Mina två änglar

Hej Emma,
Liksom många andra i detta land har jag berörts och engagerats mycket av din och din familjs öde. Det hela är verkligen en mardröm. Jag berörs av din styrka och positiva energi och att du i ditt hjärta inte har plats med hat då du måste ha all plats för att hålla dina fina minnen och din kärlek levande. Jag kommer nog för alltid komma ihåg din beskrivning och applicera det vid olika tillfällen i livet.
Jag har inte själv förlorat något barn, och jag vet inte heller vad jag riktigt tror på finns efter detta liv. Men jag ville bara berätta för dig om en händelse som kanske skänker dig lite tillfällig tröst i det mörker du ibland säkert hamnar i.
När jag var 19 förlorade jag min mormor som var precis som om hon var min mamma, jag hade nämligen växt upp med henne och haft henne i mitt liv varje dag. Det var min första förlust och jag var så otroligt ledsen. Sorgen verkligen rev i mig kände jag. Jag var rädd att sova, rädd att vara ensam och kunde inte sova med släckta ljus vissa nätter utan hade lampan tänd. Jag fick till och med magkatarr av det hela.
En tidig morgon, när jag som vanligt varit uppe en stor del av natten med ont i magen och ångest så hade jag till slut somnat om igen. Så drömmer jag följande dröm; Jag känner henne hos mig och hon säger mig att hon vet att hon var älskad av mig, att allt var bra, HON hade det bra. Och att jag skulle ta hand om min mamma. Jag såg inte henne och inget annat otroligt hände. Men när jag vaknade upp så var det som om någon hållt i mitt hjärta och plåstrat om det. Jag var helare när jag vaknat än när jag somnat. Låter flummigt kanske. Men jag som du, vill och behöver tro att det finns nåt mer och att dom vi älskar har det bra. Jag har läst mycket om det här efter denna händelse och är idag helt övertygad om att hon/hennes energi för ett kort ögonblick fanns hos mig i drömmen, då jag förmodligen var som mest mottaglig och att hon på det sättet tog kontakt med mig för att lindra den bottenlösa sorg som jag kände just då.
Jag tror att dina fina barn har det bra, dom har varandra och att dom för alltid kommer finnas vid din sida alldeles levande och trösta dig och ta hand om dig, hålla om din när du sover och pussa på dig i dina drömmar. Jag hoppas så, och är övertygad om att du kommer få ett bra liv. Vissa människor går sönder, andra går sönder tusen gånger om men kommer genom den värsta elden av alla och lever vidare utan att för den skull glömma eller förlora levnadsviljan. Du verkar vara en sådan och det är den finaste presenten och hyllningen du kan ge dina barn. Att leva vidare, fylla ditt liv med kärlek och positivism, finna en väg ut och kanske någon dag stå där med ett nytt liv i din famn med vetskap om att du ännu en gång kommer vara den allra bästa mamman. Skickar dig som många andra en bamsekram. Kommer fortsätta följa din tråd. /Anna

Emma, det är en ära att fått uppleva Max och saga..

Novalee pratar ofta om max och särskillt om saga. Så fort någon nämner Ängel tittar hon upp mot himmlen och pekar och vinkar och ropar på max och saga.

här om dagen i affären var det en mamma som ropade max efter sin son, då sken hon upp som en sol och ropade "hoho mak, hoho gaga, leeeeeka".

små barn minns och saknar. men det är svårt för hennes lilla hjärta att förstå. Lika som det är svårt för alla andras hjärtan att förstå.

Hon förknippar rutchkanan på öppnaförskolan med saga. och hon står ibland länge och väntar på att klättra upp som att hon väntar på att saga ska åka först. jag vet inte men jag tror att barn känner något som inte vi vuxna gör.

vi var till graven förra helgen med två gula rosor som Novalee valde. Det var så fint där. Stenen kunde verkligen inte spegla Max oxh saga bättre än den gör. det känndes tungt för en sekund när man såg deras namn, så verkligt men samtidigt så overkligt. sekunden efter spelas minnen från barnen upp och det onda var som bortblåst en stund. det känndes som att dom var i närheten.

det är svårt att skriva, så mycket i huvudet och en oförmåga att få ut det i bokstäver.

Ta hand om dig/er.

Kraam // Therese

Hej Emma!

Jag vill börja med o beklaga det som hänt!

Jag har följt alltihop sedan det hände och det har gjort så ont i hjärtat när jag tänkt på dig, jag har gråtit för dig och dina barn, och eftersom mina var åren under dina så känns det så nära, man har tänkt  på vad mina egna barn gjorde i den  åldern osv osv...

Jag beundrar verkligen din styrka!!!

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för mina ord kan inte uttrycka allt jag känner, men jag blev iallafall glad att hon inte blev friad.

Många många stora varma kramar till dig och din sambo!

Jag önskar er all lycka i framtiden!

Jag tror du visat många en fantastisk styrka som är otroligt beundransvärd...

Massa massa kramar igen!

Skickar över massa kramar

Jag har fått många många mail i min inkorg. O jag är så tacksam för vartenda ett.  jag tänker svara på så många jag kan. Tro inte jag glömmer bort er. Jag vill skriva dela med mig o finnas med i detta. Men, nu ska jag försöka sova, imorgon o på söndag ska vi försöka ta oss iväg på kalas. Sambons familj fyller år några st. Det e skönt med vardagsbestyr. Men, kan vaa tungt ibland, o då låter jag helt enkelt bli. för jag vet att det blir bätttre om jag ger  det tid. tid är det bästa plåstret just nu.
Jag fortsätter skriva så mycket jag hinner i tråden imellanåt iaf. o skriv gärna ni med.
Tänkte jag skulle berätta lite minnen senare när jag har ork att skriv lite mer.
sov gott för idag kära läsare o stöttepelare.

Jag måste bara tillægga.

Emma som du skrivit innan att du tror att dom ær dær. Det ær snarare så att du VET att dom ær dær. Ær man øppen och mottaglig så mærker man av dom, kan prata med dom och kænner deras nærvaro.
Barn återkommer ofta till sina førældrar før att hælsa att dom mår bra och ær lyckliga på andra sidan, och att dom forfarande finns och vakar øver førældrarna.

Det ær så jag kænner, læst och fått høra. Jag kænner av næra som døtt. INgen kan bevisa motsatsen til det man kænner.

Ta hand om dina ænglar vid dina sidor och prata ofta med dom høgt,så får du svar tillbaka så småningom!