Mina två änglar

Hej Emma, hoppas ni har en bra helg!
Läste att du funderar på skriva ner allting i en bok, eller har jag förstått fel då?
Jag som skriver väldigt mycket kan verkligen rekommendera det som en slags terapi, att bara  skriva och skriva, så att man får ur sig en massa. Sen om det blir en bok eller inte, det spelar kanske mindre roll. Men om du vill skriva och publicera en bok, så kan jag nästan lova dig att folk skulle läsa den!

Otroligt fint gjort av dig att ge max kompis krokodilen, fick tårar i ögonen när jag läste om hur hon satt den i fönstret så att max ska kunna se den.
Min son på två år och jag satt idag och tittade på max och sagas minnessidor, och var inne på sagas och kikade på korten, då min son pekar på saga och utropar "åååååh" vilket i hans mun är detsamma som att det är något fint han tittar på :)
Hoppas er helg blir mysig! kramar

Tittar till här ikväll och ger en cybrkram. Hoppas du har en OK helg.

Hej
Kan inte sätta ord på allt jag skulle vilja säga till dej, beklagar att du inte fick ha dina barn kvar i livet, jag hoppas att dom har det bra bland molnen och att dom kan se ner på sin starka mamma och vara stolta!
Underbart att du frågat sjukhuset om dom vill ta emot saker, det skulle nog barnen gillat! Du verkar vara en otroligt stark person, förstår att även du har jobbigare dagar men då har du nog familjen runt dej som ett stort stöd va de verkar! Barnens grav verkar vara en bra plats för dej skönt att du har den att gå till och prata med barnen! Kan inte ens tänka tanken på hur jag skulle må om något skulle hända något utav mina 3 barn, önskar att alla slapp gå igenom något sådant fruktansvärt!
Har förstått att du blir hjälpt utav att skriva om det hemska, måste säga att det hjälper mig(o antagligen många med mej)med. Känns skönt att läsa hur du klarat dej igenom detta!
Massor med kramar!!

Ja, Emma, du har fått mig att vilja bli en bättre mamma. Säger oftare till båda barnen nu att jag älskar dem. Men jag önskar ändå att det som hänt inte vore verkligt. Att vi alla snart skulle få vakna ur en kollektiv mardröm. Jag kan på nåt sätt inte fatta att Max och Saga inte finns mer. Det känns för hemskt och orättvist. Du är en stark tjej men jag är också glad att du har din familj när du inte orkar vara det. Önskar att du också kan känna att vi vill vara stöd till dig i de svaga stunderna.

Det är så fint att få höra dina minnen av barnen och jag kan aldrig "gå in" här utan att få tårar i ögonen och många gånger rinner de.

Jag skulle också köpa boken om du skrev den. Kanske kunde intäkterna gå till Max och Sagas minnesfond.

Hej allihoppa! Idag har jag inte gått igenom och läst vad ni skrivit. Men jag ville visa mig här. Vi har haft två middagar här hemma. En för sambons mamma o pappa och en för hans bröder och sambos med barn. I våran lilla lägenhet så får vi inte rum så många åt gången så vi får dela upp det lite. Vi har skaffat oss en lägenhet på 47 kvm. I huset hadde vi 138. Det e lite skillnad. Men det går jättebra. vi behöver inte så stor utrymme nu. Utan något billigt som vi kan äta och sova i. Men det gick att ha fyra vuxna och tre barn på besök samtidigt också. Jag satt med sambons brors dotter på fyra år och spelade lite spel en stund. Det var mysigt, jag kännde efter lite. Men det känndes helt okej. Det e Max och Saga jag saknar... jag saknar dem så det svider i hjärtat. Men den lilla tjejen, var ju hon, inte Max och inte Saga. Utan en helt egen individ. Jag kan inte erkätta dem på nåt sätt. Men jag kan se ljuset som finns kvar här på jorden och de fina minnen jag har tillsammans med mina barn. Jag satt en stund med hennes lillasyster på 3 måndader och kramades en stund. Jag kännde att det var helt okej, jag kommer nog kunna skaffa barn en dag. För det skulle inte vara Max och Saga, utan en ny individ. Jag vill inte göra det idag, o inte snart heller. Nu vill jag minnas och ägna mig åt Max och Sagas minne. Sen kanske... någon gång i framtiden...

emma, kram!

Vad skönt att du tänker så Emma! Att du ändå kan ta till dig andras barn på det viset trots allt!
Efter två middagar är du ganska mätt nu va?
Kram!