Mina två änglar

Hej Emma! Ville bara dela med mig av en sak som jag såg på tv:
Det var en mor som förlorat sin dotter i tidig ålder (18 mån) och senare i livet även förlorat ett barnbarn som gick bort mycket ung. Det tiden hade lärt henne var att hon inte skulle låta sorgen ta större plats än den glädje som barnet eller barnbarnet hade gett henne, och att det var ok att låta sorgen finnas där som en del av livet men att hon inte kunde leva i sorgen. Det var helt ok att låta sorgen komma på besök, men den kunde inte leva här, tyckte det var så fint sagt på nåt vis..ville bara dela med mig hoppas det kan hjälpa dig när det känns extra jobbigt och att du tillåter sorgen o hälsa på, men låt den inte ta större plats än den plats som Max och Saga gjorde i livet utan låt den glädje de gav dig och den glädje minnena skänker dig vara större än sorgen?!

Du är en så fin människa och du har massor av fina vänner som bryr sig om dig och kan ge dig styrka o glädje i andra små löjliga vardagsting,

Även om du har sorg kan jag tänka mig att du ändå behöver få utrymme att larva dig och lattja som alla andra för att inta sorgen och det djupa allvaret ska ta all plats. Emma måste få vara Emma oavsett vad..

Du är unik Emma och sluta aldrig vara du! Kram från lilla mig

Ja, det stämmer mycket bra. Vi hadde två katter. En av dom var min och barnens sen innan jag o sambon flyttade ihop. Den andra hade sambon med sig.
De båda katterna var otroligt livliga, den stora katten jagade ofta den lilla och gav sig verkligen inte fast den lilla sa ifrån. Så jag brukade få sära på dom och sa då ofta "musse ge dig nu". Det där snappade Max upp och så fort han hörde att katterna busa även fast de kanske gjorde det alldeles för dig själva så härmade han sin mamma "musse ge dig nu" och sen suckade han.

Båda barnen var mycket förtjusta i katterna, jag lärde dom från att de var bebisar att man skulle klappa fint och det satt i när de blev äldre, de har aldrig vart hårdhänta med djur. När jag skulle lära Saga att vara försiktig hadde jag förstaklassig hjälp av hennes storebror. Han visste precis vad man fick och inte fick göra.
Minsta katten tyckte om att ligga på Max mage när han låg och tittade på bolibompa, då låg han blick stilla och klappade henne försitigt, han såg det som en ära att få ha henne hos sig.

Nej det är sant. Skulle man kunna vrida tillbaka klockan så vem skulle inte göra det?
Det är helt rätt att han inte grävt ner sig i det, gjort är tyvärr gjort om man skulle ju bli knäpp om man dag ut å dag in skulle gå omkring och tänka "men tänk om jag hade gjort så istället", eller "tänk om jag sagt det där då istället".
Jag tycker fortfarande det är så jävla orättvist allting!
Jag satt på bussen häromdan. Med där var en mamma, ungefär i din ålder (säger din för du är yngre mig, iaf några år ) med sina två barn. Två flickor, den ena kanske var 3½ den andra lite yngre. Dom satt där i sätet, dena ena brevid sin mamma å den andra i hennes famn. Den äldre satt å sjöng nånting, den andra försökte nynna med.
Jag kom på mig själv med att sitta å le åt dom, dom såg ut å ha det så kul tillsammans.
Sen tänkte jag på dig.
På Max och Saga.
Jag fick bokstavligt talat ont i hjärtat! Det kändes som om nån slog mig hårt där.
Jag var tvungen att bita mig i läppen för att inte börja gråta där å då.
Tänkte att du också haft det så där, full rulle hela tiden med två små å kanske också en massa sång på bussen? Hur tomt ska det inte vara nu?? Ni var ju alltid 3 (4 med T)!!
Det sägs ju att man inte får mer motgångar än man klarar av, men en sån här sak kan väl inte räknas dit?? Jag förstår inte Emma hur du orkar.. du är verkligen nån att se upp till!

Förresten, den där tråden som T gjorde då... har den använts nånting i rättegång?
Som nått slags bevis på att den där saken redan då terroriserade er?
Jag har nått vagt minne av att jag läst den, men inget man reflekterade över då... tänk om man bara vetat det då vad man vet idag..
Just ja, så var det det där "tänk om" igen....

Förresten, angånående katterna så har den lilla katten ,den jag hadde med mig till huset, flyttat hem till oss igen. Hon har bott här en vecka nu och hon verkar må hur bra som helst. Hon kännde igen mig på en gång kändes det som.

Min katt heter också Musse..... Mulle har fått flytta och vi försöker hitta hem åt Musse också då sambon blivit allergisk ...
Vet att Mulle har det bra där han bor nu men det är jobbigt ändå för jag har haft dem i nästan 10 år.

Inget viktigt.... bara tyckte det var ett lite kul sammanträffande...

Hoppas helgen blir bra
kram
Linda

å, fy vad hemskt, jag skulle nog göra precis som du vägrat se filmen. Men du ska veta en sak, och det är att INGEN kan tvinga dig att se den ens i rätten.
Jag önskar er all lycka och tack för att du vill dela detta med mig.
Berätta gärna hur det går. Kommer tänka på er.

Idag brinner det ljus för Max och Saga i våran minneslund.
Jag vet att de har en grav men hoppas de ser våra ljus ändå
kram

ååå, vad otroligt fin bok, tack för att du delar den med mig.
Ja, jag kommer då aldrig vara rädd för döden. Max o Saga finns ju där.

Tittar in som vanligt och sänder dig några styrkekramar.
Tänker på er alla dagligen.