Mina två änglar

Jag höll på att läsa den, jag var mitt i boken när detta hände. En otroligt stark människa. har nu läst klart den. o tanken har slagit mig med. jag borde skriva o skriva o skriva. Jag har börjat.... så vi får se hur långt jag kommer 

Känner att jag måste fråga. Hoppas du inte tar illa vid dig. Min pappa och hans fru var hemma hos oss här om dagen och då kom det upp diskussioner och den här domen och det. Min pappas fru sa också att hon inte kan förstå hur du orkar vara så öppen i media. Att visa upp hur du känner och orka prata om det.
Var det något som du kände direkt att du ville göra? Eller tvekade du någonsin? Har du fått ångra något i efterhand?

Självklart är det inte samma sak, han drabbades av naturens nyck, du av en människas ondska men parallellerna finns.
Rekommenderas varmt, och vem vet, den kanske kan ge dig ideer om var du vill ta vägen härnäst ?

Jag håller med om att det vore en jättebra ide att du skrev eller åkte runt o föreläste el nåt...du talar och skriver så det griper tag i en och man får sig en tankeställare om vad man värderar i sitt liv, att man uppskattar sina barn o sin familj mera.

Sedan så undrade du för ett tag sen va du skulle göra som sjukskriven..du kunde åka runt i sverige till alla oss som bara vill ge dig en stor stärkande kram :)

Sedan undrar jag om det du sa i intervjun om att "hon" sagt att du spelade en biroll...har hon tilltalat dig direkt?

Ang Sakerna jag frågade om förut. Jag har ringt till lekterapin nu. De vill jättegärna ta emot leksaker. Jag frågade vad de var intresserade av o så. Sen berättade jag vem jag var, för hon kände nog inte igen min röst. Då hörde jag hur hon log genom telefonen och så sa hon att de hadde pratat om Saga häromdagen. De hadde berättat minnen för varandra. damen jag pratade med berättade om sitt senaste minne. Det var runt jul för de hadde inte tagit undan julganen än. Saga och jag kom in i lokalen och hon gjorde något som jag e så tacksam för hon SÅG Saga, hon stegade fram och hälsade på Saga, visade henne alla leksaker och pratade med henne. Hon fick snabbt prinsessans förtoende. och då började hon prata lite smått med mig. Jag drog mig undan lite och höll mig lite i bakgrunden för Saga verkade gilla detta. De satte sig framför granen opch tittade på alla saker. De hadde en liten "dam" sem hadde en dam i sig och en till o en till... jag vet inte vad de heter men saga tyckte det var fruktaksvärt kul att hon kunde köra med tanten nera på lekterapin och få henne att plocka damen i och ur sig själv hela tiden.

   *en stor varm kram*
tänker på dig, dina änglar o deras pappa, många tårar har trillat ner för kinden när jag läst  i tidningen o tittat på tv:n.
Du är så stark, fortsätt med att vara det,för dina små änglar sitter där uppe o tittar på dig, dom håller ett vakande öga på sin mamma.
Jättefina minnessidor du gjort....

Jag har inte ångrat något i efterhand och jag tror inte jag kommer göra det heller. Det har vart självklart för mig hela tiden. Det har vart jätteskönt. Jag e nog öppen som person innan detta och jag fortsatte vara det.... jag hoppas jag inte har gjort folk illa pga det.

En rysk docka, tror jag de heter...

Försök att inte tänka på "efter det".. du får vara ledsen och rädd så länge du vill och behöver. Jag tror ingen förväntar att du ska ha en viss sorgperiod och sen ska allt vara som vanligt. Förstår att du tänker så och att det skrämmer dig, men tillåt dig själv att sörja så länge du behöver, på ett eller annat sätt hela livet. Din familj verkar vara fin och de kommer säkert finnas för dig jämt. Och det kanske inte hjälper mycket men så har du oss på FL också Och jag kommer läsa din tråd så länge du vill fortsätta skriva om dig och dina fina barn!
Det kanske är svårt för dig att förstå men du hjälper och stärker så många av att dela med dig. Jag blir både ledsen (för barnen) och glad (över vilken människa du är och alla fina minnen du delar) när jag läser här varje dag och sen efetråt så uppskattar jag allt som finns i mitt liv så mycket mer! De små problemen man tror sig ha blir ganska meningslösa och man ser vad som är viktigt. Som sagt bland alla tusentals inlägg här så finns du i mina tankar varje dag och ingen kommer nånsin glömma dig och dina barn!