GRATTIS (igen), Catt! Härligt med dottern på utsidan istället, nu börjar livet!
Flake (OBS! Rätt namn...): Det verkar verkligen som din lill* också vill ut, till varje pris... Cool bild!
Serafine:
Så tråkigt!
Majsanna: Kämpa på! Det SKA gå!
Lightfish (och jag menar LF...) Hur går det idag? Lät inte alls kul...
Har själv just sagt hejdå till en väninna som varit här på fika med sin son (5 mån). Hon var den första förutom min make och hans son sedan innan, som fick veta vad jag har i magen
. Det var skönt att få prata av sig lite med någon med åtminstone lite erfarenhet av det jag just går igenom. Hon fick sin son 8/7 iår och jag är ju beräknad lite drygt ett år senare. Hon blev jätteglad, såklart. Hon är också den enda som kommer få veta något, om inget oförutsett händer, förutom min makes familj, före 12-v gränsen.
Förresten har jag funderat lite på det där. Om vi får ett tidigt UL, vilket jag hoppas, är jag lite inne på att inte säga något förrän efter det. Känner mig liiite nojig över att jag vill se vad som finns därinne, innan jag berättar det för hela världen. Självklart ska 12 v-gränsen passeras allra först men det känns som det lika gärna kan vara något fel som man inte vet om, även om den hinner gå utan att man märker några problem. Vad tycker ni? Är jag bara nojig?