Vita tråden del 8

Jag menade inte att göra dig upprörd, utan att försöka stötta dig.

Här hemma ser det ut att bli en underbar dag....solen lyser på en molnfri himmel.

Fast...jag är tvungen att vara här inne. Tusen och EN röjningsprojekt kvar här inne för att få ordning på all bråte som ligger överallt sedan vi avvecklat lekrummet bland annat samt att jag har innehållet från två byråer liggandes i högar (inte så prydliga längre sedan barnen rotat kläder) i vardagsrummet.

Massa verktyg och bös har funnit sin väg till arbetsrummet här också...och även in till tvättstugan...och på badrumsgolvet ligger det arbetskläder och grejer....och udda stolar står överallt sedan de inte fått plats där de brukat stå...osv. osv.

Jag försöker strukturera upp det i olika högar...gå från ena hållet till det andra. "Slänga", "Spara", "Skänka", "Annan plats", "Tillfällig annan plats1" och "Tillfällig annan plats2". osv.

Jag skulle behöva dra ut åbäket till kökssoffa och få ordning där, men den är för tung för mig att flytta själv och utan att den är borta så blir det svårt att få ordning på de andra sakerna. Allt är som ett enda stort "Blockitz" att spela här hemma...två små barn som "motståndarmonster" som man måste parera för hela tiden..hihi.
Humöret är faktiskt inte på topp. "Nej, låt den vara, jag har precis sorterat den..." "Kan ni flytta på er lite, den här är tung och..." "Nej, vi kan inte baka nu...ställ tillbaka mjölet"

Ge mig STYRKA!
Och TID att få ihop det någotsånär i alla fall tills kalaset på lördag så barnen åtminstone inte ska behöva skada sig på väg till toaletten. :-S

Åhhh hjälp...vi får stötta varandra....mitt mål är att få rent i hall och vardagsrum idag...
Vilket är ditt mål?

Haha..jag såg den inte första gången...jag var tvungen att titta igen..

Ja-a...nu kan man ju pusta ut...så rörigt är det ju inte...eller joe...men...inte till vardagsfint.

Tack....puh...jag tror minsann det hjälpte...för nu har jag rensat ogräs i plattgångarna ute...det var stärkande som sjutton. För själens del så planterade jag några blommor och vattnade rabatterna. Det var nog din styrka som fick igång mig tror jag.

(Och det faktum att maken tagit semester på eftermiddagen och tagit med sig sonen att handla och dottern fortfarande (???) vilar eftermiddag) Nu har jag fått upp farten!
Ptuiii! *spottar i nävarna*Jag får tänka mer som du, att det är skönt att vara igång och att det faktiskt KOMMER bli klart. PÅ det sättet är det toppen med bloggar och med er, för man ser hur fint det kan bli och ser hur det kan se ut under tiden. Det ger hopp!

Du får börja i liten skala vetja...med ett litet hörn...det ger nog mersmak.

(Och nu vaknade dottern)

Hjälp...måste fråga om en sak.

Nu när jag röjer så kommer en gå-stol fram.

När vi väntade vår son (som fyllde fyra år) så fick vi låna den av våra kompisar. Deras dotter behövde den inte längre och de bodde trångt, så de ville gärna att vi skulle låna den. Vi fick låna babysittern, ett babyskydd till bilen och ett litet babygym i plast.

När sonen inte behövde sakerna längre så sade de:
"Behåll dem, vi har trångt och ni väntar ju en liten till...då kan ni fortsätta använda sakerna"

Så det gjorde vi ju tacksamt.

Nu är dottern två år och behöver ju förstås inget av de sakerna vi lånade. Vi ville lämna tillbaka sakerna och det var grönt för det.

Men...det här var i julas...och som det hände sig så flyttade kvinnan i förhållandet iväg till en annan stad tillsammans med en ny flirt. Det kom som en överraskning för alla, även för hennes man som planerat barn och sett fram emot ett syskon till deras dotter.

Jag har inte haft någon kontakt med kvinnan i förhållandet sedan hon flyttade från stan. Hon valde att bryta helt med allt och alla och "börja om på nytt" och har sin dotter varannan vecka hos sig.

Mannen i förhållandet känner vi, men har är djupt förkrossad och upprörd över hela separationen.

Och nu kommer själva frågan...
"Vad ska jag göra med sakerna?"

Inget känns riktigt rätt...varken att köra upp bebissakerna i ansiktet på mannen som en hemsk påminnelse om hela bebistiden och allt det som nu inte finns i hans liv?

Eller kontakta kvinnan efter en lång tid och ge sakerna till henne? Det skulle kännas som ett svek gentemot mannen det också eftersom han kanske inte vill att deras gemensamt inköpta bebissaker ska gå till sin dotters mammas NYA bebis ihop med den karl hon bedrog honom med?

En väninna till mig tycker att jag ska skänka iväg dem till Röda korset eller något...men...det kan jag väl inte heller göra?

Hjälp vilken soppa? Hur tänker ni? Vi kan ju inte bara ha kvar sakerna...de står nu i hallen och bara tar plats!!!???

Sååå snyggt!!!

Tack för råden angående de lånade sakerna. Det logiska är ju förstås att fråga killen och det ska jag skicka maken att göra imorgon. Lite känsligt är det ju allt, men det är ju bättre än att inte fråga alls.

Just nu monterar jag knoppar på det om-målade furuåbäket. Jag är NÖJD!
Men...nu står jag och sneglar på köksbordet och stolarna som står någon meter ifrån...hehe..

Man blir ju aldrig nöjd!

Trist att det inte är befogat att ställa sig och måla dem nu när maken borrar hål i taket för fullt om kvällarna för att få in ledningar för spots, högtalare och annat. Jag hade annars GÄRNA lagt penseln över dem!

Mitt mål att bli klar med hall och vardagsrum är inte nått, men jag har istället ägnat mig åt köksdelen och tömt kökssoffan och släpat ut den och flytta ner andra stolar och fixat lite. Jag har också hängt upp vår ljuskrona. LIte "flopp" då den hänger så lågt eftersom det måste vara en halvmeter upp till takstolarna från ljusens topp. Men...jag har hängt den lite högre upp nu och så får jag haka på en liten längre kedja när jag ska använda den...jag köpte den mest som dekoration ju. (Ni vet praktiskt tänkande gentemot estetiskt)

Tack för styrketåren!!!

Tråkigt att du känner dig hängig och ur form, vännen! Hoppas att du snart får tag på en öronspecialist...du får väl vända dig till ett annat landsting om det kniper, för så här ska du ju inte behöva ha det.

Målningen blev händå helt suverän. Helt gudomliga penseldrag, inte en rinning så långt ögat når. Bordet blev helt underbart! Jag har ett exakt likadant ståendes två meter ifrån mig här. Tyvärr är ytan krackelerad ovanpå av att någon planta stått ovanpå och det runnit vatten på den. Det är ju svårt då att få sådan snygg finish på ovansidan som du fått då.

Elementskydd av linnetyg. Ja-a...det hade jag verkligen inte kunnat klura ut själv. Jättefiffigt och SNYGGT! Vad duktig du är!

Pssst...tack för tipset om bokus...jag har beställt fem böcker nu till vår semester i Tyskland.

Du är go du!

Vilken tur att du fått tid idag hos läkaren...antar att  jag kaaanske kan läsa om hur det gått några sidor fram, men jag har några sidor att läsa ikapp så jag svarar på en gång...hihi...

Men...du ger mig nu lite hopp om att även vårt bord kan bli fint ju...jag ska visa bilderna för maken så får han bedöma hur han vill att vi ska göra. Det är hans pappas fasters gamla bord och jag vill inte bestämma över de få saker han har kvar efter henne.