Pladderbebisarna Del 7

Tycker Hanna slog huvudet på spiken, givetvis handlar det om vilka värderingar man lägger i orden.

Nej - Hannah & jag resonerar som du. Vill V ha svarta kläder på sig så får hon det, eller vill hon leka med bilar så får hon det. Dessutom är vi väldans "könsneutrala" i både leksaer & klädfärger i det här huset. V har t ex mörkgråa väggar i sitt rum- Fast det säger ju inte så mycket.

angiee: Förstår hur du menar och jag håller med till fullo även om jag personligen inte skulle använda ordet. Många vettiga ståndpunkter.

å här snackas det kungligt ser jag hej å hå. kan då inte komma på att jag kallat Alex för prins nångång... min pappa, Alex morfar, brukar däremot kalla honom för Alexander den åttonde, men mest för att det låter lite kul och för att han är det åttone barnbarnet på den sidan.

Hanna: bor ni möjligen på vägen mot halmstad? (noll koll på geografi)

ja det beror på vart man kommer ifrån men en avstickare från halmstad är det ju *komsikomsi*

Åhh ALLA kan komma hit i sommar hihi

Vet ni, idag har jag ett annat hormonsvall jag är SÅ lycklig wiiii SÅN underbart vacker son och en lika fantastisk liten tös fattar knappt att det är sant

Hanna: Vad härligt att känna så, visst är det fullkomligt fantastiskt att man fått två stycken så fulländade?

overkligt är ordet! hur kunde det ens hända

Hanna: Säger som läkaren som skrev ut oss från BB, det är ett mirakel VARJE gång!

Antons rum är fullt av bilar, till och med på gardinerna. (Men han sover i rosa pyjamaser)

Saras rum är fullt av prinsessor. Hon älskar det!

Jag tror vi kan styra upp deras könsroller ändå på nåt sätt med tiden. Jag anser att tjejer kan få vara tjejer och killar kan få vara killar sålänge alla får samma möjligheter oavsett kön.

Och eftersom jag själv anser mig vara drottningen i vårt slott så måste ju Sara vara prinsessa.....eller???

angiee: Ah, en känga till mig där!
Men jag delar inte din åsikt i den frågan, och eftersom du poserar glatt i fotbollströja på din sida borde du även vara engagerad i frågan.
För mig är laget en känsla, man växer upp med ett lag, man engagerar sig i något. Vi ger våra barn en grund att stå på, om de sen väljer att hålla på något annat lag när de blir äldre får de göra det, men jag anser att det binder en samman.
Laban älskar sina Djurgårdskläder, han tjatar om att få ha sina tröjor och sin mössa, han bär de med stolthet. Inte för att han har någon aning om var de ligger i tabellen eller knappt vad fotboll innebär, men han har fått känslan av tillhörighet, och mycket inom sportpsykologi handlar ju i första hand om tillhörighet.

Jag har svårt att se att barn som växer upp i en familj där man är genuint sportintresserad inte skulle färgas av föräldrarnas åsikter.