Vita tråden del 8

Jag har ju pratat om en byrå som jag målat och målat på....nåååå....eftersom jag inte får länka till min blogg så får väl bloggen komma till er då.

Före och efter bilder...hoppas ni kan se vilket som är vilket!

13 år emellan...du har verkligen en gripande blogg.

Ok...just nu är jag lite sur..men jag ska snart göra något åt det. Vill bara skriva av mig lite först.

Maken vill att jag ska dricka piña colada, sola och bara vara glad i dag när vi slitit så hårt igår. Jag borde ju vara jätteglad som har en sådan go man...och det är jag ju...men...

...jag har ju fått upp farten och ville fortsätta få i ordning många saker, särskilt som maken börjar jobba och jobbar rejält till veckan som kommer.

Följande scenario utspelar sig. Efter att ha lallat runt, klippt gräsmattan och rensat lite ogräs så känner jag mig lite rastlös.
Jag börjar palla upp råsponten till taket på pallar ute på uppfarten för att börja grundmåla.

Maken kommer farandes. "Nej, det där gör jag, jag vill se hur utfallet blir om jag gör på lite olika sätt...jag fick det nämligen att krackelera lite otacksamt över kvistlacken..."

Jaha...ok då, tänker jag och ger penseln till honom.

Mat. Dags för lunch egentligen tänker jag och går in och rotar i kylskåpet. En köttbit som går ut i dag behöver tas om hand.
"Går det att steka i nya köket även om vi inte har en fläkt om jag öppnar dörren?" Det gick förstås inte, det blir för flottigt och ohanterbart när så många ytor är oskyddade ännu, inget kakel, bart tak osv.

Grilla! Makens ögonsten som ingen får komma nära. Jag började trixa med den och han kommer farande och säger..."Jag har ordnat med reläet och man behöver få till gasolinsläppet bra från början eftersom den börjar ge sig...dessutom grillar den lite ojämnt på sidorna och...äsch...om du väntar lite tills jag har målat klart så kan jag grilla, det är lugnt."

:-O

Nähä...jaha...???

Jag gick ut och började förbereda för att få ner syrénbuskarna vi köpte igår. Hårt som satan, sten och lerjord. Jag tog spettet och stog och slet med det. Jag kom ner femton centimeter ungefär, sedan tog det TVÄRSTOPP och ändå tycker jag att jag har ganska många muskler. Vad tror ni maken ropar?

"Jag gräver ner de där sedan vi har ätit. Det går på ett litet kick att gräva hålen. Du kan vattna efteråt"

Såååå....till slut blev jag lite "sur"...både över min egen oförmåga och svaghet inom många områden, men även lite sur på maken. Jag kan just nu inte komma på något område som jag själv kan ta itu med.
Kakla? Maken ska hämta kakelskäraren hos en arbetskamrat till honom.
Sätta upp fasad? Brädorna ligger på hans jobb, han har hållt till där under vintern och oljat in dem.
Måla staket? Ingen färg och det är söndag och stängt.
osv.

Nej, nu ska jag se till att njuta av situationen istället och bara sätta mig ner och läsa en tidning. Tids nog kommer det saker som jag kan slita på med, men just nu så får jag se till att njuta av det faktum att jag har en väldigt arbetsvillig make som inte vill annat än att skämma bort sin fru och låta henne varva ner. Då får jag försöka se till att njuta av det istället för att klaga. (Och klaga...det har jag ju fått göra hos er en liten stund nu ju)

Grattis Numberone till liten tösabit...det finns en mening med allt..ta det lugnt, ta hand om varandra och lär känna varandra sedan i lugn och ro hemma.

Milda Maränger - trist att det avstannat, men tids nog så sätter det nog igång...kanske redan om en stund igen.

Malin - helt rätt inställning

Himmelbit - söt liten pres.bild!

Leksandstolar - det är jag också sugen på.
Kuddar - har jag inte så mycket att tillägga om
Stockholmsträff - känns som om alla "känner" varandra nu mer eller mindre här inne...jag är nog snart den endaste som ingen av er träffat

...

Och...jag tog det lugnt igår och lät maken fixa och trixa bäst han ville. Fast lite jobbigt är det ändå att vara "passiv" när man känner att man äntligen har tid att göra saker på.

Skrattade också lite åt din kommentar där MM och den som skrev att "Så talar en gravid kvinna"...för jag utnyttjade verkligen gravidsituationen till MAX när jag var gravid...eller..i alla fall med första barnet.

Då fick jag inte ens bära påsen med två liter mjölk i typ.
När jag väntade tvåan så fann jag mig själv ha en tio kilos liten kille på ena höften...en fem kilos skötväska på andra axeln och en kassa med välling, blöjor och våtservetter i handen och i mitten en STOR mage....och bredvid en make som inte alls tänkte på sin lilla fru som "bräcklig" längre.

Jag har precis inrett vår dotters liiiiilla rum med snedtak och tänkte att jag skulla lägga in bilder i bloggen imorgon eller i övermorgon. När hon blivit lite äldre ska vi göra en liten "special"hyllvägg med förvaring, arbetsplats och sovplats under snedtaket.
(Hon är tre år nu)

Okidok...jag ska ladda över bilderna jag tog igår på en gång så får jag se om jag hinner visa dig redan nu. (Lite tidspress..."mellan sysslor")

Åhhh..hjälp...det var så många bilder så jag hinner tyvärr inte visa några just nu...men jag ska försöka få ordning på dem så fort som möjligt.

Jag håller med Kajsa, låt ledstången vara du.

Äääntligen kan jag också visa bild på min tallrikshylla som jag köpte för evigheter sedan. Jag har bloggat om den och ska visa fler bilder från hennes rum där. Jag är nöjd att den ÄNTLIGEN är på plats.