Jag ångrar att jag skaffade barn....

Tack för allt stöd! Känns faktiskt "lite" bättre nu, har pratat med mín sambo om att han ska vara pappaledig istället ett tag så jag kan börja jobba och jag tror det behövs både för min och hans skull. Jag hoppas verkligen allt kommer kännas bättre!

Jag tror att jag känner så här för det kom som en chock... första månaderna tänkte jag "ska det vara så här underbart och lätt" men det blev bara värre och värre. Har aldrig varit med om en sån här stor psykisk stress i hela mitt liv och var inte alls förberedd på det. (om man ens kan vara det)

Jag säger till min sambo nästan varje dag - OM vi får för oss i framtiden att skaffa fler barn så MÅSTE du påminna mig om denna tiden för jag vill verkligen inte ha fler barn. Min sambo och jag är som tur var överens om detta.

Jag är äldst i en syskonskara på 6 barn. Jag tänkte när jag blev med barn att "det kommer att gå så bra, jag är ju så van" (vid barn och att ta hand om dem). Men icke. Vet inte om det var hormonerna och allt det fysiska som gjorde att jag var nästan i chocktillstånd i många många månader efter fölossningen. Eller om det bara var att det inte gick så lätt som jag tänkt mig. I alla fall var det så. Men det har jag kommit förbi och över.

Du tar upp fler barn, visst kan du bestämma nu att du inte vill ha fler. Men man har en tendens att glömma sånt, vilket är helt naturligt. Varje situation och tid är unik. Bara för att ett barn vid just denna tidpunkt kändes så, så behöver det inte betyda att nästa kommer kännas likadan. Snarare är det helt säkert att det inte kommer gör det. Men du behöver inte bestämma något alls nu. Du kan göra det om det känns bättre. Men lägg inte på dig några skuldkänslor i framtiden om du kommer ändra dig. Vissa saker ska man nog bara flyta med och inte analysera för mycket. Kroppens och knoppens processer kan man ibland bara inte råda över hur mycket man än önskar att man kunde

Har också känt så¨men det har gått över. Jag har också ett så kallat snällt barn men det är just avsaknaden av ett eget liv som jag har tyckt varit jobbig. Jag tror att det bara tagit extra lång tid att vänja sig.

de skulle du ha tänkt på när du bresa!!

Vad är det för fel på er? Jag önskar av hela mitt hjärta att jag skulle få fler barn, men det har tyvärr bara slutat med ma.
Så nu har jag gett upp!
Tänk er för innan ni knappar på tangenterna!!!

Jag undrar lite över hur gamla ni är?

Varför skaffade ni barn om det är så ni känner? Varför väntade ni inte tills ni kände er ordentligt redo? Jag hade också känt som ni gör om jag hade skaffat barn då jag var 20-27.

Nu är jag 29 och jag känner att mitt liv är urtråkigt och att det ska bli så, så roligt att få koncentrera mig på någon annan i stället för på mig själv.

Sedan är ju livet inte över bara för att man har fått barn, det blir ju bara annorlunda?

denna tråden riktar sig till dom som har barn och vet hur det känns och vad man går igenom. Tack för din åsikt men lite fel tråd.

Jag är 27 år och mitt barn var väldigt planerat och längtade av hela mitt hjärta att få barn. Men ibland blir det inte som man tänkt sig.

Jag tänkte/kende precis som du skrev

"jag känner att mitt liv är urtråkigt och att det ska bli så, så roligt att få koncentrera mig på någon annan i stället för på mig själv"

Smart kommentar, hur skulle man kunna veta innan?