Jag ångrar att jag skaffade barn....

Detta är ett öppet forum och ALLA får säga vad dom tycker så länge det inte är påhopp.
Dessutom skriver hon att hon önskade att hon kunde få FLER barn. Alltså har hon redan barn.
Otroligt otrevlig ton du har mot alla som inte daltar och tycker synd om dig.

Jag var så himla rädd att känna som du. Vi väntade länge, även om jag verkligen ville ha barn. Men jag var så rädd att dom där känslorna om du har, skulle komma till mig också.

Detta var med mitt första barn, som tyvärr dog efter förlossningen. Så jag hann inte tänka så mycket innan jag blev gravid igen, eftersom jag inte var riktigt frisk psykiskt dom första månaderna och bara var fokuserad på att bli gravid. Men när jag blev gravid, så kom rädslan igen.

Men jag hade tur. Jag har inte ångrat nåt. Även om det är klart att man är trött ibland och skulle vilja skita ifred nån gång, men annars så mår jag bra i min föräldraroll till min kille.

Men jag lider med dig. Det måste vara jättejobbigt att känna såhär. Fast jag tror att det går över. Jag är rätt säker på det. Och jag är glad för din skull att du och din sambo tycker lika om fler barn. Måste kännas jätteskönt. Och du verkar ha en förstående sambo. Bra att han är pappaledig så du får testa på att jobba lite.

Hoppas att det lättar.

Men varför ger man sig in i en tråd där TS uppenbarligen mår dåligt och vill höra om andra varit i samma situation bara för att sen trycka ner henne och ifrågasätta hennes känslor. det är elakt faktiskt.

Jaha då läste jag fel, ursäkta! Du är inte speciellt trevlig själv, men det bryr du dig väll inte om.

TS: Känner så väl igen mig i allt du skriver... Blir så galen när jag ser alla kommentarer här i tråden om att "det skulle du väl tänkt på innan" och "hur gammal är du egentligen". Jag började må som du när min lilla sessa var någon dag gammal och sedan blev det bara värre och värre...tills jag bad om hjälp på spädbarnsteamet i staden där jag bor. Det handlar inte alls om hur gammal man är eller ens tankar innan och under graviditeten. Jag är typ lika gammal som du och har velat ha barn ett antal år. Mina känslor som kom så oväntat efter förlossningen blev klassade som en förlossningsdepression (kan starta månader efter bebisen kommit) och nu går jag på samtal m.m. Känner mig mycket bättre nu och vill inte byta bort min lilla dotter för något som helst! Jag finns här om du vill prata (skicka i så fall ett meddelande till mig. Där kan ju ingen annan läsa...)
Stor kram

Jag förstår hur det känns, fast jag inte har barn. Jag har alltid varit rädd för att jag inte ska tycka det är kul, att jag ska ångra mig. Nästan allt annat kan man ångra, men inte det. Förstår inte att så många tycker att det är konstigt, för man kan omöjligen veta om livet blir sämre eller bättre.

Vi försökte i sex år innan vi genomgick en lyckad graviditet, våran son var verkligen efterlängtad.....men när jag födde honom kände jag inget speciellt, trodde ju att den där fantastiska känslan som alla pratar om skulle infinna sig, bara så där på en gång. 2 dgr. efter hans födsel upptäcktes att han hade en infektion, så vi blev överförflyttade till barnintensiven där min pojke var inlagd i 11 dygn(både jag och sambon var där med honom, sambon åkte hem om nätterna, jag stannade). Sonen blev fullt frisk, är snart ett år. En fin pojke. Jag tycker om honom, men inte mer än att det skulle kunna vara vems barn som helst, typ en kompis barn. Detta vet ingen om, jag skäms, främst för om mitt barn i framtiden skulle få veta. Innerst inne älskar jag honom säkert, bara det att mina känslor över huvud taget verkar vara inpackade så jag har svårt att nå dem helt och hållet. Det är jättejobbigt. Vill ju känna allt som alla andra mammor känner för sina barn!

Hej ts! Va hemskt för dig att känna så,jag tror att du kan ha någon form av förlossningsdep. el förlossningspsyk. har du sökt hjälp? De kan inte va bra för dig eller barnet att känna så. prata med bvc så vet hon va du ska vända dig... lycka tillme allt och sök hjälp, ring imorgon.

Jasså och vad i mitt inlägg va otrevligt? Om du bara vill ha medhåll så ska du inte ge dig in i ett öppet forum. Alla tycker inte synd om dig. För den det är synd om är ditt barn, ingen annan.

Nu har jag inte läst tråden, men har du sökt hjälp. Kan vara en förlossningsdep. värt att kolla om du inte redan gjort det.