Mina två änglar

Hej Emmy! Jag vill börja med att beklaga med hela mitt hjärta det som hände dig, din familj och dina älskade små fina barn.
Och jag vill även hälsa dig välkommen hit till familjeliv. Här finns vi som förstår hur det verkligen känns i hjärtat, hur ont det gör av sorg och saknad efter våra små.
Jag känner igen mig i det du skriver om graven. Jag har oxå ett kort på min son vid gravstenen och när jag är där brukar jag ta det och sätta mig vid en stor tall med en underbar utsikt över Siljan. Där kommer jag Linus nära, där kan vi få en stund tillsammans bara han och jag. Men samtidigt så smärtar det så oerhört att måsta gå till graven för att få pyssla om sitt barn.
Det är verligen som du skriver - barn ska inte dö före sina föräldrar, det är fel ordning.
Jag vet att du har många fina minnen av dina små som du för alltid kommer att bära med dig i ditt hjärta.
Och en sak till bara - det du skrev i trådstarten: ingenting du skriver här är fel, det är här du kan lätta ditt hjärta bland oss som förstår.
Många många kramar

Skönt att du hade det bra kväll i går, låter som att du har underbart omtänksamma vänner!

Låter som en jättefin gravsten.

Jag tror att många kan uppfattas som starka och "känslokalla" av människor som inte känner dem. Men det är väll inte konstigt att man försöker "ta sig i kragen" när man är bland folk man inte känner. Och man kan juh inte gråta 24 timmar om dyngnet.
(Hoppas du förstår vad jag menar med detta lite luddiga inlägg )

jag vill verkligen skriva något till dig men det är helt omöjligt att finna ord på de känslor som jag får när jag tänker på dina små oskyldiga barn,jag kan bara inte förstå hur någon kunde göra barnen så illa..tänker på dig och alla som stod barnen nära*kramar*

Hej! Vet inte heller riktigt vad jag ska skriva. Det som har hänt er är helt ofattbart. Jag börjar gråta bara jag läser ditt inlägg om graven. Du skriver så fint. Jag har barn i ungefär samma ålder.

Många kramar till dig!

Vad bra att kvällen blev lyckad. Förstår lite vad du menar. Det syns ju inte utanpå hur ledsen man är och hur ont det gör.
När jag har "dåliga dagar" så orkar jag inte träffa någon, jag gråter precis som du mest när jag är ensam.
Låter som att dina barn har fått en jättefin viloplats.
Kramar.

Beklagar vekligen din/eran sorg ts...
Detta ska ingen behöva genom gå.
Klart du sörjer dina barn även om du inte gråter så folk ser.
Man kan se starkare ut än va man e...skenet kan bedra som man brukar säga.

Ingen ska tala om för dig hur man ska sörja...det gör du på ditt eget sätt.
Så ledsen att du inte få ha dina små kvar.

Många kramar...

Hej Emmy.
Jag är så ledsen att dina barn blev berövade livet. Jag förlorade min älskade dotter för en månad sedan. Att vara inne här på forumet har hjälpt mig mycket, att få dela med sig av sin sorg och ta del av andras liv. Jag har lärt mig att vi människor är mycket starkare än vad jag någonsin hade trott. När min dotter rycktes ifrån oss så ville jag bara lägga mig ner och dö för det gjorde och gör så fruktansvärt ont. Tyvärr så fungerar vi inte så som människor utan livet går vidare, dag för dag. Vilket är bra men känns oerhört splittrat.
Vill du prata mer enskilt är det bara att inboxa mig. Sänder över massor av styrkekramar till dig.
/Mamma till Sixten -05 och *Signe -08*

Visst är det konstigt att man inte dör själv när man förlorar det finaste, det käraste, man har sitt/sina barn? jag förlorade för ett drygt år sedan min lille son, inte alls på ett lika fruktansvärt sätt som du, men det var och är en oändligt stor smärta för mig. Precis som jag förstår att det är för dig.

Många kallar mig stark. Säger att de aldrig skulle klara av att deras barn dog. Att det var tur att min man och jag drabbades, de skulle aldrig klara av att hålla ihop. Som om du och jag fått välja!?

Man tar sig igenom sorgen, kaoset, ångesten på det sätt man kan, så som det blir. Allt beroende på vilka vi är och vilka vi har omkring oss. Det gör jag, det gör du, på det sätt vi kan.

Jag kan inte föreställa mig din sorg efter att förlora dina två barn på de sätt de dog, att någon dödade dem. Men kanske tänker du att det skulle vara fruktansvärt att få reda på att ditt barn dött fullgånget i magen och att du tvingades föda de. Ofta är det som man själv inte upplevt värre upplever jag.

Hur som helst skickar jag mina varmaste kramar. Det låter som att du har det så bra det går, att du har fina vänner och en bra familj omkring dig. Kanske har du också fått ett visst avslut genom den fällande domen. Och tänk vilken fin sten och plats ni valt till era barn, det betyder mycket förstår jag och kommer säkert betyda mycket i framtiden.

Varma hälsningar,
Kristina, mamma till 7-åriga Astrid, 4-åriga Sigrid och Gunnar som inte fick stanna.

Sänder en stor kram till er alla som förlorat era små!

Jag tänkte skriva samma saker som Pipaluck och Cinza, att det är så vanligt att man blir konstigt bemött om man inte lever upp till folks bild av Den Sörjande Modern (typ med flor, en liten spetsnäsduk som man torkar sig i ögonvrån med och viskande röst). Vi här på forumet vet ju att sorg inte mäts i tårar, och att leva vidare inte beror på styrka.

Det är ofattbart fruktansvärt det du och din familj har utsatts för.

Många varma kramar!

Ängeln Elias mamma