• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • nonayti

    När jag läser det du skriver blir jag mer och mer övertygat att dina barn hade den bästa mamman som de kunde få. Och när jag tänker på det mer och mer så blir jag mer och mer ledsen att de inte fick stanna kvar och växa och bli godhjärtade och varma som deras mamma, för sådana människor som du behövs här i världen. Människor som inte hatar utan bara älskar.

    Sen jag förlorade min lilla flicka tänker jag "varför jag" hela tiden. Jag blir liksom arg att det drabbade mig.

    Jag önskar att jag kunde vara lite som dig. Spara min kraft till att gå vidare istället för att slösa den på bitterhet och ordet varför.

    Kram
    Noura

  • Vegis

    Tänker på dig och dina barn. Många kramar till dig...

  • SandraS

    Tror aldrig det brunnit så många ljus samtidigt i sverige som det gjorde när detta fruktansvärda hade hänt.
    Jag hade tre ljus tända varje kväll.

  • emmy840508
    Mamma Lotta skrev 2008-09-29 12:24:46 följande:
    Hej Emma!När den tragiska nyheten om dina barns öde nådde allmänheten då kändes det rakt i hjärtat av smärta jag har själv en kille på snart 4 och en tjej på snart 2 och jag vet inte hur jag skulle klara om nåt hände något av mina 4 barn, och att mina minsta var i dina barns ålder gjorde att det kändes extra. Du har visat prov på en styrka och en mognad som saknar motstycke och jag beundrar dig massor. Tänker på dig massor och skickar styrkekramar, jag önskar dig allt gott!Kram Lottis

    Snälla se inte min historia som något man ska vara rädd för. Uppskatta o upplev dina barn, för dom finns där. Krama dom gärna en gång extra om dagen från mig.

  • SandraS

    Och vet att jag var långt i från ensam om det.

    (Var lite för snabb på knappen innan)

  • Maroschka

    Om du visste hur mycket jag grät när det hade hänt och kan göra även nu bara jag tänker på det.
    Så ofta som jag tänker på dig och förundras över hur du överlever och kan vara så stark. Du är förmodligen en av de starkaste människorna i världen.
    Jag är så ledsen över att du har behövt gå igenom det här och jag ska krama mina barn från dig ikväll.


    ~Jakob 060415~ ~Olivia 080618~
  • emmy840508
    nonayti skrev 2008-09-29 13:42:12 följande:
    När jag läser det du skriver blir jag mer och mer övertygat att dina barn hade den bästa mamman som de kunde få. Och när jag tänker på det mer och mer så blir jag mer och mer ledsen att de inte fick stanna kvar och växa och bli godhjärtade och varma som deras mamma, för sådana människor som du behövs här i världen. Människor som inte hatar utan bara älskar. Sen jag förlorade min lilla flicka tänker jag "varför jag" hela tiden. Jag blir liksom arg att det drabbade mig. Jag önskar att jag kunde vara lite som dig. Spara min kraft till att gå vidare istället för att slösa den på bitterhet och ordet varför.Kram Noura

    Tack, tack så enormt mycket för dina fina ord. Som mina föräldrar sa i ett ganska tidigt skede till pressen: att barnen var mitt allt. Det stämmer så bra. Vems barn är inte det. När man får höra något liknande som du nu har skrivit till mig så blir man övertygad om att jag iaf gav allt under den tiden de fanns hos mig. De levde ett lyckligt liv o det märktes så tydligt. Både pojken o flickan strålade som solen själv. Jag har aldrig tvivlat på att jag vart en bra mamma. Men det värmer ännu mer när man får höra det från någon som till o med är utomstående.


    Jag beklagar verkligen din flickas bortgång, jag är säker på att min prins tar hand om henne uppe i himlen så som han alltid vart noga med att ta hand om sin syster.


    Och du, det är OKEJ att tänka "varför jag" det är okej att bli arg. Det har man all rätt att bli. Jag önskar ibland att jag kunnde uttrycka mig på det sättet.

  • emmy840508
    SandraS skrev 2008-09-29 14:46:12 följande:
    Tror aldrig det brunnit så många ljus samtidigt i sverige som det gjorde när detta fruktansvärda hade hänt.Jag hade tre ljus tända varje kväll.
    Jag sov fortfarande i min trygga sjukhussäng när det brann som mest i hela sverige. Men det e en så enormt fin gest. Jag blir alldeles varm när jag tänker på allas enorma känslomässiga stöd. Jag har sett bilder från brinnande ljus i varje fönster. Tack
  • SandraS

    Ja ett av ljusen var just för dig, ett hoppets ljus att du skulle bli frisk. Och de andra två var självklart för dina två små änglar.
    Känns som en väldigt liten och kanske tillochmed meningslös gest, men varje gång jag tände ljusen och såg dom så blev jag påmind om hur fort livet kan vända och jag hoppas att även andra som gick förbi mitt hus fick sig en tankeställare.
    Är oxå otroligt att man kan känna en sådan sorg för människor man aldrig träffat, men det är väll något posetivt, det visar väll att man har empati och med känsla. Har tänkt på er så ofta, dig, din familj, era vänner och dina små änglar. Man gick och bara hoppades på att du skulle vakna.
    Vet att det är många som delade/delar dom känslorna med mig.

    Hoppas att detta inte blir för jobbigt för dig att läsa, meningen är juh att du ska ventilera dig i denna tråd, inte vi andra.

    Jag ska absolut krama mina barn en extra gång ifrån dig!

  • Hackades

    Det är ofattbart hur du kan sätta ord på allting, och uttrycka dig så klokt och så sansat. Jag vill inte kalla dig förebild för det låter så konstigt i ett sådant här sammanhang, men vad jag menar är att jag tror verkligen att du hjälper andra enormt mycket genom ditt sätt att tänka. Det är förstås omöjligt att veta hur man själv skulle reagera om man mister sitt eller sina barn men jag tror att jag hade fastnat i tankar om varför. Och om någon annan bar skulden till deras bortgång tror jag att jag hade genomsyrats av hat. Men du har så rätt i det du säger, att hatet inte får plats hos dig då du ska vårda alla minnen och alla härliga stunder ni hade tillsammans. Att hata innebär ju att personen som gjorde detta faktiskt fortsätter att ta någonting ifrån en, energi och kraft. Varför ska man tillåta det? Jag beundrar dig för hur du tänker och för att du orkar dela med dig av de tankarna, jag tror som sagt att du hjälper många.

Svar på tråden Mina två änglar