Förlossningsdepression

Ni är verkligen jättebra allihopa! Ni ska va stolta över er själva för hur bra och tappert ni kämpar! Kram på er!

och STOR kram till dig!!

Frida och Pricken skrev 2008-10-12 20:41:40 följande:

ja, en JÄTTEKRAM till dej!!!

hej på er! har precis dammsugit när dottern sovit. mamma är här som vanligt o "barnvaktar"mej, skulle aldrig ha klarat mej utan henne! min sambo ska ju egentligen vara hemma mån o fredagar, men det har varit sisådär med det ...de senaste 2 v har han varit hemma en dag i veckan, han tycker väl att jag verkar må så bra att det funkar så + att han vet at min mamma kommer om han inte är hemma. det värsta är, att hans förväntan då skapar krav på mej! o jag mår dåligt då! helt sjukt; krav o ansvar är helt omöjliga för mej just nu....när ska detta bli bättre???? hon är 6 v o 3 dgr nu, jag vill kunna klara detta att vara mamma SJÄLV!!
jaja...måste ta det lugnt. men en sak har hänt som är helt fantastisk - jag håller på att bli helt kär i min dotter!!!! jag är livrädd för henne ibland, rädd för ansvaret o för det som händer i mej när ångesten kommer: men jag har börjat känna kärlek ibland!!!! o det är underbart!

Härligt att du börjar bli förälskad i ditt lilla knyte, det är en helt fantastisk känsla. Du kommer att klara detta själv¨! Kramar

Kajsaliten: Ååå, vad glad jag blir att läsa detta! Ha inte för stora krav på dig själv bara, när ångesten och rädslan kommer så tillåt det, du vet ju att du KAN känna kärlek och att det så småningom är det du kommer att känna mest av.

Krav är orimliga för ALLA i din situation, tala med din sambo och förklara att bara för att du har en ljus stund just nu betyder inte det att du mår överhängande bra och klarar dig utan honom ännu. Han måste finnas tills DU känner att du VILL och klarar av att va själv med henne. Den dagen kommer, jag lovar för jag vet av egen erfarenhet, men det kan ta ett tag.

När jag hade skrivits ut ifrån sjukhuset så bodde min mamma här hos oss ett tag, hon fanns för mig och Claes tog huvudansvaret för Selma. Man måste tillåta sig att vara beroende av andra utan att få dåligt samvete och känna sig som en börda.

Kram på er!
fridaochpricken.blogspot.com

Frida och Pricken: Jättefint skrivet...inlägget ovan!

tack så jättemycket för ditt inlägg igår frida och pricken - jag ska låta min sambo läsa det! jag känner mej så misslyckad för tillfället...deppig, låg o helt enkelt dålig som mamma. misslyckad som människa också:(. varför? jag har ju mått så bra , känt mej så trygg o så...min mamma ärhär ju nästan jämt eller min sambo. o min flicka hade nästan slutat gråta...trodde jag iallafall. igår o idag har hon gnällt igen, hela dagen nästan. o jag tänker på hur det ska bli när jag väl ska vara ensam med henne...hur sjutton ska jag klara det??? att hela tiden ha henne hos mej, så nära - denna symbios gör mej livrädd!!! o jag blir så besviken på mej själv, jag älskar ju min dotter (tror jag iallafall) o jag borde ju vilja vara med henne...
jag vill klara detta NU !

Du älskar din dotter, men just nu tar andra känslor överhanden. Dessa känslor är en plåga men måste tyvärr tas i tu med först, dom inte att förtränga.

Försök att inte känna dig dålig som mamma/människa för det är du INTE, att kämpa som du gör, och många andra också gör, som jag gjorde, är en bedrift!

Tänk inte på hur du ska klara att va ensam med henne, ta en dag i taget. Jag vet att det är jättesvårt och jag ville slå alla på käften som sa att jag var duktig och att allt skulle bra, men att inte skynda är otroligt viktigt!

Jag vet inte hur era möjligheter ser ut men att Claes kunde va hemma (föräldraledig) och att jag fick vara sjukskriven så länge jag själv kände att jag behövde var en enorm trygghet som jag tror hjälpte mig.

Som sagt, man måste tillåta sig att vara beroende av andra utan att känna skuld. Det är under en kort period av livet (jag vet att det inte känns så) och det är för en god sak. Jag tycker inte att ska du va ensam med din dotter överhuvudtaget just nu, du behöver läka själv först. Det kan lätt bli bakslag. Jag var inte ensam med min dotter förrens i slutet på januari tror jag. Dagen då du känner dig redo kommer, var så säker!

KRAM

Jag fick också en förlossningsdepression. Hemskt.