vuxna med adhd add as

Ha rinte fått någon diagnos ännu så ingen medicin här inte.

Jag fick diagnos ADHD för ca 4 år sedan. Äter concerta, men fungerar ganska bra utan den oxå....Det största problemet hos mej är ångesten. Den får mej totalt ur gängorna.

Annars så mår jag hyfsat. Har lärt mej leva med det, och tänker inte så mycket på min diagnos. Jag tror att det är lätt att fastna i sin diagnos, och det är nog inte bra.....Man är ju inte bara en "bokstav", man är ju en person oxå, och man har ju ärvt mycket. Det får man inte glömma.

tror ni att eran ångest kommer från adhdn? Jag är inte alls fixerad vid diagnosen men min läkare tycker att jag har för mkt besvär och ska medicineras. Själv tycker jag väl att några pusselbitar börjar falla på plats men det tar ju inte bort att man är som man är.

Det kan jag inte svara på då jag alltid betalar med pengar.

förlåt, slant på tangentbordet.

är det nån här som i vuxen ålder gått igenom en utredning för aspergers/autism? kan ni berätta mer? hur lång tid tar det, vad ingår?

Jag har börjat min as/adhd och skall dit igen den 24:e mars.

Anonym (aspergers?) skrev 2009-03-14 22:02:30 följande:

Jag kan väl påstå att jag var vuxen då. Hade iaf fyllt 57. När jag väl fick göra utredningen så gick det relativt fort. Några tester vid dator, några tester med kort och en jäkla bunt med papper. Nu uteslöt psykologen ADHD/ADD ganska omgående vilket kanske gjorde att det inte blev så mycket testande.

ja började med min medicin som 18åring. slutade då jag var gravid i v 8-11. Har tagit upp medicineringen igen. och ska ta den tills den dagen jag blir gravid igen. tar både concerta, ritalin, stesolid 5mg (4 tabletter/dag vid behov av dem) Visst lär man sig mer o mer sina svagheter och kan succesivt lära sig lite mer om sig själv o känna igen "varnings" klockor.  Men ökeraktiveringen i mitt huvud och tänkande är inget jag på 10 år som diagnoserad och alla åren innan diagnosen, "lära mig leva med" För mig är medicinen viktig och gör att jag kommer mer i ro i huvudet..  Livet gick väl rätt OK utan medicin under de år jag inte tog dem nu efter jag blev gravid och fött barn. allt bara i tron att jag snart skulle bli gravid igen. Och sen allt hemskt, sorgligt, och alla akuta operationer som hänt under perioden utan medicin, och frågan om hur jag skulle ha mått med dem, än då jag inte gick på dem är inget jag kan veta. jag har satsat på mig själv, och skulle ja bli gravid, så får jag bara sluta.

de man ska  vara införstådd med INNAN man börjar medicineras är att under första tiden med concerta/ritalin, att ÖKAD Ångest/ilska ect KAN förekomma.

Men jag tog/tar Stesolid vid mina ångest attacker, sen har jag hört att  "Lyrika" kan vara bra vid ångest (men inget man får ta om man försöker bli gravid) och vet inte hur man ev skulle kunna kombinera med ritalin/concerta..

tar du något idag?

HadeTUFF tid vid senaste insättningen.. att fick dödsångest, och så fort ja hörde något om döden, livet, såg gamla, hörde om äldre/sjuka stora som små.  ect fick jag ren o skär jävla panik.  Jag DÖR snart.. 

vad jag tror om min ångest kommer ifrån min diagnos?! jag visste inte ens om min diagnos innan min Ångest kom.. För min ångest kom i mycket ung ålder