Mina två änglar

Jag kom på det. Att efter begravningen så berättade hon som har haft hand om allt från Fonus hur det såg ut i kistan. Vi hadde valt kläder som vi visste att barnen tyckte om som vi ville att de skull ha på sig. Max fick ett par finare jeans och en jättefin och speciell skjorta. Strumpor fick de inte tag på eftersom polisen hade huset avspärrat länge. Men när jag var där på "vallningen" med polisen så bad jag innan jag gick ut igen att de skulle hämta ett par dinosarie strumpor på tvättställningen som Max älskade att ha på sig. Så han inte skulle frysa om fötterna tyckte jag. Jag fick inte gå in själv och hämta dom. Men teknikerna hämtade rätt strumpor åt mig. Saga hadde en jättefin klänning och ett par rosa strumpbyxor. Kistan var klädd i tyg på insidan. De fick täcke och kudde, med sängkläder på. Max låg på rygg, men ena amen utsträckt och elefanten under den andra. Saga låg lite på sidan på Max utsträckt arm. med sin dock i famnen. Jag har själv inte vart med och sett detta. Men de berättade det för att jag skulle känna mig trygg. Jag tyckte kistan såg så liten ut. Men hon försäkrade mig om att de INTE hadde det trångt. Det blev en vit syskonkista.

Idag när jag var på jobbet och skulle på utflykt med barnen var månen halv men framme och solen lös mera än den gjort på många dagar. Då berättade jag för de äldre barnen om Max och Saga, vi har pratat mycket om dem.
En av barnen sa: - Jag vill ge Max och Saga en blomma, så nästa vecka när vi ska gå till samma ställe så ska alla barn lämna en blomma till dem på ett ställe de valde ut idag...

Ville bara berätta det..

Åh Emma, vad fint dina älsklingar har det i kistan. Men vad sorligt att läsa:(
Visste inte ens att det fanns något som heter syskonkista.
Tänker på dig! Många varma kramar.

Inatt har jag drömt om tyskan. Jättekonstiga drömmar. Hon inkräktade på mitt liv hela tiden. Jag var rädd att hon skulle strypa mig när hon var i närheten av mig. Känslan från drömmen har setat kvar hela dagen. Annars så har vi vart o tränat idag, det e så skönt att få utlopp för lite känslor på tex en träningcykel. Sen har vi vart i örebro och lämnat kläder till en insamling. De sammlar kläder i en lastbil och sen åker de till bosnien och lämnar på olika barnhem. När vi skulle lägga in allt i bilen så såg jag lite kläder jag hadde vissa minnen till, då blev det tung. kändes lite som att "kasta" bort barnen. Men jag besämmde mig för att göra detta. Jag kommer inte ångra mig, jag har spart en hel säck med kläder som jag ska göra lapptäcke av. Så nu får behövande barn användning av kläderna istället, känns jätteskönt.

Emma: Så fint, jag tycker det är fantastiskt att de tänkt på såna detaljer. Så respektfullt för dessa små!

ÅH! *gråter* Jag kan inte acceptera att de är borta! Det är FÖR hemskt! Det är så overkligt!! Jag förstår att du går till graven och pratar med dem, de finns där på ett sätt också för att ni ska få träffas.

Kramar till dig gumman, för det här är bara inte rätt!!