Förlossningsdepression

mycket bra sagt kajsaliten! har precis den inställningen också - min terapeut sa också: han klarar sig - du kan åka till Kina om du så skulle vilja, han överlever ändå! Ja alltså min man får ju ta honom då förstås - men det kändes så skönt att höra det där, vi behöver hjälpas åt att lyfta oket från axlarna!
Och - en sak till, tänk vilken tur att våra bebisar har oss som mammor, så de lär sig att livet inte alltid är solsken ;)

Bra skrivet

Har tänkt på en sak. Finns det något värre än folk som säger "jasså X är hemma och är barnvakt?"  öööh vaddå barnvakt till sitt eget barn?

bobbenn, jag håller med dej!! min sambo får höra av sina kollegor på jobbet "jaså du sitter barnvakt iddag igen" eller ännu värre "får du låna bebisen nåt" - precis som om hon är bara min!!! det är så himla orättvist mot männen tycker jag...att förutsätta att dom inte tar sitt ansvar liksom.
o tjejen81 - jag håller med dej också: visst är det som om vi alla är vänner härinne?!? vi pratar med varandra om det mest förbjudna som finns, o vi vet att vi kan säga precis vad som helst här utan att bli dömda...det ger en otrolig trygghet tycker jag. tänk om vi skulle stöta på varandra ute, vi skulle inte ha en aning om vilka vi var! men här lär vi känna varandra o allas våra mörka sidor, det är så skönt tycker jag!
hur mår du hugoboss förresten? jag är ensam hemma i en timme, sambon är ute o går med lilltjejen - underbart! har svårt att koppla av, men min medicin verkar ha tagit bort udden av ångesten; det är som om det inte riktigt går att hamna i den djupaste ångesten just nu. fast vi får väl se...jag tar en dag i taget. idag är en ok dag, om morgondagen vet jag inget. men jag slipper vara ensam, o det ger mej en enorm trygghet!

Åhhh vad allt känns skit. Har sån fruktansvärd spänningshuvudvärk & ångest. Vår kontakt på Familjerätten som vi bara varit hos en gång tar fd sambons parti och tror blint på allt han säger. Han spelar martyr inför henne och ljuger helt galet om att jag inte låter honom träffa sonen osv. Trots att jag både sagt flera gånger, skrivit sms samt mailat att han alltid är välkommen hit för att träffa Noah. Nu har hon okså sagt till honom att han inte behöver svara när jag ringer & vi har ett hus till salu & jag kan inte komma i kontakt med honom....varför ska det behöva vara såhär ?? Så svårt att ta sig upp & bearbeta allt som hänt när man aldrig får lugn & ro.

kajsaliten: Jo här är det hyffsat..kunde natta sonen utan större ångestattacker och tålamodsutbrott igår..är såå nöjd över mej själv.
Och idag har jag varit utanför huset med sonen och min lillasyster..allt gick lugnt till, inga större problem där heller.
From imorgon är ju sambon hemma med mig..så det här ska nog gå bra!

Känns som att ni börjar ta er upp ur det värsta mörkret!

Hugo Boss skrev 2008-10-05 15:28:55 följande:

Vad skönt !! För varje litet steg man lyckas med och som kan kännas bra eller åtminstonde ok så mår man ju en smula bättre

hej tjejer! Jag har skrivit förut lite i den här tråden om att ja också drabbats av en förlossningsdepression. Jag har fått anti depp medecin, men tyvärr ingen bra att prata med. BVC där jag bor verkar inte riktigt fungera, och de har ingen BVC psykolog nu, typiskt! Min kille har varit hemma med mig, men nu är han tillbaka på jobbet. D känns ovant att vara själv m min son som nu är 4 mån...jag känner igen mig mycket i vad många av er skriver! D är verkligen en dag i taget...

ja...en dag i taget är vad som gäller. tyvärr har jag ett bakslag idag, vaknade o dottern som brukar sova till 9 vaknade samtidigt. kl 6 alltså...sambon gick till jobbet kl 9, min mamma kom kl 10, o den där enda futtiga timmen räckte för att få mej helt ur balans! lilltjejen har varit gnällig idag, det började redan när hon vaknade o den timmen då jag var ensam gav mej hemsk ångest. jag fattar inte vad som är fel på mej! hur kan det vara så läskigt o omöjligt att vara ensam i en enda timme med sitt barn??? dagen har fortsatt i samma spår...känner mej så ensam trots att mamma varit här. ensam o "fast": är livet slut nu? har ju ett barn som kräver allt av mej...
så skönt för dej hugoboss att din sambo nu är hemma hos dej! o att du kunde natta sonen utan att må alltför dåligt är ju jättebra! jag känner mej så skör...det räcker med minsta lilla dåliga sak som händer så raserar allt. men jag måste kämpa...

kajsaliten: fast om jag ska vara ärlig så vet jag inte om jag tycker att det är så härligt att han är hemma..jag har ångest för att våra rutiner rubbas (dom få rutiner jag och sonen fått in)..vill kunna gå ut själv, utan sonen, men känner då att jag lämpar över "bördan" på sambon.
Idag är en skitdag!! Blir så förbannad att det kan pendla så fruktansvärt..F*N!!