Hugo fyllde fyra år idag. Det har varit en händelsrik dag, jag är både trött och lite snurrig efter en mycket slitsam, men rolig dag. Vid halv sju gick jag upp och gjorde födelsedagstårta tillsammans med min tvååring. Jag hade förberett allt som behövde vispas och donas, så hon fick arrangera tårtan helt själv. Den blev jättefin faktiskt. Väldigt ren och fint pyntad. Hon är duktig min tjej. Paket och tårta på sängen. Videofilmning så klart. Frukost. Sedan har det varit FULL RULLE hela dagen för att ens få det det minsta iordninggjort tills på kvällen då kusiner och farbröder med familj etc. skulle komma. Svärisarna kom lite tidigare, vid 16.00. Då var jag, handen på hjärtat..nästan HELT SLUT! Gick på tomgång. De hjälpte till så gott det gick med ballongblåsning och att plocka ur diskmaskinen. Det var rena "mun-mot-mun"metoden på det stora hela. Hemmet är KAOS och jag var nästan grinfärdig faktiskt. Inte roligt med gäster i det läget. Jag kände mig som "Brasse" i "Fem myror är fler än fyra elefanter" när han sopar rent i hyllorna inför sin "Vem ska bort"-lek. Ungefär så stod jag och sopade i matdelen i köket med armarna. Torkade av det värsta. Slängde på en vit linneduk. Plockade in pioner, bara för att komma på att ena brodern är allergisk mot dem. Plockade lite besviket ut dem igen, för de hade ändå givit en viss hemtrevnad. Näe..ingen höjdare. Men med lite god mat i magen, ett Masivin, lite födelsedagshurrande och lite glada skratt så blev det ändå rätt hemtrevligt. När makens svägerska sedan säger: "Vet du...om du behöver hjälp med något i trädgården så har jag faktiskt tagit med mig lite arbetskläder så jag skulle kunna hjälpa till...om du vill alltså...på midsommardagen" Jag höll fa-an på att lipa där på plats. Så otroligt behövligt och omtänksamt. PRECIS det jag behöver. "Jag kan hjälpa till ett par timmar, säg bara vad jag ska behöva". Så rart! Plötsligt känner jag nog att jag kan ändra kurs på det här sjunkande skeppet. Nu ska jag bara pusta ut, inte sortera kläderna inför vilken byrå de ska vara i, även fast det är kläder utspridda över halva golvet, inte ens bry mig om disken eller någonting. Det får vänta. Och imorgon är det midsommar och DÅ ska jag bara ha en "semesterdag" och bara njuta borta vid sjön. Sjunga, dansa och njuta av trevligt sällskap. Innan jag avslutar min monolog vill jag bara skriva lite om hur oerhört rörd jag blir av era kommentarer i bloggen. Dagen idag har inte varit den roligaste, men era trösterika ord om "ljuset i tunneln" och "Jag vet hur du har det nu, jag har också haft hemmet helt upp-och-nedvänt" och..."Det kommer ju bli jättefint när det är klart, håll ut..." får mig att faktiskt ORKA. För idag har faktiskt varit en av de tyngsta dagarna hittills. Men...det kan bara vända härifrån. Det kan bara vända. Ha en underbar midsommarafton imorgon! Kram Bea