Mina två änglar

Kikar in o säger godnatt till Emma och er andra. Och Sov gott inatt alla små änglar, ta hand om varann där uppe.

Emma: Precis som hela svenska folket höll jag andan när du vaknade upp och skulle få reda på vad som hänt. Hjärtat värkte så av sorg för din skull. Du hatar inte denna onda människa men jag tror att de flesta i Sverige tar en liten bit av det åt dig. och hatar en liten bit var, jag vet iaf att jag inte kan låta bli att göra det.

Tack för att du finns här med mig.

Ja, dagen jag vaknade upp minns jag inte. Dagen de berättade om barnen minns jag inte heller. Psykologerna har förklarat det så att man tar in det man orkar ta in. Resten stänger man ute.

När de gett mig beskedet så sade jag "ja" o sen lade jag mig ner. Jag var fortfarande drogad och sov i många dagar. Jag sov på dagtid när Min sambo oftas var i närheten och var vaken hela nätterna och var orolig och ville upp och gå, villket jag inte fick. 

Jag blev överflyttad till mitt "hemskjukhus" ok min familj bad en läkare ge mig beskedet igen för jag slutader inte fråga efter barnen och jag trodde min familj ljög för mig när de sa att barnen inte fanns längre.
Denna gång var jag klar, jag förstod innbörden, de fanns inte längre, men jag fick inte veta vad som hänt... hadde de blivit sjuka? hadde de blvit utsatta för samma sak som jag? jag visste ingentigt, frågorna var många. Jag lade mig ner igen, denna gången grät jag. Mamma lade sig bredvid mig och grät hon med.

Hej igen Emma
Vill bara säga att jag tänker på dig dagligen Sänder över en stor stärkande ((((KRAM)))))

När du råkade ut för detta fruktansvärda så låg jag på sjukhus i strikt sängläge i två månader då mitt vatten gick i vecka 21... jag låg och kämpade för min bebis liv och kunde inte göra annat än att titta på tv och dator men jag såg inget för jag var så uppslukad av mitt....

Den enda nyhet i media som nådde fram till mig var denna fruktansvärda.... om dig och det du gick igenom och jag grät när jag pratade med barnmorskorna och med mina anhöriga och ifrågasatte hur livet kunde vara så orättvist och hur någon kunde vara så fruktansvärt sjuk som gör nåt sånt. Jag inser nu att jag inte då kunde ta in fullt ut vad ni gick igenom och givetvis kan ingen sätta sig in i det som inte varit med om det....

Men idag... när det gick vägen för oss och vår son mot alla odds höll sig kvar i magen i två månader utan vatten och föddes 2,5 månader för tidigt svårt svårt lungsjuk och höll på att ryckas från oss, sedan mirakulöst blev bättre och bättre och av med slang efter slang och nu är en helt vanlig bebis som skrattar och äter gröt vid nästan 6 månaders ålder (egentligen bara drygt 3) DÅ hittade jag denna tråden och sedan dess läst alla artiklar och tittat på videoklipp med dig då du för första gången framträdde i tv.... och jag sitter här med gåshud och ont i hela kroppen.
Och en enorm beundran över vilken varm människa du är... och så samlad.
För om jag tänker på hur ont det gör i mig att tänka på det du går igenom och har gått igenom.... då kan jag inte föreställa mig hur ont det gör i dig.

Bara att snudda vid tanken att det var mina barn.... det gör för ont så jag måste fort flytta tankarna till annat för att inte gå sönder.

Mina varmaste tankar till dig och din familj.

Kram Linda och miraklet Elias

Elias är här

Jag kan inte annat än at beundra din styrka. Som någon annan skrev så önskar man att man kunde ta en del utav din smärta för inga ord finns som kan trösta. Stor kram till fantastiska du, både du & dina änglar finns i mina tankar !

Hej Emma.. skickar en liten hälsning från Ume igen Hoppas allt går framåt.. Läser här ofta, men skriver inte alltid. Det är så intressant att få ta del av dina tankar och funderingar och jag måste säga än en gång att det är beundransvärt att du orkar ta dig framåt i livet! Kram H

du är såå stark att jag inte kan förstå jag hade inte klarat det jag hade gett upp livet...jag beundrar din styrka... det finns inget jag tänkt på så mycket som denna hemska händelse..jag önskade flera gånger denna hemska personen ur livet som gjort detta..gör jag fortfarande....du o dina änglar finns i mina tankar!..jag ger min flicka en stor extra kram varje dag..det är det nog många mammor som börjat göra..! carpe diem!

Finns inte ord nog för att beklaga det som har hänt....
Beklagar allra djupast.
*styrkekramar*