Jag trodde hela tiden att jag och mitt ex skulle bli något annat än andra "separerade par". Att vi skulle vara världens bästa vänner och bara kunna bryta med varandra utan någon ilska eller bråk... men nu förstår jag det svåra i att separera även om båda två är medvetna om att man inte KAN leva tillsammans!
Det har gått nästan ett år nu... och jag har inte kunnat släppa honom ett dugg! men efter ilska, hat och bråk i massor senaste månaderna har jag äntligen kunnat släppa det som en gång varit och se framåt! Jag lever i nuet i stället för i det förflutna! Ingen idé att gräva i det som en gång varit!!
Jag tror det är vad många gör fel i! Man stannar kvar i det förflutna och ältar och ältar och ältar! Nu är vi vänner... pratar när vi pratar och ses när vi ses! Då kan vi kanske bli de där vännerna vi önskar bli, kanske leder till till något mer? Det vet man aldrig!
Har varit rädd för den dagen han träffar någon ny, men det är livet! Inget jag kan göra något åt! Lika bra att förbereda sig på att det kommer komma snart och den dagen får jag bestämma hur jag ska göra då! Ingen idé att leva i det förflutna eller framtiden! Vi lever här och nu!
Tänk på det tjejer (och killar)! Lev i nuet! Gör det som gör dig lycklig nu! Tänk inte på det som var! Det kommer ändå inte tillbaka igen!
Lycka till alla ni singlar! En dag kommer vi hitta vår drömprins (prinsessa!) vi också! :)