Förlossningsdepression

frida och pricken,dina rader ger mej mod att kämpa på - jag kom precis från ett möte med läkaren för utvärdering av medicinen, jag fick träffa en ny psykiater som var underbar! han sa som du: jag ska inte vara ensam just nu, o jag ska försöka att inte tänka på NÄR jag väl kommer vara ensam med henne. jag ska försöka bara vara, o när ångesten kommer ska jag tillåta den komma - skitläskigt ju! snart kommer jag få börja en behandling för att komma till bukt med min ångest som jag lidit av i många år men kunnat hantera tidigare...nu funkar det inte längre, nu föddes mitt barn; mitt fina vackra lilla barn; o mina strategier jag använde mej av tidigare för att hantera ångesten fungerar inte.
gårdagen o natten var jobbig...men jag tar nya tag! tack vare denna tråd ser jag att det finns hopp - TACK!!

bara några korta korta rader: hur är det med er allihop???? jag har mkt att göra idag,men undrar ändå hur ni mår?

Hej Kajsaliten! Jag känner igen mig en del i det du skriver, att de strategier jag hade innan min son kom för att hantera livet inte fungerar nu. Jag är själv med sonen nu, men min sambo tar honom varje natt. Det är som om de problem jag hade innan blir förstärkta nu, jag kämpar som du, det är verkligen inte lätt...

här är jag igen! det var ett tag sedan jag skrev, samma för er andra. hoppas ni mår ok...?mammalillfis, hur går det med fd sambon? o ligan, välkommen hit! visst är det så att ens gamla strategier för att hålla den eviga ångesten borta inte längre funkar...jag undrar hur lång tid det ska ta innan man har hunnit anpassa sej till att vara mamma. o hur lång tid det ska ta innan jag kan vara ensam med min lilla flicka...
dagarna går, hon växer o är nu 8 v gammal. hon har börjat kommunicera på annat sätt än genom skrik, vilket gör att hon blivit mer människa - förut var hon som en liten larv liksom...o jag var helt livrädd för henne! tror det börjar bli bättre allting. ibland får jag riktiga kärlekskänslor för henne! det suger tag i mej; jag känner så mycket ömhet för henne...att hon har kommit hit till jorden, till oss! o så ibland är det bara ångest ångest...o en vilja att fly från det hela.

Jag mår skit. Kommer numera inte utanför dörren. Sitter bara hemma och äter och blir fetare Som tur är, är dottern lättroad nu och kan leka mkt långa stunder själv. Det lättar pressen på mig något iaf. Vill bara bli mig själv igen

KajsaLiten vad skönt att det går åt rätt håll iaf. Ta hand om er!

KRAMAR

Har inte skrivit på ett bra tag.
Allt har gått bra, små framsteg hela tiden..
Men idag fick jag rejäl dödsångest när jag började tänka på mina vänner och bekanta som gick bort i diskoteksbranden för 10 år sen..att jag skulle varit på den festen, men hade såpass stränga föräldrar som förbjöd mig att gå..

Hej alla.. har läst i den här tråden förut och följt er!
Hade själv en babyblues som höll i sig i 10 dagar efter förlossningen.. panikångest och sömntabletter och lugnande, sen kom jag på fötter och allt kändes superbra!
Sen kom det tilllbaka: jag började helamma, sambon gick tillbaka till jobbet och PANG, nu mår jag skit igen! Tog mig tre timmar att somna inatt och jag får hjärtklappningar. Var hos en kurator i veckan som tycker att jag är duktig som kan "hantera" min ångest så bra.. jahapp.. men jag mår ju ändå skit..
Håller på att sluta amma nu. Misstänker att det kanske är hormonerna av amningen som gör mig så nere och deppig. Jag vill bara mår BRA igen! suck..
Slutade amma igår och ammar/mjölkar nu bara ut det som måste ut för att jag inte ska få mjölkstockning.. hoppas att det är en s.k amningsdepression jag har.. går det inte över så är det väl kanske en förlossningsdepression.. då kanske man får ge upp tillslut och ta antidepressiva.. fy vilken tung dag det här var!

Jag trodde jag kom ur min förlossningsdepression när sonen var 7 månader, men han är nu 10 mån och jag mår fortfarande skit och det känns som att det bara blir värre. Ångest, sömnsvårigheter m.m....Just nu vet jag inte vad jag ska prova på för att må bättre.