Jag har valt att vara hemmafru. Naturligtvis skulle det aldrig gå om inte min sambo kunde försörja oss allihop och var med på detta. Jag är(än så länge) helt nöjd med min tillvaro och finner den menningsfull. Vi har 2 barn i ålder 5 och 7 år och bor i en villa i östra Stockholm. Det skulle vara kul att få kontakt med andra mammor i liknande situation så att man kan utbyta tips och tankar eller kanske låta barnen leka tillsammans ibland?
Varma hälsningar på er alla!
Det jag är trött på att höra från grannarna, är, "ska du inte sätta honom i dagis?? social-biten behöver han, han är ju 3 år..." o jag har sagt att vi går varje dag på ÖF o där får vi båda, ett socialt liv! Herregu', om 2,5 år så börjar han skolan! 
Just nu frågasätter ingen längre varför barnen inte går/gått på dagis/förskola. Visst kan de se på skolbarnen att det har gått hur bra som helst, men mest så ser och känner de vad jag står tror jag.
Förskola/dagis kan säkert vara riktigt rolig och bra för en del barn och passar väldigt många föräldrar med. Men för mig så väger det så mycket tyngre i vågskålen att uppfostra dem själv och ha dem hemma. Visst "kryper" det innaför skinnet på en ibland när man inte räcker till, framförallt nu när alla är hemma hela dagarna under sommarlovet. Man undrar var man hittar tystnaden och ett ensamt toalettbesök. Men jag ser och känner ju resultatet att ta vara på tiden tillsammans...och det man ser och känner är oslagbagbart i mitt liv.
Må så gott i solen alla hemmamammor och alla andra mammor med!
Ska ta reda på om det här vårdbidraget finns i vår kommun, vill gärna vara hemma med honom. Som jag har räknar ut det så varar vår fp i 43 v till.
Vilkrn tur att ni trivs hemma. Jag har varit less i ett halvår och börjar jobba i höst.
Jag skulle kunna dö för att få vara hemmafru
På riktigt alltså.
På något sätt så känns det som mitt kall här i livet.
Iaf ett par år till.
Jag är så pass ung än och har ett bra jobb som har gett mig så pass bra erfarenheter.
Jag gick ju på dagis från 1-6 år och jag var ändå jätteblyg! Sen var det många i skolan, när vi började ettan, som aldrig gått på dagis och ändå var hur sociala som helst.
Vi kommer också gå till ÖF planerar jag och så börjar fler och fler av mina väninnor bli gravida eller planera barn, så då kommer det några nya lekkamrater. 
Jag måste fråga er som ser det mer eller mindre som ett kall att vara hemma med barnen (eftersom jag själv absolut inte delar den synen). Hur gör ni när barnen är stora? Säg när de börjar bli 10-15 år och av naturliga skäl inte har alls samma behov av er längre?