Jag har valt att vara hemmafru. Naturligtvis skulle det aldrig gå om inte min sambo kunde försörja oss allihop och var med på detta. Jag är(än så länge) helt nöjd med min tillvaro och finner den menningsfull. Vi har 2 barn i ålder 5 och 7 år och bor i en villa i östra Stockholm. Det skulle vara kul att få kontakt med andra mammor i liknande situation så att man kan utbyta tips och tankar eller kanske låta barnen leka tillsammans ibland?
Varma hälsningar på er alla!
Måste även tillägga att jag jobbar som pers. assistent 5 timmar i veckan( en kväll). Lätt att få extra-timmar på helgerna om jag skulle vilja. ( men känner inte alls för det 
)
Det gäller ju att prioritera med allt. Vår familj kanske inte går på bio, restaurang, andra "dyra" äventyr så ofta som andra. Men vår familj har mer TID ihop. Vi hittar på en massa roliga saker tillsammans. och OFTA är det kompisar som vill följa med på picknick/promenad/cykelturer osv. Sånt som deras föräldrar inte hinner/orkar för att dom jobbar.
Vi har några husdjur som så klart kostar. Men det är en sak som vi har ansett vara viktig för våra barn.
Sedan storhandlar vi på Coop. Köper storpack och fyller skåpen. Inga dyra småaffärer som Konsum blir det.
Samma här! Vi har inte lätt att få tag på barnvakt (svärmor är så upptagen med andra barnbarn) så sist jag o min man var på en date-night var i November förra året när vi gick på bio o såg Solstorm (mums Micke Persbrandt! hehe). Vi var till Kolmården under 2 dagar nu i sommar och bodde på Scandic några km bort från djurparken för att spara pengar. Vi åker vart 2:a eller 3:e år hem till USA (mitt hemland) o hälsa på familj... för dyrt att åka varje år. Vi har inga dyra hobbies... jag virkar, fotografera, läsa.... Handlar kläder på ICA Maxi eller COOP, ibland på affärer i Kupolen men inte ofta... o sen är det så billigt att köpa på nätet från USA nu när dollaren är så svag. Tradera är något jag älskar oxå... :)
Jenna4 och ni andra. Att vara hemmamammma/pappa måste ju vara bäst. Måste banne mig få till så jag också kan vara det.
Här är en till hemmafru!! Jag är 21 och min son är 2 månader 
. Men jag har varit hemmafru i två år, för jag HATADE att jobba, varför vill man göra det? Jag trivs med att gå hemma och plocka och tvätta och ännu mer nu när jag har min underbara bebis också. Det enda som har varit tråkigt med att vara hemmafru är att jag har varit lite socialt isolerad då vi bodde ute på vyshan förut, nästan, och jag hade inga kompisar. Men det blir ju lättare nu för vi har flyttat in till stan, och här kan man träffa andra mammor och ha nått gemensamt med dem .
Klart att det finns saker jag vill göra också, jag är t.ex. jätteintereserad av kost och vill bli dietist, men det hinner jag ju med sen när barnen börjar skolan. NU är jag mamma och fru till en liten bebis som behöver mig, och kommer behöva mig i flera år framöver, och jag känner mig stolt som tar hand om min familj!
Ekonomiskt är det ju lite jobbigt, min man tjänar inte så bra för han pluggar, men jag får å andra sidan (snart) vårdnadsbidrag som (här i Australien där jag bor) är ca 4500 kr i månaden. Hade det inte funnits hade jag inte kunnat vara hemma alls, f-penning finns ju inte här. Men istället kan man få vårdadsbidrag om man är hemma fram till barnet fyller 6! Så det fungerar om man snålar lite, vi har inte en speciellt dyr livsstil men det är helt okej. Det som kostar är att resa till Sverige ibland och hälsa på, men det får blir kanske varannat år (tills maken pluggat färdigt och tjänar multum istället 
). Men jag tycker i alla fall det är jättehärligt att vara hemmafru!
Även om vi prioriterat så är det stört omöjligt här, så alla kan inte. Vi vill bo på landet just för Ellas skull och med tanke på bensinpriset, så skulle det inte gå ihop sig på en lön ut ca 14000. Om man däremot har högre inkomster hade det naturligtvis gått.
Till faiyfloss, lärjunge, jenna4 och alla andra mammor (oavsätt om ni går är hemma eller inte, för att alla kan inte det, man måste vara realistisk)
Jag måste bara säga, det är så härligt att hitta fler och fler kvinnor som delar min inställning till det jag själv gör. Lärjunge, du har nämt en grannesom brukar komma med "goda råd" i tid och otid. Jag har också träffat på en massa fördomar och sneda blickar. Väldigt länge vågade jag inte faktiskt säga som det är, att jag är hemma och tar hand om familjen.
Nu gör jag det, utan att behöva ursäkta mig.
Kram på er allihoppa!
Tyrlilu
Jag förstår precis. Som jag nämnde någonstans i ett tidigare inlägg så vore det här upplägget inte möjligt för oss i Sverige om vi inte gjorde väldigt stora omprioriteringar. Och någonstans blir det ju en avvägning, vad är bäst för familjen? Att mamma är hemma eller att man kan bo och leva så som man vill? Visst kan man göra avkall på mycket och vara nöjd men att exempelvis flytta från vårt hus (också ute på landet utan lokaltrafik) är inte ett alternativ. Vi, som föräldrar, skulle må dåligt och då skulle även barnen må dåligt.
Sen har vi tur, vi har fått en möjlighet att ge oss ut på det här äventyret att bo utomlands några år. En förutsättning när vi tackade ja var just att makens lön kunde försörja oss allihop och när möjlighet gavs högg vi som hökar då det passar så bra nu när barnen är små. Annars hade vi ju helt enkelt stannat hemma och fortsatt som vanligt.
Tyrlilu, tack.
Till hewa:
Jag skulle också ha tagit ett sådant möjlighet. Ja... Det har jag ju gjort också, när jag tänker efter:):):) Det är bara att njuta av all tid med barnen.
Till lärjunge.
Nej men tack själv:):):)
Ohh, mina fingra börjar fläta ihop sig. Jag bör nog gå och lägga mig. God natt alla fina mammor och alla snälla barn (och så pappor förståss)
kram/Tyrlilu