Jag blir så trött... del 3

Solkattan: jag har gått in i v18 när jag ska på ul. Jag tror vi e rätt lika där med att ta ut det negativa i förskott. Jag är tyvärr exakt likadan, tyvärr inte bara de här me barngrejen, jag är sån i överlag, tror det värsta direkt. Min sambo är tack o lov rena motsatsen Så vi matchar varann ganska bra Och jag verkligen känner igen den känslan o ringa mvc o säga att man e gravid, de liksom kändes som man ljög på nåt sätt

Pimpinellan: jag håller verkligen tummarna för dig. Snart ska det ju vara din tur oxå efter alla ivf!

Augustibruden: vilka härliga nyheter Nu hoppas jag ni kan köra på!

Augustibruden:
Har du "tur" så får ni ut många ägg som blir befruktade vid IVF:en. (den som Ni hinner med inom den betalda tiden).
Det borde ju vara betydligt billigare att göra FET än ET... alltså att äggen ligger "färdiga" i frysen för att bara sättas in. Chansen att lyckas med FET ska ju faktiskt inte vara mycket lägre än med ET...
Självfallet håller jag dock tummarna för att Ni lyckas på första försöket och de eventuella ägg som fryses ner blir till syskon...
För Ni får väl frysa in ägg...??

//Solkatta

Solkattan: Tack för omtanken! Ja, vi får frysa in och det borde ju precis som du säger vara billigare. Jag vet en annan tråd där nästan alla som hade misslyckats med IVF plussade på FET och jag har hört att vissa undersökningar visar att det tom är större chans vid FET.
Vad häftigt att du har ringt barnmoskan och skrivit in dig. Måste ju kännas overkligt! Är så glad för din skull :)

Usch ja... känns overkligt att vara "inskriven".
Och jag har pratat med fertilitetskliniken här i stan med.
Ska få komma på ett VUL den 15 januari kl 13.50.... så alla goa här inne.. håll en extra liten tumme då så är ni snälla!!

//Solkatta

Om man väl blir gravid av FET så är chansen större för fullgången graviditet och mindre fosterskador än vid ET eftersom det är bara riktigt bra embryon som går så långt som till att bli en graviditet av vid FET.

Solkatta: om en vecka då Håller tummarna hårt!!!

Visst är det jobbigt det där med att oroa sig hela tiden, men det är väl bara att vänja sig tjejer. Ni kommer nog att vara oroliga för era barn resten av era liv! *S*
Först är man orolig när man inte blir gravid, när man väl är det så är man orolig för att det ska bli MF/MA. När barnet är fött är man orolig för att det ska bli sjukt eller ramla och slå sig osv. osv. När barnet växt upp ska man oroa sig för att det inte väljer rätt flick/pojkvän, inte fått nått jobb, nått ska hända osv. osv.... Denna ständiga oro!!! *S*

Så man ska oroa sig till dödagar allså över ens barn? Håhå,vad ger man sig in i egentligen...?