Mina två änglar

Emma... tittade du på Himlen när Tyskan fick sin dom??? Månen och solen var ute samtidigt.... och det var till och med Fullmåne.... Max och Saga var med dig.Kram!!!

Såg dig nu på tv4, och shit vad stark du är!KRam på dig

Emma: här brinner ljusen oförtutet. Dina barn är så fina och jag förstår att det måste vara jobbigt utan dem. Du är så stark, fast är det mest en fasad? Hur känner du inombords, vad tänker du när lamporna släcks? (Fast du kanske inte vågar släcka dem, det vore inte så konstigt efter allt du gått igenom) Hoppas du kan känna dig lite tryggare nu och få tid och ro att arbeta på din trygghetskänsla. Vad skönt att ni åker iväg en sväng, det unnar jag er av hela mitt hjärta. Kram.

lilla emma - du o dina små änglabarn finns i så många människors tankar o hjärtandu förtjänar att bli omhuldad av oss som skriver härinne - du har förlorat halva dig - men var trygg i tanken att OM du skulle vackla - så finns vi här - som en ring av kärlekstyrkekram till dig!

Hej vännen!Appropå ingenting alls så fick jag en bild på Max & Sagas gravsten och jag bara måste få påpeka; den riktigt ANDAS Kärlek!Så vacker (precis som barnen)*Kram på er*

som många andra här så har jag svårt att finna ord, finns så mycket jag skulle vilja säga men ord känns otillräckliga... när jag förlorade min son så hittade jag en text skriven av Janne morén, har jag för mig, som jag kände va ganska träffande... jag lät folk i min närhet läsa den, jag kände att den satte ord på saker som jag inte hade kunnat beskriva själv... hoppas den ger dig något också!Om du säger till mig "Hur mår du?"med sympati och medkänsla i din röst,så svarar jag "Jag mår bra",därför att prata om min förlust med dig idag är alltför smärtsamt.Om du träffar mig och inte nämner förlustensom upptar mina tankar,så tror jag att du inte bryr dig tillräckligt om mig,eller är för rädd för att det du sägerska göra mig ledsen.Det är svårt att göra rätt.Om du säger "Jag är ledsen för att ditt barn dog",så blir det svårt för mig att svara.Vad förväntar du att jag ska säga?Jag vill säga "Jag är också ledsen!",eller "Det är fruktansvärt!".Jag vill skrika "Det är inte rättvist!"Men jag gör det inte,för jag vill inte bli upprörd idag.Inte inför dig.Så jag svarar "Tack".Ett tack som betyder så mycket mer än så.Det betyder tack för att du bryr dig.Tack för att du försöker hjälpa.Tack för att du förstår att jag fortfarande lider.Om du inte vet vad du ska säga till migså gör det ingenting.Jag vet inte heller vad jag ska säga till dig.Om du ser mig le eller skratta,tro inte att jag glömt mitt barn för en stund.Det har jag inte,det kan jag inte,och kommer aldrig att göra.Säg att jag ser ut att må bra idag.Jag kommer att förstå vad du menar.Jag börjar bli bra på att läsa mellan dina rader.Om du träffar mig och tyckerjag ser upprörd eller ledsen ut,så har du antagligen rätt.Idag är det kanske en minnesdag för mig,eller någon händelse har utlösten våg av sorg inne i mig.Om du inte säger någontingså tror jag att du inte bryr dig,men om du skulle säga något,kanske det gör allt värre.Försök fråga mig om jag vill prata,men bli inte förvånad om jag säger nej.Det är svårt att göra rätt.Ge inte upp mig, snälla ge inte upp.Jag behöver dina försök,hur små eller banala du än tycker att de är.Jag behöver dina tankar.Jag behöver dina böner.Jag behöver din kärlek.Jag behöver din envishet.Jag behöver allt detta,men framförallt vill jag bli handlad som vanligt.Som jag brukade bli, innan allt detta hände.Men jag vet att det är omöjligt.Den där obekymrade naivapersonen är borta för evigt,och det sörjer jag också.Det är svårt att göra rätt

Såg också interjuvn på dig på Tv4 ´s hemsida...Tyckte också det var så bra sagt :" -Hon är luft för mig. att hata henne skulle bara göra saken värre."Jag tycker att det är så starkt av dig att tänka så.. Hon förtjänar inte mer uppmärksamhet, denna hemska, sjuka människa!(Själv vill jag inte i min vildast fantasti tänka ut vad jag skulle vilja göra med någon som skulle skadat mitt barn.. Jag tror inte att jag skulle kunna uppvisa samma förlåtande/förstående/kloka sida som du gör.) En sådan kärlek Max och Saga måste ha upplevt med en mamma som dig! Måste fråga dig, och du behöver inte svara om du inte vill, har du varit i kontakt med Englas mamma? Ni drabbades ju samtidigt av att mista era barn under mycket tragisk omständigheter..Jag hoppas att du och din familj nu en dag i taget ska kunna gå vidare nu när domen har fallit och tyskan har fått den staff som hon förtjänar.

Hej Emma!Hoppas att ni har haft det bra under minisemestern o hämtat lite nya krafter o hunnit smälta domen!Hur mår du nu efter allt när det är klart o så?¨åste berätta om min son han blir 13 snart o satt o läste aftonbladet härom dagen o såg en bild på dig. Mamma är det hon som miste barnen ja sa jag vad fin hon har blivit sa han han kom ihåg bilden av dig när du låg i sjukhussängen. O jag berättade för han om vilken tjej du är så stark o just det du berättade om hur du kände gentemot henne. Han bara skakade på huvudet o hade så svårt o förstå hur du kunde känna så när hon gjort som hoan har gjort. Jag sa till honom att det är just det som gör dig så unik och att dom som gör dumma saker att man inte ska hata dom för det att oftast ligger det ju nå annat bakom. Igår när jag såg månen nästan full o jag log o blev o tänka på din förklaring för Max om solen o månen!Ha de så gott o sköt om dig/er Bamsekramar i massor!

Emma: Har också sett tv4-intervjun nu. På webben. Nånting slog mig och jag kan ha fel men i dina leende ögon fanns tårar. Jag vet att du tycker det är bra att prata om det om och om igen, men gör det inte väldigt ont samtidigt? Jag tror det och jag förstår att det gör det. Det var så bra sagt det om statistiken. För man kan inte placera alla i samma mönster och jag tror på att du minns. Att du minns oavsett du vill det eller ej. Ville bara säga det.

Emma!!Har nu hittat klippet o tittat o jisses sååååååå duktig o fin du är!!Så enormt stark!Mina tårar rinner ner för kinderna speciellt när jag ser glädjen i dina ögon då du berättar om Max o Saga.Beundrar dej verkligen!Stor varm Kram.