Mina två änglar

.. just ja det var ju redan lördag idag Har jobbat så tror det är fredag.

Rättelse: Hoppas ni får en bra söndag!

Just de här barnen som jag träffade denna gång har inte träffat Max o Saga så många gånger, bara sporadiskt, tyvärr. Till saken hör att de e så små, så de få gångerna har inte satt sig fast i deras minnen heller. Så de frågar inte efter Max o Saga. Men de besöker graven ibland med sin mamma. Så namnen Max o Saga vet de mycket väl om. De fick lära känna änglarna Max o Saga, för deras mor och jag har kommit varandra väldigt nära den sista tiden.

Andra vänner Max o Saga hadde frågar efter dom. De har fått veta att deras vänner inte finns här på jorden längre utan har blivit änglar. Vissa av dom vet om ordet "död". Men mest talar vi om dom som att de är uppe i himlen nu. Vi pratar om minnen så som barnens dop, födelsedagar osv beroende på hur gammla de e. Som jag berättat tidigare så har jag givit bort leksaker och gosedjur till några vänner. Har några kvar på lager om något mer skulle bli aktuellt. Jag tyckte det var ett fint sätt att låta barnen komma ihåg Max o Saga för alltid.

Ja, hur tankarna går....
Som tur är så fixar vakter poliser åklagare och advokater så att vi inte "råkar" mötas i korridoren el liknande. Hon har alltid fått gå in före oss. Villket betyder att när vi kommer in i rättsalen så sitter hon redan där, med vakter runt omkring sig.
När jag kommer in i rättsalen så har jag för det mesta ångest, att veta att man är påväg in i samma rum som den människan gör att man vill vända. Men jag har ju ett val, jag behöver inte sitta där. Men jag vill sitta där, jag vill höra när hon får bekräftat gång på gång att ingen tror på henne. Jag vill sitta i samma rum och visa att hon lyckades inte med mig, jag sitter livs levande i samma rum och håller hennes såkallade "kärlek" i handen.
Jag vill att hon hör mig när jag berättar att jag såg henne, jag minns att det var hon. Hon kan inte undvika att höra mig tala.
Jag försöker att inte titta åt hennes håll i rättsalen, de gånger jag gjort det så är det nära att brista, jag brast de första gångerna, bilder från kvällen spelades upp gång på gång. Jag såg henne aldrig göra mina barn illa, men bara tanken att de fick vara med om samma behandlig som jag gör att det brister innom mig.
Jag minns ju hur det såg ut och kändes för mig.
Men jag lägger inte tid och energi på att sitta och reta upp mig, bli arg el hata. Hon har ju vakter poliser och misstänksamma blickar på sig. Många tror att det e hon. Hon vet nog det..... Jag vet att hon inte kan gå därifrån, det kan jag. Det räcker för mig.
Jag kan inte på något sätt få tillbaka Max o Saga. Det enda vi har kvar är att hoppas att hon får sitta inlåst resten av sitt liv.

Beklagar verkligen. Kan inte föreställa mig hur svårt det måste vara. Livet är så orättvist.
Styrkekramar till dig!

Idag har vi vart iväg på dop. Sambons brorsdotter döptes. Jättefint och massa folk var det. Jag trivs himmla bra med hans släkt. Alla är så ödmjuka och goa. Direkt efter dopet fick jag den lilla tjejen i famnen och äran att ta henne till byggnaden där vi skulle fika. Det känns så himmla naturligt att få ta hand om barn runtomkring mig, jag e så glad att jag får chansen att göra det. Max o Saga glömms inte för en minut bort, utan jag kramar barnen jag har runtomkring mig en gång extra istället.
Sambons andra bror var också med, med sambo och dotter. Den lilla tjejen föddes dagen efter det fruktansvärda hände. Jag kan förstå familjens blandade känslor, men det känns fint att något gott kom ur allt det onda då. Den lilla tjejen får alla att le, hon strålar 98% av tiden man ser henne. Precsi som att hon vill säga "glöm inte bort vad som finns kvar att vara glad för"
Det kommer jag aldrig glömma. Men jag kommer aldrig blömma det jag kan ha kvar av mina barn att vara glad för heller. Mina fina minnen....

Du sprider styrka och kraft med dina ord!
Saga och Max kommer genom dig att förändra världen till något lite bättre, ni ger mig och säkert många många andra en "nu får det för helvete vara nog"-känsla. Bara så du vet hur viktig du är!
Jag hade önskat att världen kunde sluppit behöva förändras bara, eller åtminstone att man kunde hoppa tillbaka i tiden och ändrat världen till något bättre innan den där dagen i mars.
Grattis till dina sambo-brorsdöttrar förresten! Alla kramar till dig och dina nära.

du är stark som är i samma rum som henne..
tack för svaret.

Känns någonstan som du ändå får "din hämd" på nått vis??
//Carita

Jo, måste bara dela me mig..häromdagen hade jag varit inne o läst här i tråden och var lite tagen o lessen...så var jag inne på barnens rum o plockade, så från andra sidan rummet trillade det ner massa böcker, jag gick dit och kollade och det var typ sex stycken böcker som trillat i golvet, alla sex var MAX- böcker :) Kändes lite bättre efteråt iaf...

Emma,jag vill åter skicka en kram till dej,och många varma tankar...