har maken fått söva henne i vagnen och hon har sovit ute.

Hon utvecklas som hon ska och är matglad men verkar inte kunna koppla av. När hon leker kan hon sitta och pilla med sina saker så hon far inte omkring som ett jehu och river hemmet. Hon är fullt normal som de flesta i hennes ålder.

Det tar på orken att aldrig få sova eller koppla av ordentligt. Jag har börjat jobba lite för att få egentid och sen har jag häst som är min medicin och energibrunn

Fast visst tar det på humör, ork och jag blir grälsjuk och ilsken på allt och alla de flesta dar

Hur klarar ni av er parrelation? Finns det ork och passion för att klara vardagen? Har ni ngn form av avlastning? Får ni stöd från bvc?

Hej här är en till....dör snart av stress/ sömnstörningar. Min yngsta dotra är nu 2 år, Sovit bra( ok iallafall) tom nov. Sedan hon bor i samma rum som syrran är allt som förbytt. Nu efter jul är allt kaos. Tar ca 2 h att natta, då av utmattning av att hon skrikit i ca 1 h. Går uppoch ner frrn alla sängar osv. Vaknar på natten och skriker som beastt. Slänger sig och är stel som en pinne. Jag pluggar och kan inte sjukskriva mej pga av trötthet.
Förstår att det hör till åldern men inte så här psycho.När hon äter hoppar hon upp och ner på stolen. Kommer inte till ro. Orkarfn snart inte mer.
Inga fler barn här iallfall. Jag som längtat efter det....
Vad ska man göra?

Parrelation??? Är inte det när man tar varsitt barn och försöker se till att få tillräckligt med sömn så att man kan rycka in och hjälpa den andra om han/hon inte fått sova? En sådan parrelation har vi och den är underbar!

Usch jag lider med alla, trots att vi har samma problem allihop..

Jobbiga nattningar, ja. Min teori är att de är så övertrötta och därför skriker. Men vad ska man göra när ungen vägrar sova på dagen?

mamasnest- fick syn på ditt inlägg om att barnet kräkts i 30 tim.

måste bara ge dig ett tips på att stå på dig och åk in.. min sån kräktes i 4 dagar och sjukvården tyckte vi skulle avvakta.. när vi äntligen fick en tid när jag tjata mig till en så visade det sig att pojken hade öron inflamation och inflamationen hade spridit sig i kroppen. något i magen var så svälld att det helt enkelt inte fick plats med något i magsäcken.. efter lite antibiotika så slutade han kräkas och sovnätterna fungerade igen som det skulle.

hoppas att det inte är något annat än magsjuka men vad jag vill säga med detta är att stå på dig och begär en läkartid