Hej alla, tack för frågan Essi - jag är här, bara lite i bakgrunden...
Cirkel - jättegrattis - vilket vackert namn! Alla hjärtans dag, inte fel det heller, och det låter också som en ok förlossning, jätteskönt att du slapp ett snitt - tänkt på dig och är jätteglad för er skull, stort grattis!
Kramar till Naffe och Öz - hoppas verkligen det går bra med operationer så mormor resp. morfar fortsätter att må bra och kan njuta tillsammans med barnbarnen!
Pess - kommer också sakna dig här om du helt försvinner!
Maja - tänker på dig imorgon, bra att du fick en tid! Det är ju lite sent nu, men jag fick en tid på USÖ när jag väntade Julia och var extremt orolig och inte riktigt kunde ta in graviditeten efter allt som varit... Då fick jag dock ringa USÖ själv och snörvlande dra min oro på tfn, fick då en akuttid samma dag. Jättegulligt med virans pussande och kramande, det är verkligen en härlig tid nu med alla nya ord och allt det lär sig...
Joffe - ler åt bilden vid badkaret, men gissar att det är bättre än att skopa kiss från golvet... Snodde din ide med barnmatsburken här om dagen, så har kokat en burk att ha redo den dagen det är min tur att försöka fånga ett urinprov... Hoppas också du får ta det lite lungt och att det blir en plopp-förlossning... Varför inte till helgen?
Essi - förstår separationsångesten, hoppas dock du får tillfälle att vila, låter jobbigt med alla sd! Härligt med bordsreservation, måste dock vara spännande att ha ett klart datum, mysigt snart är hon här, tror fortfarande hon bli en liten mini-essi med j:s ögon (eller tvärt emot - men i alla fall motsatsen till M)!
Rossy - hoppas verkligen Tim kryar på sig, vore tråkigt att behöva ställa in imorgon, håller tummarna för snabb tillfriskning och en härlig resa!
Minna - jätteavis på er resa, härligt att ha det bokat och klart! Hoppas också M kryar på sig, visst var det även sist över vintern han var dålig? Påverkar det "mörka klimatet" ngt så går det ju i alla fall åt rätt håll... Läste imorse att i skåne räknar de att våren kan börja redan i slutet av februari... Tycker det ska bli så mysigt med lite mildare väder, ska bli en härlig vår i år, jag tänker vara ledig och mycket på landet, ska bli jätteroligt att se j gräva runt i rabatterna och plocka loss tulpanknopparna... Det ser jag fram emot...
Pikky - tack för frågan - och jodå J var hemma vid förlossningen, det var på hans lediga dagar, så det blev aldrig något stressmoment för mig, kanske var det därför Olivia lät vänta på sig - väntade in hans lediga dagar...
Olivia genrellt är annars jättegullig, lugn och trygg och (jag får väll äta upp detta snart men säger det endå) relativt regelbunden, äter var 3-4 timme och sover mycket däremellan. (Har redan nu bra nätter och ammar kort vid midnatt, vid fyra och sedan vid halv åtta - typ, behöver verkligen sömnen så oerhört tacksam för att det just nu fungerar så bra). Olivia har varit lite förkyld men hanterbart, snorfrida är fantastisk! Går upp bra i vikt, +165g första veckan och +100g ytterligare andra veckan, så kom snabbt igång med amningen och det verkar fungera bra. Jätteglad att jag hittills sluppit allt med såriga vårtor, amningsnappar, pumpar och flaskor som var första tiden med Julia.
Däremot är livet inte riktigt jättekul just nu, konkret är det nog två saker som sedan delas ut i oändlig mängd mentala deppo-moment - ivrigt påhejade av 100.000 hormoner... suck vilket "tycka synd om mig vrak" jag kan vara ibland. Tassar också emellanåt in i landet "jag är en dålig mamma" - vet att så inte är fallet men gissa att det tar ordentligt skruv i en deppad kropp att bara tänka tanken...
Konkret i alla fall är det såhär:
Jag kan inte gå! Har fått ngt efter förlossningen, vården har nu två teorier, problem med en disk i korsryggen och/eller svaga muskler som inte orkar hålla halva bäcknet på plats. Går med kryckor och får inte lyfta - hur kul och lätt det nu är med två små... Är sjukskriven så J är hemma, tack och lov, annars hade han dragit på jobb igår och varit borta en vecka... hua!
Julia har hamnat in ngn total trotsperiod! Vet inte om det är en reaktion på Olivia, en tidig två-årstrots, eller bara en ny otrolig mammig period. Hon gråter i sömnen efter mamma, i vaket tillstånd lägger hon sig platt på golvet och totalskriker efter mamma så fort hon inte får som hon vill eller när någon av oss säger ifrån, enorma krokodiltårar och nästan okontaktbart barn. Kan komma in i sovrummet när jag ammar olivia och bara av att se mig börjar underläppen darra... Försöker finnas med henne så mycket som möjligt, men det räcker inte för henne...
Förra veckan hade hon 40 graders feber, snorade lite och kräktes ngn gång, drack bra men åt egentligen ingenting och upplevdes ha ont i kroppen. Vet fortfarande inte om det var en förkylning, tredagarsfebern, magsjuka eller en influensa. Bara farmor smittades och hon fick ngt infulensaliknande, så gissar att det var ngt sådant, tack och lov att jag och Olivia och J klarat oss. Nåväl min förhoppning är att mammigheten kommer från sjukdommen och inte från ngn trotsfas just nu. Hon är fortfarande jättegullig mot Olivia, så vet inte om det är någon reaktion på Olivia, utan tycks vara mera mammighet... Tar enormt med energi i alla fall, och extra jobbigt att inte kunna lyfta upp hur som helst...
Suck - ja visst är det mycket om och men, men på det stora hela är allt bra, jag har fått två vackra friska barn och har en underbar sambo. Japp idag (just nu i alla fall) är livet lite roligare, gissar att det är därför jag också orkar respondera lite här
Läser annars så gott som dagligen och tänker mycket på er! Kramar till alla!