• emmy840508

    Mina två änglar

    Jag är en änglamamma till två små sen ett halvår tillbaka. Jag upplevde något som man tror bara finns i mardrömmar, mina barn blev berövade livet. Min snart fyraårige pojke och hans snart 2 åriga syster.
    Jag tänker använda denna sida för att skriva av mig mina tankar och funderingar. Om det är någon som tar illa upp så snälla säg till, jag e inte ute efter att röra upp några känslor.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-09-30 17:58
    Jag har tänkt på en sak ganska länge. Jag har aldrig vart troende. Alldrig trott på gud o vart ganska skeptisk till ett liv efter döden. Men efter detta....
    Jag e foirtfarande inte troende. Men, jag vill tro, att det händer nåt efter döden. Jag vill tro att Max o Saga har det bra idag, att de är tillsammans, att de inte minns det som hände, att de inte saknar mig, för att de delar livet med mig fortfarande. Jag vill tro det, o då tror jag på det. Jag tror inte att gud finns. Men jag måste tro att mina änglar är just änglar o har det bra idag. Lika bra som de hadde innan denna fruktansvärda händelse.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:46
    Länk till Max minnessida------www.tillminneav.se/showPage.php

    Länk till Sagas minnessida------
    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-08 16:47
    Vet inte riktigt varför Max sida inte gick att länka till men gör ett nytt försök.

    www.tillminneav.se/showPage.php

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-10-28 21:56
    Nu har jag skapat en blogg med urklipp från denna tråd. Endast det jag skrivit.
    Så den som vill läsa vad jag delat med mig av här kan gå in där, så ni slipper sitta och gå igeonom hela tråden. Jag rekomenderar däremot att gå in i tråden också. Det e fruktansvärt fina svar och reflektioner här.
    adressen är:
    www.maxosaga.blogg.se

  • Svar på tråden Mina två änglar
  • flumfi

    Hej vill bara säga att jag beklagar sorgen något oerhört. Tänker på dig o din familj o dina små barn Max och Saga. Det här är verkligen något som inte ska behöva hända någon. Jag är säker på att dina fina små änglar finns med dig o försöker hjälpa dig igenom detta svåra.

    Ha det så bra du kan!

    Många kramar till dig och din familj o dina små änglar.

  • Black roses

    Jag har lääänge tvekat att skriva i din tråd, då ord känn så futtiga i detta sammanhang...
    MEN vill iaf få framföra våra kondoleanser, det är ofattbart och fullständigt obegripligt att någon kan göra en sådan sak.. Jag kommer inte att kunna förstå det ni går igenom, men jag hoppas att du hittar en väg ur detta som är rätt för dig..
    Nej jag menar inte glömma, men komma vidare..

    Det som kan kännas ännu värre är att den som gjorde er detta, inte har råg nog att stå för det den gjort.. Att kunna ta någons liv, och sen inte kunna stå för det, visar på vilken ynkrygg denna är..
    Förlåt, det är inte min mening att "elda på" situationen, men jag kan förstå att detta måste kännas fruktansvärt det med..

    Mvh M G

  • dreamspell

    Nu var det ett tag sen jag skrev, men jag finns här! Är här och på barnens minnessidor och läser, gråter och ler-varje dag. Tankarna på er alla dyker upp lite då och då-dagligen. Det känns konstigt att man blivit så personligt och känslomässigt involverad i denna händelse och i ert liv. Jag önskar så att jag aldrig hört talas om er, att det här aldrig hade hänt. Det är såå svårt att ta in och förstå..
    Har läst ditt brev till henne, tyckte det var jättebra-hoppas hon läser det och att hon en dag erkänner vad hon gjort och berättar om det så ni kan få svar på era frågor. Läste också om hur barnen har det i kistan, det låter så otroligt fint-dom har verkligen alltid varandra!
    Många kramar!!

  • lilla kråkan

    Denna ohyggliga som drabbad dina barn och dej,har påverkad mej mer än nåt annat någonsinn har gjort!
    Tänker på er varje dag.
    Läser dom fine minnessidorna på barnen,och det svider i hjärtat,det är ofattbart....
    Jag hoppas av hela mitt hjärta att du,och din familj,på nåt sätt,kan hitta livsglädje igen..
    Vi är många som tänker på er,Emma.

  • faster

    Tänker på dej o önskar jag kunde sätta en liten blomma på deras grav men tänder ljus här hemma istället då det är så långt ner till Er..
    vad fint du skrev om hur de fick sin sista vila...visste ej att det fanns syskonkistor...men vad underbart att de fick följas åt.
    Varma styrkeKramar.

  • Tuttie
    emmy840508 skrev 2008-10-21 20:21:07 följande:
    Jag kom på det. Att efter begravningen så berättade hon som har haft hand om allt från Fonus hur det såg ut i kistan. Vi hadde valt kläder som vi visste att barnen tyckte om som vi ville att de skull ha på sig. Max fick ett par finare jeans och en jättefin och speciell skjorta. Strumpor fick de inte tag på eftersom polisen hade huset avspärrat länge. Men när jag var där på "vallningen" med polisen så bad jag innan jag gick ut igen att de skulle hämta ett par dinosarie strumpor på tvättställningen som Max älskade att ha på sig. Så han inte skulle frysa om fötterna tyckte jag. Jag fick inte gå in själv och hämta dom. Men teknikerna hämtade rätt strumpor åt mig. Saga hadde en jättefin klänning och ett par rosa strumpbyxor. Kistan var klädd i tyg på insidan. De fick täcke och kudde, med sängkläder på. Max låg på rygg, men ena amen utsträckt och elefanten under den andra. Saga låg lite på sidan på Max utsträckt arm. med sin dock i famnen. Jag har själv inte vart med och sett detta. Men de berättade det för att jag skulle känna mig trygg. Jag tyckte kistan såg så liten ut. Men hon försäkrade mig om att de INTE hadde det trångt. Det blev en vit syskonkista.
    Åh vad fint det låter..Verkligen....
    (¯`°?.¸ ♥ Världens finaste Cornelia ♥ ¸.?°´¯)
  • Ztampe

    Vet inte om du sett denna tråd , Emma.

    www.familjeliv.se/Forum-10-203/m37189917.html

    Där har vi med änglabarn skrivit in våra änglars födelsedagar.
    Finns även en länk där till en tråd där vi skrivit lite om våra änglar.

    Läser här och tänker på dig och de dina varje dag.

    Kramar.

  • emmy840508
    malinagirl skrev 2008-10-21 21:59:08 följande:
    Jösses! vilket ufo ni råkade utför,man slutar aldrig att förvånas över det mänskliga släktet.Är det inte svårt att lita på människor efter en sån här tragisk händelse?
    Om det e svårt att lite på människor nu. Nej, inte i folksammlingar. Men om jag måste träffa nya människor ensam så är det jobbigt. Då känner jag mig enormt utsatt.
  • jl81

    Hej Emma ville bara tala om att jag reser i morgon så under helgen kommer jag att tända ljus för Max & Saga ville bara tala om det så du vet.

    Hoppas att det är bra m dig & att du har sovit bättre i natt!
    Kram

  • Emmel
    emmy840508 skrev 2008-10-21 20:06:58 följande:
    Svar på #1495Som jag skrivit förut så kan jag inte citera inlägg längre. Verkiligen en hemsk berättelse. Tack för att du delar med dig. Jag vill verkligen inte att folk ska bli rädda av denna situation. Men det e nog oundvikligt. Mitt enda råd är att kontakta polisen ändå, spar alla meddelanen o skriv upp när hon hör av sig. Ta kontakt med polisen och se om de kan hjälpa er att hitta denna människa. Din fråga, om hur mycket hon hörde av sig innan detta hände. Hon skickade någon enstaka mail till min sambo innan o precis första två månaderna efter att vi blev tillsammans. När han berättade att han hadde ett nytt liv nu som var det ganska tyst. Några månader senare så kom det två sms. Sen ett "adoptionsbrev". har du inte hört talas om detta så skriv igen så förklarar jag gärna. Du har rätt, det kan gå många fler galningar där ute. Jag hoppas verkligen att ni inte har kommit i kontakt med en av dem. Men anser hon att din make och hon haft något redan så vete sjutton om hon är riktigt frisk. Hon vet ju mycket om er om ni haft henne hemma hos er. Byt lås och telefonnummer. Om ni har nyckeln ligga ute någonstans så gömm den! jag tror och hoppas verkligen inte att det är något liknande. Men självklart är det så att man får upp ögonen för din egen livssituation nu när detta hänt. Ibland bra o ibland dåligt. Lycka till med allt. hör gärna av dig igen om det händer något nytt.
    Det här med att "ha galningar" i sitt liv, eller bakåt i livet har jag verkligen börjat tänka på efter det fruktansvärda som hände er. Jag tror, tyvärr, att många av oss har någon sådan i livet.

    En f d "flirt" som min sambo haft i någon vecka ett år innan vi träffades sökte upp honom 35 mil från där han bodde senast. Hon ringde på dörren, trots att både hans och mitt namn stod där. När jag öppnade frågade hon efter honom. De pratade lite och han var ganska hård med att han inte ville ha någon kontakt. Dagen efter ringde hon honom och berättade hur kränkt hon blev när han sade att han inte ville "ha henne" eller vara vän med henne. Hon hade fått tag på hans nya adress genom att ringa till hans jobb och säga att hon var en kusin.

    Jag var ganska rädd efter det eftersom att jag upplever att man har "en skruv lös" om man söker upp någon HEMMA, 35 mil bort, ett år efter man träffas senast bara för att vilja vara "vän". Och dessutom ringer på när det står två namn på dörren. Men jag hade aldrig, aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig det som hände er. Det är helt sjukt! Det går inte att föreställa sig och det är nog en av anledningarna till att det är så ofattbart att greppa och att händelserna griper tag i och berör hela svenska folket. Ofattbart och fruktansvärt.
Svar på tråden Mina två änglar