Mina två änglar

Emma: Bara du säger till om du tar illa vid dig av något.
Jag har funnits med länge för jag vill det. För jag kan inte heller glömma dina underbara barn. För att jag lider såoerhört för din skull och det tvingats uppleva och leva med.

Hej Emma Hur e det med dig idag? Jag tänker på er mycket.

Det går inte att hålla tillbaka tårarna när jag läser vad du skriver Emma....det är så fint o sorgligt.....

Varma tankar till dig

Jag läste ditt brev i tidningen och tårarna bara rinner.

Emma!
Jag och min man har sparat alla 60 "sjuka" sms från "Städerskan" *huvva, låter ju onekligen ganska så ruggigt* och vi har redan kontaktat polisen... Polisen kan inte göra ett smack om man ej vet vad personen heter i efternamn eller vart hon bor. Det är faktiskt ganska så skrämmande att det finns såna här personer i vårt land som vandrar runt i familjer med barn utan att någon vet vad som rör sig i huvudet på dem...

Jag menar heller inte att skrämma upp människor utan ville bara berätta att det faktiskt finns fler människor därute som kanske inte är fullt friska i huvudet - och detta vi drabbats av är inte riktigt friskt! Men vi hoppas dock att denna "Städerska" är friskare än den andra personen som drabbade er trots att hon skickar bra många fler meddelanden till oss.

Min man har funderat på att byta mobilnummer men han är en person med många kontakter och det skulle bli oerhört krångligt. Dessutom så vill vi alltså inte styras av denna "sjuka" person och spela med i hennes sjuka spel... men vi har tänkt på allt detta.

Jag tror heller ej att sådana här personer har en speciell tanke med det dom gör utan dom "gör bara" utan eftertanke och utan något direkt mål. Att få något svar på varför dom agerar som dom gör tror jag inte på för dom är för upptagna med sig själva och det som dom trodde var rätt... Jag läste att den person som drabbade er ej var "psykisk sjuk" och frågan är faktiskt om detta inte är än värre - för då måste hon vara rent ond och det är ju helt fruktansvärt!

Vi skulle dock önska att det var som när vi själva växte upp - då fanns det sällan såna här skräckhistorier och man växte upp i ett idylliskt litet samhälle - jag själv i Sala. inte alls långt från Arboga. Skulle verkligen önska att man kunde tro alla människor om gott men tyvärr...

Jag har tyvärr inte läst allt gällande detta så "adoptionsbrevet" förstår jag inte riktigt, du får gärna förklara om du orkar...

Jag vill även säga till dig Emma, att jag tror att det är oerhört bra för dig att få ventilera allt och inget på denna sida. Jag själv har varit medlem här sedan 2004 när jag började försöka få barn och har fått många goda vänner genom detta. En av dem är numera min granne mittemot!

Jag önskar dig all kraft i fortsättningen men vet genom egen sorg att tankar och känslor kan komma långt efteråt så var förberedd och storma inte ut i livet direkt utan låt det mer komma till dig, om du förstår hur jag menar... Du verkar även ha en mycket fin, varm familj runtom dig och det måste vara väldigt skönt att känna det.

Många kramar!
Bella

Emma...hoppas att den drömmen inte sitter kvar allt för länge...men att man drömmer betyder iaf att man bearbetar, och det är väl bra på sitt sätt. Igår efter att jag lagt barnen så var jag inne på barnens minnessidor. De är verkligen underbara. Men det känns så orättvist, när jag läste Idas och din mammas brev så....jag försöker ju tänka på att barnen skrattar o har det bra och känner ingen smärta, men..för er skull. För dig, din sambo, morföräldrarna och mostrarna...blöder mitt hjärta idag.