För oss singlar!

Smilla00

Jag längtade efter dagen mitt ex skulle träffa en ny tjej och nu när han har gjort det är det en lättnad på de flesta sätten. Nu behöver ingen av oss fundera på vad den andra är ute efter utan kan samarbeta om det som är viktigt för oss.

Fast det kändes att han hittade någon före mig men samtidigt har han varit ute i prncip varje helg, jag ahr inte letat överhuvudtaget och har ingen lust att göra det heller. Tidigare killar har kommit när jag minst anat det så han får komma och ringa på den här gången också

På ett sätt ser jag också fram emot den dagen han träffar en ny. Som det är nu så pratar han om att "man vet aldrig, kanske blir det du och jag ingen om vi kan vara bra vänner..."
Så då blir det på något sätt så att jag hoppas, samtidigt som jag vet att vi inte KAN vara tillsammans, vilket gör att jag har svårt att gå vidare!

Samtidigt känns det jobbigt att han ska göra alla de saker han gjort med mig, med någon annan och älska henne mer än han älskat mig! Vi har alltid varit oskiljaktiga...även nu efteråt! Vi kan inte släppa varandra fast det är slut sedan nästan ett år! Det känns som om det betyder något ändå!

Men den dagen han träffar en annan så kommer det nog samtidigt känns som en befrielse för då behöver jag inte hoppas eller tro något längre!

Idag fick jag sms av spanet Trodde jag skulle spricka av glädje Så vi får väl se om vi kanske kan träffas snart. Åhh, vad pirrig man kan bli. hade glömt bort den här känslan den är häääärlig!!

Gud vad härligt smulan80!! jag längtar också efter att få känna den där känslan igen! Jag har dejtat ett par tre stycken sedan jag och mitt ex gjorde slut, men har aldrig fått någon sådan känsla men antar att jag inte varit riktigt mogen!

Det är den mest underbara känsla att få vara nykär! Ser fram emot den dagen! :=)

smilla00: ja, det känns härligt. Men jag vägrar att bli kär än. Tänker inte bli sårad direkt igen... Men den pirriga känslan är mysig
Känns skönt iallafall att jag är redo för lite dejting nu

Ja gud vad härligt! Hur har du gjort för att vara redo att dejta? Har ni fortfarande kontakt? Är ni vänner? Hur ofta hörs ni av i såfall?
Jag har som sagt snart varit singel i ett år, men det känns inte som om jag gått vidare! Jag gjorde det i vintras och dejtade en del, men sedan så gjorde jag misstaget att fråga om mitt ex ville testa en gång till... det ville han, men det blev inge´ bra, så nu känns det som om jag har kommit ännu längre ner i skona! ;=(
Jag önskar att jag aldrig hade frågat honom, för i vintras kunde jag i allafall känna något skoj med att dejta!

Även om jag inte för allt smör i småland vill ha tillbaka mitt ex så har jag svårt att släppa det! ;=( Några råd smulan80, eftersom du är redo för att dejta igen i allafall?

smilla00: får se om jag kan ge dig några råd... Jag var ju som sagt hur kär som helst i exet när det tog slut. Så jag trodde aldrig att jag skulle komma över det. Men för det första har ju han redan ny tjej. Så jag tror det hjälper mig att förstå att det aldrig kommer bli vi igen. Och varför skulle jag vilja ha tillbaka någon som samma dag som det tar slut skaffar ny? Så jag har verkligen försökt intala mig att mitt liv ska gå vidare utan honom. Sen har det väl också hjälpt att jag känner att jag fått tillbaka så mycket när det tog slut. Alla mina vänner!! jag bodde ju inte i samma stad som dem innan, så nu flyttade jag ju hem igen. Och det känns otroligt bra!!

Ja, vi har ganska mycket kontakt. Vi äger ju huset tillsammans fortfarande, så vi har ju varit tvungna att prata. Men det tror jag också har hjälpt mig. För varje gång vi har pratat eller träffats så har jag förstått att vi inte kan vara tillsammans. Jag fick ju ett litet bakslag ett tag då jag kände att jag började hoppas igen. För han betedde sig precis som vanligt. Men då sa jag åt honom att jag inte klarade av att träffa honom. Och bara genom att säga det så kände jag mig så otroligt stark! Men nu känner jag att jag kan träffa honom igen. Ibland! För det känns som om jag gått vidare nu och trivs med det.

Men det råd jag kan ge dig är, att känner du att du fortfarande hoppas på honom så bryt helt med honom ett tag. Det hjälpte mig iallafall.
Sen är jag väl inte riktigt redo för ett nytt förhållande. Men känner att jag vill ha någon att umgås med. Får väl se hur det känns när jag väl börjar umgås med honom.

Jag tror absolut att du också kommer klara av att dejta snart!! Tänk på att livet är för kort för att ödsla bort på någon som inte är värd det!!!

Lycka till! Hoppas jag gjorde dig lite klokare

Kram!

Det är samma sak med mig! När jag träffar mitt ex så inser jag att vi inte kan vara tillsammans och att jag inte VILL vara tillsammans med honom! Inte nu i allafall...Men jag vet inte vad som gör att jag har så svårt att släppa honom! ;=( Visst jag har provat alla varianter. Att vi inte ska varken höras eller ses, att vi ska höras med inte ses, att vi ska träffas när vi träffas och ringa när vi har lust och till sist att vi ska vara bra vänner! Alla varianter har gått åt pipan för mig! ;=( Den som funkat bäst är ändå att vi ÄR vänner och ringer varandra och träffas ibland. Vi pratar nästan varje dag med varandra, men vi ses kanske en gång i veckan.

Jag VILL ha honom i mitt liv, jag VILL att han ska vara min vän eftersom vi har sååå kul ihop, när vi GÖR saker. Men vi har INGET att prata om direkt och det går inte alls om vi ska sitta ner och snacka! Det kommer säkert att komma, men när vi sitter ner så snackar jag nu konstant om "oss" fast jag vet att det inte finns något "oss" och att jag inte vill att det ska finnas något oss ;=( Han pratar om att "man vet aldrig vad som händer i en framtid!"...kanske är det det som får mig att fastna i mina tankar!?

Jag vet inte varför jag inte kan gå vidare... han har ju gjort mig så himla illa det sista året... betett sig som en person jag inte trodde han någonsin kunde bli! Jag VILL ju INTE vara tillsammans med honom!! Varför funkar hjärnan såhär????
Jag försöker att inte ringa honom allt för ofta och jag försöker att inte träffa honom allt för ofta, men sedan trillar jag dit igen och hör av mig i allafall! Och jag känner lite att jag "kollar" honom när han varit ute och så för att se om han träffat någon ny! Fast just nu säger han att han vill vara själv! jag tycker inte om mig själv för att jag gör sånt!

Själv har jag en underbar kille på g, som jag faktiskt träffat via nätet... eller på g, vi har inte träffats än, men det känns bra och vi planerar att träffas framåt! Samtidigt så vågar jag mig inte på dejter än... men jag är så rädd att detta har med mitt ex att göra... att jag inte kommer våga dejta och sen helt plötsligt står HAN där med en ny tjej och jag blir ännu mer förkrossad!

Oj, detta blev långt sorry!

Jag tycker absolut att du ska träffa den nya killen!! Det kanske är det du behöver.
Förstår att det är svårt att släppa honom om ni pratar varje dag. Det skulle jag aldrig klara av. För då skulle jag också gå och hoppas.
Sen tycker jag att det låter väldigt egoistiskt av honom att säga att man inte vet vad som händer i framtiden. Det känns som om han vill hålla kvar dig bara för att ifall han ändrar sig.
Jag förstår att du vill vara vän med honom. Det vill jag med mitt ex också. Vi har också väldigt kul ihop. Men först och främst måste jag komma över honom. Sen kan man börja bygga upp en ny vänskap. Tror inte det funkar att vara vänner om den ena fortfarande hoppas på att man ska bli tillsammans.

Försök att inte prata med honom på en vecka. Du kommer ju inte förlora honom som vän pga att du tar lite avstånd ett tag. Jag tror iallafall att det är det bästa sättet. Kan ju bara tala av egen erfarenhet så...

Jag har gjort så! Att vi inte pratat på en vecka och att vi inte setts på flera veckor! Han ringer mig dock typ 3 gånger per dag då! jag har påpekat detta för honom men då säger han att han bryr sig om mig och att det är därför! men jag ska absolut försöka att vara den som INTE hör av mig... för jag tror han tycker det är lite roligt att jag har svårt att släppa honom för då får ju han bättre självförtroende!

Visst, lite ego är det kanske... men grejen är ju den att vi bröt när vi fortfarande älskade varandra och BÅDA sa att ev blir det vi i en framtid! Om vi kan bryta det negativa mönster vi hamnat i så är det så att båda två skulle vilja vara tillsammans med den andra! Jag HOPPAS inte att vi ska bli tillsammans för innerst inne VILL jag inte det, grejen är bara att jag inte vet varför jag gör som jag gör! Han vill vara själv i minst ett halvår till... och jag tror honom! har svårt att se att han skulle träffa någon annan inom ett halvår! han är nämligen lite av en enstöring och kan kontrollera sina känslor väldigt bra!

Grejen är väl bara den att ju längre tiden går desto mindre är sannolikheten för att vi ska bli tillsammans igen!
Jaja...tror också att det bästa är att inte ringa honom eller träffa honom så ofta och det har jag sagt till honom också! jag mår bra när jag inte hör hans röst eller ser honom! Men så fort vi träffas (i allafall om vi inte GÖR något ihop!) så åker jag tillbaka ett steg!

Så jag ska absolut bryta lite med honom (men jag behöver ju inte säga något till honom för när jag gjort det så har han hört av sig MER än tidigare, antagligen för att han är rädd att förlora mig, eller det har han i allafall sagt att det beror på det!). Bättre att bara sluta höra av sig så ofta och att vi ses och hörs när vi gör det...

Hoppas jag kan bryta snart för detta börjar bli jobbigt! vi hade ju struligt ett halvår innan vi separerade och nu har det gått nästan ett år sedan vi separerade!!! :=(