Jag har valt att vara hemmafru. Naturligtvis skulle det aldrig gå om inte min sambo kunde försörja oss allihop och var med på detta. Jag är(än så länge) helt nöjd med min tillvaro och finner den menningsfull. Vi har 2 barn i ålder 5 och 7 år och bor i en villa i östra Stockholm. Det skulle vara kul att få kontakt med andra mammor i liknande situation så att man kan utbyta tips och tankar eller kanske låta barnen leka tillsammans ibland?
Varma hälsningar på er alla!
3busungar,
Jag ser det som min kallelse att stanna hemma o vara fru o mamma o inte jobba utanför hemmet. 
Jag håller oxå på att fixa till allt så jag kan ta körkort (automat för vi har en automat växlande bil). Har USA körkort så jag behöver inte många lektioner.
Här finns ännu en hemmamamma. Mina barn är snart 12, snart 11 och 8 år. Fyran kommer i feb-09. 
Okej jo det är ju både nack och fördelar med att vara hemma :)
Men sambon har sagt att han vill att jag är hemma men vet inte riktigt hur det blir nu ifall jag får jobb O.s.v.
Jag skulle heller se mina barn växer upp dom första åren innan dom börja skola, än att jobba. Jag är "old fashioned" o tycker vi kvinnor ska vara hemma och sköta barn och hemmet... O att mannen ska jobba o vara "the bread winner". 
gud va härligt.. Skulle älska att vara hemmafru :D Kommer nog att bli det den dagewn som möjligheten finns med :D
Ja men helt ärligt så är jag nästan lite småtjurig på kvinnorna på 70 talet som stred för att vi kvinnor ska få jobba.. Förut klarade man sig på en lön och nu gör man inte det längre.. Jag skulle älska att vara hemma jag skulle bli värsta bullmamman..
visst femenisterna på 70 talet gjorde väll en del bra saker också.. Men jag hade gärna varit hemmafru och låtit min sambo sköta pengaflödet :)
Viljan finns här att få vara hemma med flickorna 5 och snart 1 år gamla. Har varit hemma ett år nu, ska vara hemma året ut är det bestämt så här långt. Ska ta upp med min arbetsgivare att få vara föräldraledig till aug. -08. Allt för att dra ut på beslutet om att uppsägning eller inte. Har lite ångest över det här stort beslut.
Förvisso klarade man sig väl bättre på en lön. Men det är också så att det materiella behoven i samhället ökat enormt sedan 70-talet. Inte åkte man på chartersemester var och varannan sommar, inte hade många mer än en bil, inte hade man platt-tv och tv både i kök, tv-rum och sovrum som många har idag. Man levde helt enkelt enklare och jag tror ärligt talat att många skulle ha råd att vara hemmafru om vi också ändrade livsstilen till 70-tal.
Dessutom skulle vi knappast ha den förmånliga föräldraförsäkringen vi har idag om det inte vore för dessa kvinnor som stred. Se bara på landet jag bor i nu (USA). Här är många hemma med barnen tills de börjar skolan (minst) men de som är tex ensamstående eller av andra skäl inte har råd, de har inga 480 föräldradagar att ta ut!
Förstå mig rätt nu, jag trivs bra hemma och är glad att kunna ge mina barn detta. Men det innebär inte att jag inte redan nu i tankarna ibland är på väg tillbaks till jobbet. För jag tycker det också är kul! Jag VILL jobba, men just nu tar jag en paus.
bara lilla jag skrev 2008-07-17 22:16:18 följande:
Jag vill nog aldrig jobba! Har väldigt svårt att se det framför mig. Hur som helst, håller med om att det är jättebra med FP och så. Jag var Hemmafru redan innan jag blev gravid och så, vi levde då bara på mannens lön och det funkade jättebra. Men det var skönt att ha lite extra när man får extra utgifter för barnet.
Vi är inte så materialistiska. Vi har en tv (som vi knappt tittar på iofs), ingen bil även om det nog kommer förr eller senare och vi köper inte grejer i onödan. Vi har alltid pengar över trots att vi lever på bara en inkomst, bara man planerar så går det.