Jag har valt att vara hemmafru. Naturligtvis skulle det aldrig gå om inte min sambo kunde försörja oss allihop och var med på detta. Jag är(än så länge) helt nöjd med min tillvaro och finner den menningsfull. Vi har 2 barn i ålder 5 och 7 år och bor i en villa i östra Stockholm. Det skulle vara kul att få kontakt med andra mammor i liknande situation så att man kan utbyta tips och tankar eller kanske låta barnen leka tillsammans ibland?
Varma hälsningar på er alla!
Jag var oxå en hemmafru innan jag blev gravid :)
jag sa aldrig att barn inte blev "normala" jag använder sällan ordet normal/onormal för vad är det....du sa det inte jag.
Men jag antar att du är 70-talist o född på 70 talet precis som jag och det var 30-40 år sedan vi föddes o var små och det var tro det eller ej annorlunda då. Våra barn kommer vara vuxna och främst tonåringar i en helt annan värld och allt jag säger är att jag personligen och många forskare och sk. experter säger det med att gå hemma i 5-6 år utan någon som helst "skola" förutom öppna förskolan kommer att visas mer markant på våra barn om de haft det så en på oss när vi var hemma om vi nu var det.
Sedan undrar jag, trivs ditt barn med att vara hemma och hur vet du det?
Ex. min son har trivts på förskolan ifrån dag ett och vi hade inga som helst problem med inskolningen och har snarare problem nu på semestern när han inte går dit; han undrar varför o han är endast 2 år o 2 månader o pratar om barnen näst intill dagligen.
Stannar du hemma för att du vill o tror att dina barn vill eller går du på individen som ditt barn är och låter den som vill vara hemma vara det och den som inte vill vara det vara på förskolan?
Ett bra val att vara hemma med sina barn om man kan tycker jag.
Det man funderar på gällande er som lever av era mäns inkomst är ju naturligtvis:
Vad händer med er egen försörjning OM relationen tar slut? 
Vill du då vänligen tala om för mig exakt hur jag ska tolka nedanstående mening? För i den kontexten den stod, i en tråd om hemmaföräldrar, så är det väldigt svårt att inte tolka det som att du anser att föräldrar som är hemma med sina barn istället för att ha dem på förskola begår felet att inte kunna bedöma barnets behov av att vara med andra barn och leka & lära av dem snarare än av föräldern.
För egen del: jag har en bra utbildning att falla tillbaks på (även ett jobb, är endast tjänstledig). För mig är detta heller inte permanent utan något jag valt att göra under några år när barnen är små. Vi står gemensamt på allt ägande & bankkonton så i princip skulle vi dela lika på allt om vi gick skilda vägar.
Sen kan man diskutera millimeterrättvisan i det, min man är ju de facto den som dragit in pengarna (fast jag var med och drog in en hel del tills för snart 2 år sedan). Å andra sidan har ju jag tagit hand om hans barn och på det sättet minskat barnomsorgskostnader mm för honom. På kr & ören kommer det aldrig bli rättvist, men vi är överens och det är huvudsaken.
Glamrockare - Men vad om "hemundervisat" barn då? Vad tycker du om barn som är hemskolat?
Min son stormtrivs att vara hemma och på Öppna Förskolan. Det syns på honom. Idag frågade granntanten som hade åsikter "Du borde gå på dagis eller hur?" och han svarade "NEJ TACK, jag gillar öppna förskola!". Hahaha!
Jag är hemmaförälder för det känns naturligt. Vi samsover (co-sleep på engelska) med sonen halva natten, och vi alla trivs med det med. Men granntanten tycker att han borde sova alldeles själv i sin säng hela nätterna och aldrig får sova med oss på nätterna. Usch vad onaturligt det låter! O hemskt! I USA, mitt hemland, är "stay at home moms" aldrig ifrågasatt varför dom stannar hemma med sina barn o sen när barnen börja skolan så fortsätta att vara hemma... ALDRIG. Men här i Sverige verka det så tabu och många kvinnor är liksom avundsjuka på oss hemmaförälder. Konstigt!
Herregu' 5 år går snabbt förbi o swisch så är dom i skolan och sen går åren ännu snabbare. Jag är så tacksam och välsignat att kunna vara hemma med mitt barn (hoppas att ha 2-3 till!) och ser det som en naturlig kallelse.
Hewa skrev "Igen, detta ÄR ingen tråd om för och emot hemmaföräldrar. Du kommer inte få gehör för dina åsikter här, du kommer få motstånd och skapa irritation däremot. Jag personligen har dessutom redan påpekat att jag respekterar ert val, varför kan du inte respektera vårt? Är du så övertygad om att våra barn far illa?" HÅLLER MED DIG!
Majken - Jag är Undersköterska och Hundtrimmare i botten ;) Jag trimmar hundar ganska ofta fast jag är hemma.
Oj vad det har hettat till här i diskutionsrummet! Det är bra, ut med alla fördomar och förutfattade meningar! Var det inte någon stor tänkare som sa att det är i diskutioner som sanningen föds?..
Jag tycker att det finns inga färdiga bombsäkra lösningar för hur vi ska skapa de bästa förutsätningar för våra barn. Jag tycker att det viktigaste är att föräldrar gör sitt bästa för sina barn och ser till att skapa situation då alla trivs (inklusive föräldrar!) Alla människor är olika och tycker om olika saker, men alla föräldrar älskar sina barn. Trivs man inte med att vara ifrån jöbbet för att ta hand om sina barn, ska man inte ha dåligt samveve för det. Trivs man med att vara hemmamamma - ska man inte tvinga barn som vill gå till dagis att stanna hemma. Allt handlar om att respektera både barnens och föräldrarnas behov och personligheter samt familjens situation. Barn far varken illa av att vara hemma med sina föräldrar eller av att vara på dagis (förutsatt att det är bra dagis och omtänksamma föräldrar). Bara de har föräldrar som älskar dem! Jag hade i min barndom fått uppleva både väldigt fina men även väldigt obehagliga fröknar.
Min mamma var en 70 tals singel morsa som jobbade i skift (som frisörska)för att överleva. Jag fick vara på dygnet runt dagis (där man kunde övernatta). Som stadsunge skickades jag på somrarna till olika kollonier. Jag saknade min mamma fruktansvärt och var hela tiden räd att något skulle hända henne. Jag har överlevt och de stunder jag var med min mamma var fantastiska. Många stunder på dagis var också fantastiska. Dagis fostrar rätt bra, man härdas nog på något sätt. Tänk själva: i stället för en mor som man i "värsta" fall får dela med sina syskon får man dela en fröken med 7-8 ungar. Minst! Klart man blir tvungen att utvecklas. Ja.., det lät litet negativt. Mina både barn går på dagis för att dem vill det. Jag hämtar dem tidigt och vi har brukar ha flera olika aktiviteter efter dagis, så jag har nog fixat någonslags mellanting för dem. Men jag själv trivs hur bra som helst med att lägga ner min tid på vår familj.
Alla måste få vara olika, bara inte andra far illa av det.
Kram/Tyrlilu.
p/s hade litet brottom, förlåt om jag har stavat fel någonstans.
hewa: jag diskuterar gärna med dig. Men inte här. Tyvärr blir jag bara så j-kla irriterad på såna som tex glamrockare.(som har noll koll) Så vi kan prata någon annanstans. 