VI från Linköping Del 3!!!!

att det kan skilja så mycket mellan två snitt som båda är gjorda i magen, mannen syddes ju självklart med ihop...

Molly bestämmde vi ju oss för precis innan förlossningen i stort sett:) Hade inte pratat om de alls länge då :)

Nu har vi till 85% bestämt flicknamn. Blir nog en Minna för oss. Pojknamn är betydligt svårare. Sambon har ett som jag vägrar, men han försöker övertala mig så vi får se:)

Kanske inte nu när du har fött vaginalt, men om du inte hade det så tror jag nog att du hade sett det som fantastiskt. Jag var som hög på droger nästan för det är så häftigt.
För mig skulle det inte kännas bra att föda vaginalt, om jag inte hade haft mina tråkiga erfarenheter så hade jag självklart velat föda vaginalt, fast i mitt fall hade det ändå inte gått eftersom mitt bäcken är för trångt, alltid är det nåt

Det är samma som amning. Jag kunde inte amma o gjorde inte så stor sak av det, det var alla andra som la sig i o sa sitt o då blev jag ledsen o sårad, men för min del så gjorde det inte så mycket att inte amningen funkade, visst hade jag velat amma, men tyckte att det var huvudsaken att barnen fick mat ordentligt.
Likadant med snitt, visst hade det varit mysigt att föda vaginalt, men huvudsaken att barnen kom ut friska o att jag mådde bra psykiskt.

Kejsarsnitt o amning är känsliga ämnen för mig, märks det

Ja, tydligen. För jag har bara hört folk vars sår har läkt fort.

usch o fy... tycker inte om dig längre...
Önskar jag kunde se så på min förlossning, men tyvär är jag en av dom som hatar att föda barn, anser att det är ren tortyr och det absolut värsta som man kan utsätta sig för, tyckte det allt utom fantastiskt, häftigt och underbart (tro inte att jag är arg eller så men grymt avis), Jag har riktig dödsångest inför nästa gång och hoppas bara på att det ska bli en skaplig upplevelse utan extrem smärta och 12 timmar med krystvärkar som man tvingas hålla tillbaka..

Men är som sagt glad för dig att du har en så bra och possitiv syn på dina förlossningar.

Jag tycker det är viktigt att man får göra på det sätt som känns bäst för en själv

å nu när jag kommit över min skräck så ser har ja ju ingen anledning/orsak till att inte föda vaginalt eller iallafall försöka...

Sen har ju alla olika uppfattning om det mästa å många har ju en bild framförsig hur man vill ha det osv men det är ju ingenting som garanterar att det blir som man vill.

Jag vill amma å självklart ska ja försöka men kommer inte det funka så kommer ja inte låta det förstöra för det viktiga är ju som sagt att mamma och barn mår bra och är glada.

Självklart

O självklart ska du föda vaginalt, det är jättebra att du har kommit över din rädsla

Jag förstår verkligen inte varför många är så rädda för snitt.
Men antar att det är för att man är rädd för det man aldrig varit med om, visst är det en stor bukoperation, men det kan hända vad som helst vid en vaginal förlossning oxå.
Så jag tror att oavsett om man är rädd för snitt eller vaginalt så har det med att göra vad man själv har upplevt o inte upplevt.

Ja det känns rätt skönt faktist, vet inte vart skräcken tog vägen men helt plötsligt så va den borta... Nu försöker ja bara förbereda mig... så gått det går för nånting man inte har en aaning om hur det kommer bli.. å läser om smärtlindringar å olika metoder, men blir inte så mycket klokare för det..

har föräldrautbildnign nästa månad å då får man väll veta lite mer.. trist bara att mannen inte kan följa med för det är så jädra tidigt på morgonen när han gått å lagt sig precis, för vi går ju på allting som har med graviditeten ihop annars... han kan bara följa med på mitten träffen av tre

Föräldrarutbildningen är enligt mig väldigt överskattad. Men beror nog på vilken grupp man hamnar i. I våran grupp så var jag yngst, alla andra var typ 30 o uppåt, hade bra jobb o vi hade inget gemensamt, visst, de var jättetrevliga allihopa, men hade ju varit kul om man hade nån som kunde fortsätta umgås med efteråt.
Vi fick inte lära oss så mycket heller på de där träffarna, fick mest sitta o diskutera i små grupper, killarna för sig o tjejerna för sig.
Vi hade tiderna på eftermiddagarna.