Vi kanske blir många här inne efter bilden idag....Är du inne och kollar på deras presentatioenr också? Nyfiken??
Kan vi inte ha fika varje dag i december, men pepparkakor, lussekatter och mängder med julmust? Det är ju bara jul en gång om året ,-)
haha Johanna, var det en uppmaning att kliva ut ur garderoben??
Ja, visst vore det gott!
Funderar starkt på att gå och lägga mig nu. Blir ju knappast innan midnatt idag heller...Usch vilka vanor jag har lagt mig till emd 
Fast nu har ju du och jag kämpat har ett tag och gett Jenny några sidor att läsa ikapp i morgon bitti. Cissi sover nog så sött, för var det inte i morse Joachim hade vaknat så tidigt?
Usch, du och jag Johanna vi behöver ju inte skriva till varandra det verkar ju som om vi tänker samma saker iallfall 
Godnatt
Morrn, morrn på er!!
Jenny - Här är vi ju också morgonpigga.....Jag har duschat, fixat frukost till killarna, skickat iväg dem till jobb/skola, bakat muffins, bakat en äppelkaka, gett Jonas mat, plockat undan och nu sitter jag här medans Jonas leker med nallarna på gymet och somnar nog vilken minut som helst. Är start klara för att åka in till stan sen.
Så på måndag kan vi nog ta en runda när jag har lämnat Jesper 8-8:30, då hiner vi ju gå en timme utan problem.....
Hoppas att det löser sig med föräkringsbolaget....
Jessica - Vad skönt att det börjar bli bättre och att du har läget under kontroll inför dopet. Tyckte att jag hade fullt upp de sista dagarna och det var riktigt skönt när dopet var över...
Cissi - Hoppas att du fick sova bättre i natt.... Johanna och jag efterlyste dig i natt men det har du nog läst redan.
Att köpa skor till "de små" i mitt fall till Jesper är något jag kan få ångest över redan nu....Dels är det sååå dyrt för ett par vinterkängor räcker ju oftast inte och del blir vi ju nästan alltid osams. De klämmer och skaver på alla skor fast absolut inte på de superhäftiga som inte finns i hans storlek...Tror ungen kan böja ihop tårna på något sätt och komma i alldeles för små skor...Fast hans mamma är nu smartare och ligger steget före, man lär av misstagen. Ang sko inköp till barn tycker jag skopunkten är kanon med sin ständiga kampanj "Köp tre betala för två". Fast det kan vara lite klurigt att få honom att förstå att vi tar tre par och får på så sätt ett par gratis!!
Jenny - Sett ,läst och svarat..... Ser dig och Levina framför mig sittande vid köksbordet med varsin klädnypa över näsan.... Tur ni kan sitta i vardagsrummet....Stackare!!
Cicci - Vi har ju andra typer av skoproblem. Big Foot kan ju inte titta på "barn avdelningen" längre utan det är ju ungdom/vuxen som gäller. I sommras hade vi jätteproblem att hitta nåra tennisskor med kardborre i rätt storlek. Visst han ska lära sig att knyta skor men ska man ha tennis skor och vara ute och springa krävs det ju att man knyter dem rätt hårt och det tar ju ett tag innan han fixar. Förtränger att det är snart dags med vinterskorna, plånboken säger att det är varm höst iallfall
till nästa barnbidrag
Linda (morot) - Vet hur du har det... Men Jesper var nog runt året innan ha fick sitt första krupp anfall. Även om man vet att det låter värre än vad det är och man vet vad man ska göra så känns det otäckt i och med att det bara rosslar. Gäller bara tt hålla sig själv och barnet lungt, vilket kan vara lättare sagt än gjort. Man sover ju inge vidare utan ligger på helspänn...Tänker på dig/er....
Idag blev jag så glad att jag bara måste berätta.....Min arbetsplats har fått nya ägare, vi blev uppköpta i sommras. Vi har kvar vårt kontor och vårat företag är nästan en separat del av det företag som nu på pappret äger oss. Mitt jobb har nästan bara försvunnit, eller rättare sagt det har blivit lite mindre att göra på vårat kontor och "huvudkontoret" har ju personal som har tagit över vissa bitar. Nåväl, dett har ju gjort att jag faktiskt inte vet om och vad jag har att komma tillbaks till. Har den inställningen att allt löser sig ingen idé att vara oroligt för det nu.
Idag var jag och hälsade på mitt kontor och där var allts som vanlig med vad det nu innebär, var inte så jätte uppåt efteråt. Men så tänkte jag att det är lika bra att gå in på huvudkontoret och hälsa lite där oxå när jag ändå är igång. Får då höra att jag inte ska vara orolig utan de har tänkt att de ska lösa sig för mig, och det som framför allt gjorde mig jätteglad är att de räknar med mig inför kommande aktiviteter.Bara en sånn sak att de började prata om julbord och att jag var självklar på listan med inbjudna. När jag gick hemma med Jesper hade jag en arbetsgivare som inte hörde av sig en enda gång under tiden. Jag var där och hälsade på med jämna mellanrum men kände till slut att jag var nästan ivägen.
Det som borde vara en arbetsgivares självklarhet , att se till att även mammalediga känner att de är delaktiga, är tyvärr inte alltid en självklarhet. Att nu få den responsen från de nya ägarna ( har ej heller riktigt varit så från de numera f.d ägaren ) känns jättebra. Kanske är jag lite löjlig, men jag är inte van vid detta!!
Sen att det ska lösa sig till nästa höst tar jag med en nypa salt och lever fortfarande med teorin att den dagen den sorgen....
oj, vad långt det blev.....Sorry!
Johanna - nej det är det som är det konstiga...Det är en HAN som är chef men han har trevliga kvinnor rutn omkring sig som lobbar för mig Däreomt chefen jag hade när jag gick hemma med Jesper var en HON. Fast hon var som hon var!!Eller är som hon är!! Hennes privat problem gick ut över oss personal. Fattar inte hur jag stod ut i fem år....
Här är jag......
Jenny - mina burkar funkar fint fint....Tänk bara på att inte ställa dem direkt i micron. AJg brukar (hmhm) ha sånn framförhållnign så jag plockar fram en dagen innan jag ska ha den så får den stå och tina över natten. Funkar perfekt.
Hur är det med lukten?
Men du Jenny, är det inte så illa så man måååååste byta ut hela köket Isåfall kan det kanske tillfälligt drabba vår adress också, så vida det går på försäkringen alltså. Vill _så_ gärna byta ut allt i köket, Tänk att få riva ur allt och börja om från början, vilken dröm!
Ska spela på lott i morgon igen, var visst massor av miljoner. Denna gång måste det ju vara vår tur. Hoppet finns alltså att caféet kan bli verklighet.....