Förlossningsdepression

Frida och Pricken

Äldre 3 Sep 22:59
379 svar

Visa endast Anmäl

Förlossningsdepression

Idag har jag bloggat om hur det kan bli när bebislyckan uteblir, när det inte blir som man tänkt sig... Jag drabbades nämligen av en förlossningsdepression. Jag delar gärna med mig av mina erfarnheter i hopp om att kunna hjälpa andra!

fridaochpricken.blogspot.com/

Finns även i känsliga rummet för er som vill skriva anonyma inlägg.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-12 16:13
Nu har det fyllts på med inlägg i min blogg, så för att ni ska hitta inlägget om ovanstående så har ni länken till just det inlägget här:
fridaochpricken.blogspot.com/2008/09/nr-bebislyckan-uteblir.html
- «
- ‹
- Sida 31 av 37
- 25
- 26
- 27
- 28
- 29
- 30
- 31
- 32
- 33
- 34
- 35
- 36
- 37
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Förlossningsdepression
Bobbenn

Äldre 9 Oct 10:06
#301

Visa endast Anmäl

kajsaliten skrev 2008-10-08 21:14:54 följande:
denna panik o denna ångest...fy jag tycker synd om oss alla när jag läser om hur vi kämpar. en del undrar hur ångesten känns, varför man får ångest när man egentligen borde vara överlycklig etc - jag har inga svar på det, vet bara att känslan när ¨ångesten sätter in (o för mej är den nästan konstant, alltid liksom på lut) är fruktansvärd o man gör allt för att slippa den. o varför man får ångest i vår situation; ja när jag har fått den frågan blir jag jätteledsen. för jag frågar mej själv samma sak! borde vara så himla lycklig...har en jättefin sambo, har en underbart söt dotter, bor i ett fint hus vid vattnet, har fått ett stabilt liv efter många års kringflackande - men jag är livrädd! rädd för det min dotter gör med mej ju! jag är BUNDEN nu; fast med ett ansvar större än ansvaret för mitt eget liv. så himla skrämmande...
Just det där med ansvaret och bundenheten kämpar jag med just nu. Det är hemskt att känna att man inte känner sig fri när man har en underbar liten varelse hemma. Jag har mkt panikångest på nätterna och vaknar och irrar runt ibland. En natt sprang jag upp och mannen trodde dottern dött eller nått *suck*
Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.
kajsaliten

Äldre 9 Oct 14:51
#302

Visa endast Anmäl

tjolahopp81 skrev 2008-10-08 22:10:31 följande:
kajsaliten: Det du känner om det stora ansvaret det är att ha en liten ny varelse som är så beroende av dig kommer att kännas bättre allteftersom dottern växer och blir en egen liten person! Minns att jag tänkte "varför ska kattmamman ha det så lätt och få mer självständiga ungar på bara några veckor...?" Jag tänkte som du med ansvaret när J var liten liten. Ska jag någonsin kunna få ta en sväng på stan själv? Kommer jag aldrig mer kunna gå och träna själv? Ja, du vet säkert vilka funderingar jag menar?! men nu när J hunnit bli 13 månader tänker jag på ett helt annat sätt. Hon kan ta sig fram själv, underhålla sig själv kortare stunder, äta (=kladda) själv m.m. m.m. Det är klart att jag har ett minst lika stort ansvar för henne nu som då, men ansvaret känns inte alls lika betungande nu! Jag tror du kommer säga ungefär likadant om några månader. Stå ut!
ja, jag kämpar på o försöker stå ut. det värsta är ju denna rädsla o ångest, rädsla för HENNE liksom! helt sjukt!!! detta när hon skriker...det som händer i mej när hon gör det. detta totala beroende av mej. o så rädslan för ATT hon ska skrika!!! så jag kan absolut inte vara ensam med henne, då exploderar ångesten. o jag undrar när jag ska bli normal igen...är det nån som vet hur lång tid detta ska ta?! när kommer jag kunna ta hand om henne själv??
Bobbenn

Äldre 9 Oct 15:07
#303

Visa endast Anmäl

kajsaliten skrev 2008-10-09 14:51:04 följande:
ja, jag kämpar på o försöker stå ut. det värsta är ju denna rädsla o ångest, rädsla för HENNE liksom! helt sjukt!!! detta när hon skriker...det som händer i mej när hon gör det. detta totala beroende av mej. o så rädslan för ATT hon ska skrika!!! så jag kan absolut inte vara ensam med henne, då exploderar ångesten. o jag undrar när jag ska bli normal igen...är det nån som vet hur lång tid detta ska ta?! när kommer jag kunna ta hand om henne själv??
Vad jag vet är att du kommer må bra igen. Vet att det känns långt borta nu men det kommer jag lovar! *kram*
Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.
Hugo Boss

Äldre 9 Oct 15:13
#304

Visa endast Anmäl

Sitter här med paniken och ångesten långt upp över öronen..vet inte vart jag ska ta vägen..slängde i mig 5 ångestdämpande förut (istället för en), men känner mig inte bättre alls.
Tycker det är jättejobbigt att sambon är hemma..vi går på varandra, tjafsar om småsaker och mit humör pendlar ngt oerhört. Orkar inte med detta känner jag!!
Imorgon är mitt första psykologbesök på bvc..men jag vet inte vad jag ska säga..hur mycket dom har läst i mina gamla journaler (inget antar jag). Att jag återigen måste börja om från början..en början som jag helst av allt vill glömma.. (en början som var långt innan sonen kom till jorden..)

SUCK!!! vet inte vad jag ska ta mig till...
Röksugen blir jag mitt upp i allt också, det var den enda lilla tröst jag hade som deprimerad sist...men nu slutade jag ju röka när jag blev gravid, men känner att tröstciggen ändå skulle sitta fint..SKIT!

Det är inte alltid lätt..
tjolahopp81

Äldre 9 Oct 16:27
#305

Visa endast Anmäl

Hugo Boss: ge inte upp! jag tycker du ska vara ärlig mot dig själv imorgon och berätta ärligt hur du mår. du vinner på det i längden, jag lovar! då får du ju även den hjälp du behöver och kan förhoppningsvis känna dig nöjd med vården de ger dig!
MammaLillfis

Äldre 9 Oct 18:50
#306

Visa endast Anmäl

Hugo Boss skrev 2008-10-09 15:13:58 följande:

Sitter här med paniken och ångesten långt upp över öronen..vet inte vart jag ska ta vägen..slängde i mig 5 ångestdämpande förut (istället för en), men känner mig inte bättre alls.Tycker det är jättejobbigt att sambon är hemma..vi går på varandra, tjafsar om småsaker och mit humör pendlar ngt oerhört. Orkar inte med detta känner jag!!Imorgon är mitt första psykologbesök på bvc..men jag vet inte vad jag ska säga..hur mycket dom har läst i mina gamla journaler (inget antar jag). Att jag återigen måste börja om från början..en början som jag helst av allt vill glömma.. (en början som var långt innan sonen kom till jorden..)SUCK!!! vet inte vad jag ska ta mig till...Röksugen blir jag mitt upp i allt också, det var den enda lilla tröst jag hade som deprimerad sist...men nu slutade jag ju röka när jag blev gravid, men känner att tröstciggen ändå skulle sitta fint..SKIT!
När jag började hos min psykolog nu så pratade vi om varför jag mår dåligt nu och inte om det förflutna för de pallar jag inte prata om igen. Så berätta hur du känner och var tydligt med att du vill prata om nuet och inte vad som hänt innan.

Vad gäller rökningen så höll jag mig tills jag slutade amma, sen började jag tyvärr igen. Men det fungerar som ångestdämpande och jag ska sluta igen sen när allt känns bättre. Kram på dig
MammaLillfis

Äldre 9 Oct 18:53
#307

Visa endast Anmäl

kajsaliten skrev 2008-10-09 14:51:04 följande:
ja, jag kämpar på o försöker stå ut. det värsta är ju denna rädsla o ångest, rädsla för HENNE liksom! helt sjukt!!! detta när hon skriker...det som händer i mej när hon gör det. detta totala beroende av mej. o så rädslan för ATT hon ska skrika!!! så jag kan absolut inte vara ensam med henne, då exploderar ångesten. o jag undrar när jag ska bli normal igen...är det nån som vet hur lång tid detta ska ta?! när kommer jag kunna ta hand om henne själv??
Så kände jag tills sonen var kring 5 månader. Man blir ju mer och mer trygg i sin mammaroll och jag betvivlar inte att hon en dag kan skrika bäst hon vill utan att du kommer att bli stressad över det. Ge dig själv tid bara.
MammaLillfis

Äldre 9 Oct 19:49
#308

Visa endast Anmäl

Bobbenn skrev 2008-10-09 10:06:04 följande:
Just det där med ansvaret och bundenheten kämpar jag med just nu. Det är hemskt att känna att man inte känner sig fri när man har en underbar liten varelse hemma. Jag har mkt panikångest på nätterna och vaknar och irrar runt ibland. En natt sprang jag upp och mannen trodde dottern dött eller nått *suck*
Jag kände också så när jag mådde som värst. Kunde ensa stunden tänka att skulle det vara såhär att vara mamma, hade jag verkligen gjort rätt val ? Ville jag ens vara mamma ? För att nästa sekund titta på mitt lilla underverk och ångra mig djupt för att jag ens funderat på att inte ha honom i mitt liv. När man mår som vi gör/har gjort så¨är det väl helt okej att känna så. Jag kan också vakna på nätterna och få för mig att han inte andas, springa in och då såklart råka väcka honom & istället råka skrämma honom med min lätt stirriga uppsyn..suck....
Hugo Boss

Äldre 10 Oct 08:12
#309

Visa endast Anmäl

Givetvis ringde psykologen nu och hade blivit "akut" sjuk..jaha..

Det är inte alltid lätt..
tjolahopp81

Äldre 10 Oct 08:41
#310

Visa endast Anmäl

Svar på #309

Hugo Boss skrev 2008-10-10 08:12:12 följande:
Givetvis ringde psykologen nu och hade blivit "akut" sjuk..jaha..
Nej, du måste skämta

Fick du tid hos annan eller ny tid till den sjuke?

Måste cykla till jobbet nu...

ps kan någon hjälpa mig med snabbkommando för en gråtande smiley??

ha en lugn fredag

«
‹
Sida 31 av 37
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
›
»

Svara i tråden

Svar på tråden Förlossningsdepression

Förlossningsdepression

INNEHÅLL