• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • klubban24

    Har följt ditt öde och lidit med dig i din enorma förlust.
    Det är så fruktansvärt och jag är verkligen ledsen att dina fina barn togs ifrån dig. Kram

  • Jasmina84

    Jag gråter bara av tanken på att någon kan vara så kall och göra 2 små barn så illa.

    Vi är många som tänker på er ofta, om inte varje dag!

    Kram på er och ta hand om varandra!

  • emmy840508
    nonayti skrev 2008-09-28 17:44:28 följande:
    Lilla älskade emmy. Men jag tror ändå att du var där hos de. De kände din kärlek. ditt hjärta och själ var hos de.Ja som du säger, det finns ingenting som är värre än att förlora ett barn oavsätt på vilken sätt. Och ingenting ersätter de.Jag såg dig på kalla fakta och jag beundrade dig när du sa att du inte känner hat. Jag vet inte vad jag skulle känna men när jag tänker logisk så skulle man med hat bara skada sig själv. Man skulle bara bli bitter och ond. Och vad hjälper det, man får inte tillbax sina kära änglar.Många säger att man är stark. Jag brukar svara att man väljer inte att bli stark utan man tvingas till det.Jag skickar till dig många kramar och jag tänker på er varje dag.Noura
    Som du säger, vad tjänar det till att hata. Det upptar min tid och min kraft. Jag samlar kraft för att ta hand om graven, alla barnens saker, jag gör minnesalbum o försöker samtidigt komma tillbaka till vardagen. Jag tror att hon känner min avsky någonstans långt inne i hjärtat. Men inget kommer få tillbaka mina barn. Jag kämpar för att hålla dom levande i hjärtat o då finns det inte mer utrymme för hat.
  • emmy840508
    caliju skrev 2008-09-28 19:25:18 följande:
    Så många gånger har jag tänkt att om jag bara hade haft lite av de "rena" och goda tankar som du verkar ha.. Jag vet inte själv vad jag hade tagit mig till.. det är det som gör en så frustrerad. Vad f*n hade man gjort?! Jag förstår att man ju tvingas gå vidare, men om man då kunde göra det utan att resten av ens liv skulle förstöras av allt hat man känner. Du är en fin människa.. och det känns så skönt att få chansen att säga alla saker man så länge velat.
    Tack, det värmer verkligen att höra. Som du säger, ja man måste gå vidare, man tvingas att göra det. O jag har så många runt omkring mig som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Så jag har mycket kvar att leva för, trots att mina två älsklingar som låg mig allra närmast i hjärtat e borta. Jag kämpar för att hålla de underbara minnen levande, att minnas den fina tiden vi fick tillsammans. Jag vet att alla föräsldrar tycker att deras barn är speciella, o det är ju så det ska vara. Det får ju varje individ att känna sig utvald. Mina barn var likaså, alldeles underbart unika. Så glad solstrålar. Alltid visade dom kärlek och lycka till livet. Jag önskar så att jag fått se dem växa upp.
  • emmy840508
    Hejhopp2 skrev 2008-09-28 18:04:03 följande:
    Jag undrar hur du gör för att orka stiga upp varje dag, för att orka leva? Jag är på väg att förlora ett barn, än så länge lever han, men han är mycket sjuk och mycket skadad. Jag gråter mycket varje dag pga att jag vet att vi kommer att förlora honom.Vad har du gjort för att orka? För att kunna se possitivt igen?
    Hej o tack för att du skriver till mig mitt uppe i ditt eget kaos.
    Hur jag orkar, ja ,man måste. Livet ger en inget val, allt fortsätter, o det e nog ganska bra, då kan man följa efter i sin egen takt på vägen tillbaka.

    Mina råd till dig är nog många.
    Men se till att ha människor du verkligen älskar runt omkring dit. Andra som vill visa sitt stöd som inte liggar lika nära i hjärtat kan också hjälpa till, med ett vykort med några tröstande ord, ett blommbud, en paj att äta till lunch el kanske en stor godispåse.

    Skriv när du inte kan få ut dina känslor i ord.

    Något du kan göra från o me nu som jag säkert tror att du gör jämt jämt, men det är kanske värt att säga. Jag ångrar att jag inte gav den där extra kramen, de där extra fina orden. Att jag inte satt kvar längre på kvällen och såg på min prins o min prinsessa när de sov tryggt i sina sängar.

    Se till att någon sköter marktjänst åt dig nu den sissta tiden. Så att du får ägna dig så mycket du vill och orkar till din lilla.

    Jag lider verkligen med dig. O jag beklagar från hela mitt hjärta. Skriv gärna om du vill igen. Jag kan försöka hjälpa så gott jag kan
  • emmy840508
    SandraS skrev 2008-09-28 18:09:40 följande:
    zoomin.se kan du lägga in bilder, filmer och ha en blogg. Du har även en gästbok och kan välja till lite annat om du vill.Jag har en sida där och jag tycker det är en ganska enkel sida att förstå sig på.
    Tusen tack för tipset. ska kolla runt lite.
  • emmy840508
    frökenE skrev 2008-09-28 18:20:08 följande:
    Inte nog med all sorg, så var du ju tvungen att vara på rättegången med. Kännde du verkligen inget hat mot denna kvinna? Som förstörde ditt liv och sen säger att det inte var hon... Det måste ha varit väldigt frustrerande.Du har ju även varit ganska uppvaktad av press från från alla håll och kanter. Hur känns det? Känns det bra att få prata av sig eller är det jobbigt att inte bli lämnad ifred? Hoppas du inte tar illa upp av mina frågor, det är inte meningen. Jag är bara lite nyfiken. Du behöver absolut inte svara om du inte vill...

    Tack för att skriver o tack för att du undrar. Det kanske också är svaret på en av dina frågor ang pressen. Ja, det e faktist som du gissade. En bearbetning att få prata om det igen igen o igen. De har visat mig stor respekt, jag har fått godkänna både bilder o text hela tiden. Allt har vart på mina villkor. Att det sedan har gått ut till hela svenska folket om inte mer är också positivt. Jag behöver aldrig berätta för någon som inte vet. För alla VET vad jag har vart med om. Varför jag e rädd för vidda saker o varför jag inte är på topp. Jag har fått stöd från hela landet, till om med fån finland. Det behövs, det känns som att jag har hela svenska folket i ryggen o det ger mig kraft.


    I rättegången, jag kännde fortfarande inget hat. Jag bröt ihop, för scener från den kvällen spelades upp igen o igen när jag hadde henne framför mig, kvinnan som stod utanför min dörr och i min hall. Kvinnan som såg mina barn i livet EFTER att jag själv gjorde det. Jag kännde inget hat. Men jag blev frukstansvärt ledsen, självklart vill man ha ett erkännande. Jasg vet, hon vet.... men ingen annan.

  • Mamma Lotta

    Hej Emma!

    När den tragiska nyheten om dina barns öde nådde allmänheten då kändes det rakt i hjärtat av smärta jag har själv en kille på snart 4 och en tjej på snart 2 och jag vet inte hur jag skulle klara om nåt hände något av mina 4 barn, och att mina minsta var i dina barns ålder gjorde att det kändes extra. 
    Du har visat prov på en styrka och en mognad som saknar motstycke och jag beundrar dig massor.
    Tänker på dig massor och skickar styrkekramar, jag önskar dig allt gott!Kram Lottis


    Life is what happends while making other plans...
  • Längtar efter tredje

    Gråter när jag tänker på dig och dina barns öde. Så grymt och svårt att se någon mening i. Sänder varma tankar till dig och din familj. Kram på dig.

Svar på tråden Mina två änglar