Mina två änglar

Vad skönt att min blogg syns nu. Då fixade jag det alldeles själv :0) Sambon och jag har sett en film. Därför försvann jag en liten stund. Vad bra att ni tyckte att bloggen var okej. Det var faktist ute i aftonbladet för två veckor sen. Jag fick erbjudandet att skriva lite själv. Jag tog det, o jag skrev o skrev, så lite var de tvungna att plocka bort. Men i min blogg finns allt med. Anledningen till att jag vill dela med mig här och tex i media är att jag får sånt enormt stöd om jag ger lite av mig själv. Man får ge och ta lite. Jag ger mer än gärna. För det hjälper mig på vägen. Det tack vare sånna som ni, som orkar lyssna. TACK

Det e klart du vågar fråga. Jag svarar gärna. Min sambo var först på platsen. Larmade sos och tog hand om oss när han väntade på ambulanserna. När polisen kom till plats hadde sjukvärdarna redan börjat. Så polisen fick order av en ambulansman att "kolla upp" min sambo. Han var självklart blodig efter försöken att hålla iaf mig vid medvetande tills räddningen kom. Han blev förhörd på plats av polisen och sen tagen till polisstation. Där hadde de ett långt förhör med honom medans jag o barnen blev förda till sjukhus. De kollade upp hans alibi snabbt på plats och sen, vad jag förstår så var han avskriven. Men till att börja med var han kanske en "möjlig" gärningsman. ja det finns misshandlare som själva ringer sos. Men han var bara på tapeten en kort stund.

Vad skönt att du ine tog illa upp!
Jag har ej tänkt på det innan men sen såg jag en artikel om detta på ett ställe o då tänkte jag att jag ville bara fråga hur det var...ja menar du om någon vet ju hur det är.Jag gillar ej en massa spekulationer osv....sån är jag...rak o ärlig men får ta mina smällar oxå...
Måste ju vara fruktansvärt att först komma hem till detta fruktansvärda o sen ovanpå allt bli misstänk!!...men så är det väl tyvärr när sådant här händer.
Beundrar dej så att du orkar vara här o dela med dej av dina tankar o att vi får glädjen att uppleva dina barn på detta fantastiska sätt..
Du är beundransvärd!!!

Var får du all styrka i från? Tycker du utstrålar så mycket trygghet o kämpaglöd

Vi lyssnar så gärna på dig, om och om igen.

Jadu, jag önskar jag kunnde svara på den frågan. Vad mycket jag skulle kunna bidra med då. "Hur gör man för att bli stark".... Jag har mina dåliga sidor jag med :0) Jag ska kanske berätta om dom med. Jag är fruktansvärt envis. Jag är morgon OCH kvällstrött. Jag äter onyttigt, både för mycket och alldeles för fett. Jag tycker i min första tanke att min idé om saker och ting borde delas av alla, för den e ju rätt. Men jag kommer ganska snart på att jag kanske ska lyssna på andra också. Jag är glömsk. Ja, det finns mycket mer. Men där har ni lite. Man jag tror att styrkan kommer ifrån min uppfostran, den totala tryggheten jag fick. Som ännu finns i min familj. Mina vänner som stöttar mig, men som också låter sig bli omhändertagna av mig. jag älskar att pyssla om andra. Min sambo som bekräftar och uppmuntrar mig i allt. Jag har el hadde en trygghet till livet, så fortfarande sitter kvar. Trots det som hänt. För det var inte livet el den goda sidan som ville detta. Utan en sjuk människa som tyvärr besökte denna harmoniska plats för en stund.

Känner att jag själv inte är så stark som person men att mina nära o kära hjälper mig att vara det. Skulle då någon av dessa underbara människor försvinna så vet jag faktist inte hur det skulle sluta. Men precis som du säger så har det säkert en hel del med uppväxt o dyligt att göra också.

Känns så bra att lyssna på dig......

Jag har tänkt på en sak Emma, den har väll igentligen inte med den här tråden att göra, men undrar ändå vad du har för intressen, vad du brukar göra på din egen tid, och har dina intressen ändrats efter den hemska händelsen?

Hejsan Emma!

Detta är mitt första inlägg så jag måste få börja med att sända dig en kram och beklaga din ofattbara förlust!
Jag har läst alla dina svar och inlägg i denna tråd och jag är inget undantag utan även jag har blivit otroligt berörd av ditt öde och din enorma styrka!

Jag lever i tron om att allt har en mening, fast allt för många gånger är det nästan omöjligt att förstå och omöjligt att acceptera ödet! En sådan händelse som känns fruktansvärd orättvis och omöjlig att förstå är ju det som hände dina underbara små.....

Så har vi den andra händelsen som är DU!!! Meningen med att du överlevde känns ju så klar och förståerlig! Så många som du berör, så många du skänker styrka och så som du får en att stanna upp och ta vara på det som verkligen är värt att lägga tid och energi på, nämligen kärlek och lycka!!
Jag tror jag är långt ifrån ensam med att ha gett just den där extra kramen som du pratar om efter det att jag började läsa din tråd!!

Så som du beskriver dina barn så verkar dom ha otroliga personligheter, Max med sin styrka och vishet och Saga alltid med glimten i ögat men det är vel så att barn speglar sina förälldrar.... alla deras fina egenskaper är det ju du dom har fört över till dom så du kan vara stolt över dig själv!! Både hur du är som människa och så som du smittat av dig till andra!! Det du förut gav till Max och Saga ger du nu till alla oss andra som följer dig och läser här i stället!!
Att du ska skaffa syskon till Max och Saga får du aldrig tveka om för bättre mamma kan nog ingen önska sig! Det som slår mig är att tänk om alla fick växa upp med så mycket kärlek, och förståelse som du gav till dina små då hade det inte funnits elaka människor som christine, anders eklund mm, mm . Det är såna som du som ger en hopp om mänskligheten!
Så TACK för att du delar med dig och öppnar upp nya sätt att se på saker och ting!

Önskar dig all lycka i framtiden!!! Många kramar