Vita tråden del 8

Jag firar ETT ÅR i bloggen...välkommen in på kaka!
http://beasbarnslikheter.blogspot.com/

Godmorgon!

Jag känner mig lite håglös. Jag vill ha så fint, men inser att det inte är läge just nu, att fokus ligger på utbyggnationen och att det är så det måste få vara. Det ligger liksom brädor på vardagsrumsgolvet till och med.

Utbyggnationen går låångsamt. Dels har ju maken varit dålig med hjärtat då (eller vad det nu var, förhoppningsvis var det något annatn som har med musklerna att göra), men sedan så har det blivit lite snett i grunden, den har vridit sig lite, vilket innebär att vi måste sätta distanser bakom en av väggskivorna och mäta upp igen. Småjobbigt att aldrig känna att det bara flyter på. Inte ens primern...flyter på. Trots att både jag och maken blanade enligt bruksanvisningarna så blev det bara "gröt" av det, så den flöt inte alls ut. Vi fick åka tillbaka med den och de konstaterade att något inte stod rätt till med blandningen från början. Trist det med. Och vi som hade börjat lägga ut på golvet, det ser inte så bra ut nu när vi måste fylla på resten, lite ojämnt så där eftersom det ser mer ut som om man smackat på en liten mängd betong på enliten klick av golvet.

Nåväl!

Pysselsugen är jag i alla fall, men avskyr just nu allt som har med hushållsarbete att göra. Alltså verkligen AVSKYR, det rent av bär mig emot. Jag tror att det är det faktum att jag fått sköta allt själv så lång tid som gör det tungt. Att VARJE dag plocka ur diskmaskinen, tvätta, hänga tvätt, vika tvätt, lägga undan tvätt, göra rent toaletten, dammsuga, vattna blommor, planera mat, laga mat, torka undan efter mat...det gör mig GALEN!

Jag förstår verkligen inte hur mamma fixade att göra det VARJE DAG nästan hela sitt liv. Vilken kvinna!
I jämförelse känner jag mig lat som en oxe.

Nepp...nu är det faktiskt HUSHÅLLET som väntar. BLÄ! Sedan ska jag ta med barnen ut och även se till att låna lite böcker på biblioteket. Jag ska klippa rosor också och kanske åka iväg till Solhems handelsträdgård (som jag bloggat lite om tidigare) och se om jag kan hitta några fina blommor...det piggar alltid upp och gör att det känns lite fräschar inne.

Ha en bra dag!

Kram Bea

Birks och Kalles mamma - hihi..ja, jag kikade in till dig igår. Vad roligt, nu vet jag vad jag mer "behöver" till köket.
Går det att skriva kommentarer i din blogg? Jag har kikat runt, men inte hittat något ställe att skriva på?

...

Ett smakprov på ett litet "använd vad du har" projekt. http://beasbarnslikheter.blogspot.com/

Birks... kolla om du fått en kommentar nu...jag såg inget, men har provat att göra som du sade. Kanske tar det en stund för det att synas?

Kickan08...ja, nog har vi det tungt vi också. Det är inte lätt att balansera allt. Det är ju ändå också så mycket traditionellt så att hemmets vård läggs helt på kvinnan. Och om hemmet är stökigt så är det HON som är stökig. Om man kommer till en familj där det lligger tidningshögar på köksbordet varje gång så sägs det "Hon har så rörigt på köksbordet"...inte att "De har stökigt". Jag reagerar på det många gånger.

Jag kan också tänka på hur orättvist det är när kvinnan far runt som en vessla i köket, gör hasselbackspotatis, reder sås, värmer ciabatta i ugnen, gör grönsakssallad med vinägrett, korkar upp vin, dukar med de inköpta servetterna och ljusen, lägger på den rentvättade strukna duken....
..och mannen får allt beröm för det goooda köttet han grillat när han suttit och vänt på köttbitarna medan han snackat med grabbarna och klunkat öl ute på altanen.

Nej, det är inte alltid man orkar hålla undan allt och det är en omöjlighet att göra idag, om man jobbar, om man har småbarn. I alla fall har jag en mall i bakhuvudet hur det såg ut hemma hos mig när jag var liten, men jag har svårt att greppa det faktum att mamma ju var HEMMAFRU och gjorde detta på heltid...när jag och lillebror dessutom gick i skola, förskola om dagarna. Då är det klart att man suckar över sin egen inkompetens när man vattnar blommorna och ser hur dammigt det är bakom blomkrukorna och att det ligger jord runtomkring krukorna.
"Näe..måste jag hinna DET också..." typ..."...plocka ner alla blomkrukar...torka av med disktrasa...torka fönsterbrädorna.." och så lyfter man blicken till fönstren...och suckar ÄNNU tyngre då de skulle ha behövt tvättas för lääänge sedan.

Näe...vi får försöka acceptera oss som vi är. Det vi kan, det vi gör. Så är det ju bara!

(Fast...pssst....till nästa höst ska jag börja jobba heltid igen och då ska vi unna oss städhjälp för den slanten. LYX!)

Jag känner att jag har tillfälligt flyttat fokus från själva inredningen till själva delarna i inredningen - pysslet, hantverket och själva funktionen i dem. Det känns skönt som omväxling faktiskt och har gjort att jag nästan fått lite "inredningssemester" nu när jag istället syr och pysslar ett tag.

Fast...en del saker fyndar jag ju i alla fall. Jag kan inte låta bli!

Idag fyndade jag en fin skål från Gefle (från 1922?), en STOR flätad korg för tvätt eller dynorna på altanen, en väska från Dior (? - står även Dior inuti fodret, men who knows om det är äkta, men de spelar ingen roll, den var fin ändå, två stycken tyger(ett vitt med Pippi för att sy fler saker till barnen), en jättesöt liten bakform. 145 kronor gick kalaset på.

Och så har jag köpt ett litet karottunderlägg i silver. Jag kunde inte motstå! Och en brödspade och en vackert broderad duk inköpta vid olika tillfällen. Jag bygger sakta men säkert upp ett hem med små medel som faktiskt känns personligt OCH vackert på samma gång.

Jag inser att jag aldrig har möjligt eller kanske ens "viljan" att lägga pengar på dyra saker...jag tänker VIPPhinkar, möbler från Elviras värld, dyra köksmaskiner från Kitchen Aid, Smegkylskåp, Howardsoffor eller dyra, designade kranar. Det är bara så. Nu känns det som om jag ändå har kommit så långt att det känns JAG, utan att bara känna saknad över allt jag inte har. Jag kan komma att acceptera saker jag redan har på ett annat sätt, just eftersom de börjar bli DELAR i en helhet jag har börjat se skymten av.

(Och jag menar INTE att det på något sätt är FEL att lägga pengar på ovanstående dyrgripar, men det är bara inte MINA prioriteringar. På något sätt kändes det som om jag inte hade ett "fint" hem i andras ögon...eller i mina egna, om den inte belamrades med Smeg, KA, Elviras och good knows what. Jag lurade mig själv att tro att mitt hem inte var komplett utan dem. Det kändes så livsnödvändigt, jag blev förblindad. Frånvaron härifrån ett tag (avgiftningen...hihi) fick mig att börja landa i MITT hem, istället för att önska mig till andras och det har varit så nyttigt. Klart jag inte skulle tacka NEJ om jag fick något av det jag beskriver ovan, men jag känner nog att jag kan leva ett fullgott inredningsliv UTAN dem. Jag sjunger min egen inredningsmelodi nu och det känns ovanligt, men samtidigt som något av en förälskelse.

Låter snurrigt och knasigt...jag vet...
Jag vet samtidigt att jag kommer FORTSÄTTA att inspireras, avundas och sakna, men förhoppningsvis samtidigt använda mig av det som faktiskt är nåbart och realistiskt rent ekonomiskt sett.

Inredningstrådar/bloggar är bra - men distans och självkännedom är också bra, jag känner att jag börjat få lite av båda på senaste tiden och jag känner mig betydligt mindre stressad över mitt hem än vad jag varit. Det är ju tur - för jag LEVER ju faktiskt här...varje trött vardag. Det är vårt hem, inte bara en hållplats på väg mot DRÖMHEMMET!

Knasinlägg...nåväl. När jag skrivit så här mycket orkar jag inte radera...hihi...och ni väljer ju som vanligt om ni vill läsa mina långa inlägg eller inte.

MiaMariah - underbart fint! Jag har också fotat lite i trädgården och det är konstigt hur man ser det vackra ÄNNU tydligare när man ser det på bild än i verkligheten. Rosenmandeln är verkligen supervacker!

Jag blir helt GALEN när det gäller att bestämma hur jag ska ha det på väggen vid diskbänken. Pärlspont? Kakel? Blandat? Eller kanske kakel med tapet ovanför? Eller pärlspont och tapet??? Gaaaahh...hjälp mig...jag får inte ihop det.



Ok? Här är ju grundidéen för köket...fast tänk vitt och lantligt...hihi!

Vid spisen...där ska det vara fasat kakel
...eller ev. stående smalt kakel som anspelar på att nästan "vara" pärlspontsstavar.

Vid väggen där (syns på vänstra sidan på första bilden) hade jag tänkt mig en hel pärlspontsvägg. Några öppna vita hyllor ska sitta där.

Men kruxet blir med diskbänksdelen. Vi vill ha någon form av stänkskydd och inte öppet trä där vi glötar med vatten som mest. Det skulle bli någon form av kakel under fönstret då som på den här bilden från Kakelspecialisten. Tänk att det är pärlspont till vänster i bilden...det är ju dessutom en bit mellan fönstret och väggen och ser det då konstigt ut att ha kakel bara en bit upp?

Frågan blir ju då:
- Ska man ha kakel bara precis under fönstret?
eller
- hela diskbänksdelen bort, även under det vägghängda skåpet?

Eller ska man ha kakel HELA väggen (inte så förstjust i tanken visserligen)
Men...om man inte har det, utan bara en bit, vad ska man då ha "över"? Tapet? (Vit med grå medaljonger)...eller pärlspont? Något annat?