Mina två änglar

Hej! Eftersom jag vet vilken fantastisk person du är, så vet jag att du gratulerat mig i både hjärta och tanke, och du har ju haft lite annat att tänka på än mig...

Blir så rörd av allt som alla skriver här till dig, vilken orolig omtanke, men förstår inte hur du klarar det, för själv så kan jag inte hålla tårarna tillbaka...

Även jag måste få lovprisa dig för din otroliga styrka och mod! Skulle vilja omhulda dig med all kärlek jag har, förminska dig och förvara dig i en liten ask som jag kan bära med mig alltid och på så sätt skydda dig mot allt ont.

*All kärlek till dig*

Du får mig att bli varm inombords gumman, när du skriver så fina saker

Jag läste ditt inlägg redan igår kväll, men då blev jag för rörd för att ens kunna svara så jag var tvungen att vänta tills idag...

Åååå vad jag önskar att Max och Saga hade fått vara med här ute, plaska i vatenpölar i skogen och kasta löv på hösten, bada i poolen och jaga Simon på sommaren och göra snöänglar på vintern...

Men de är nog med och gör det nu också, fast vi inte ser dom. De gånger Jack hittar på nåt riktigt busigt, som att måla hela sig med mascara eller kliva upp på micropopconrpaket i affärer för att nå glassen,då står nog Saga bredvid och skrattar åt honom och busar med honom.

Och nu har Wilma börjat knata runt här hemma, mitt ut på golvet går hon och så lér hon och klappar händerna. Tror du inte det är Max som står på golvet, vid den där punkten som hon fokuserar på att gå till som vi inte kan se, och ropar på henne och berömmer henne när hon kommit fram till honom? Det tror jag

De följde nog med er ut hit häromdagen så nu hittar de hit och kan komma hit och busa när de ser att Jack och Wilma har nåt upptåg på gång. Det var säkert Max och Saga som var här och busade med Wilma när hon skrattade åt ingenting och kollade bakåt, precis som du sa.Jag hoppas att det var det, för då vet jag att Jack och Wilma har de bästa skydds-och busänglar som de nånsin kan få!

Och gumman, vi kommer aldrig glömma Max och Saga, och vi kommer aldrig sluta krama dig eller nånsin säga åt dig att sluta sörja. För du kommer alltid sörja Max och Saga och det har du också all rätt att göra. Och så fort du vill prata, om dem, det som hände eller bara om allt och inget, så finns jag och vi här för dig. Så fort du känner att du vacklar och är på väg att falla så är vi här, bara ett telefonsamtal bort, och kan komma och stötta dig och ta emot dig i fallet. Så fort du behöver en kram så har vi både en, två och många att ge dig. Och vill du komma iväg och göra något så vet du att jag och alla dina andra vänner mer än gärna gör något, vare sig det är att bada,gå på bio, ha en tjejkväll eller bara ta en fika och prata!

Vi är så många som tycker så enormt mycket om dig!

Skulle vilja åka till dej och bara ge dej en lång varm kram!

Den här dikten läste min kusin vid mosters begravning jag tycker att den är så vacker:

Vi står vid havet.
Det ligger ett skepp vid kajen.
Kaptenen låter morgonvinden gripa tag i seglen
och skeppet ger sig ut på den blå oceanen.
Det är ett vackert fartyg som är byggt för långa färder.

Vi står och ser på det när det glider iväg
ända tills det försvinner som en liten prick vid horisonten.
Just då hör vi någon säga vid vår sida:
"Nu har hon lämnat oss"
Lämnat oss för vad?
Bara försvunnit utom synhåll för oss.
Det är allt.

Hon är lika vacker och välbyggd som när hon lämnade stranden.
Detta att hon blivit mindre och till slut försvunnit
är ju bara vi som ser det.

Just när rösten vid vår sida säger att hon lämnat oss,
finns det någon på en annan strand
som ser henne dyka upp vid horisonten
och en annan röst ropar:
"Här kommer hon"

Många kramar till dig o din familj

Hej Emma det är vi som ska tacka dig, vi som varje dag får ta del av din styrka och ditt mod, det är vi som ska tacka dig för att vi får lära oss att aldrig ge upp, att våga kämpa vidare när det otänkbara händer det är vi som ska tacka dig för att vi lär oss att hata bara förgör oss själva, och då har onda vunnit och det ska aldrig få segra det är den största visdommen du lär oss andra som nu får ta del av erat liv. Jag har hela mitt liv kämpat för de mindra som inte valt sina liv, jag har sett  hemska saker jag med, men jag ger mig aldrig, jag ger dig mitt hjärta min tröst min kärlek Emma,  från en annan mamma från en själa krigare som har kärlek som vapen....... ljus och kärlek till dig och din familj

Hej Emma

Undrar bara hur din sambo mår?
Att behöva leva med den bilden e ju inte det lättaste.

Hej Emma!

Var ett tag sen jag skrev, men, folk skriver så fina saker till dig så t.o.m jag blir helt paff över hur mkt kärlek svenska folket visar gentemot någon dom aldrig ens träffat.
Är inte det ganska otroligt? :)

Hoppas också på att när du känner dig stark nog och har lite att göra om dagarna, åker runt i landet och föreläser. Många människor skulle behöva lära sig från dig.
Ditt mod, din styrka, att leva dagen fullt ut och att varje dag säga till sina nära och kära hur mkt man älskar dom.

Kram

Så otroligt fint skrivet! Jag kan bara instämma i det du skriver!

Jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, alla skriver så fint och jag ryser när jag läser MrsArvid:s inlägg. Dom finns nog med dig dina barn alltid vad som än händer. Jag tycker du är helt sjuk stark jag vet inte om jag skulle orka leva om jag miste mina barn, det är ju verkligen det värsta tänkbara. En stor kram till dig och din sambo! Ta hand om varandra!
Jag beundrar dig!

Emma: jag är så ledsen för vad du har fått gå/går igenom. Det är så ofattbart att något sådant här kan hända!

Vill oxå säga att DU har fått mig att bli en mycket bättre mamma! Jag har helt slutat att höja på rösten när mina barn gör något de inte får. Det går ju faktiskt att säga till dem utan att höja på rösten.
Vi är väldigt noga nu med att verkligen snabbt bli sams och säga förlåt till varandra och det går inte en enda dag utan att jag säger till mina barn hur mycket jag älskar dem och hur mycket de betyder för mig, vilket jag kanske inte tänkte på varje dag förut.
Jag tar tillvara på tiden med mina barn mycket mer nu!
Detta tack vare dej och alla dina fina ord!
KRAM!